Sluta skjut

– dom ska få de gängkriminella att hoppa av

Det dödliga våldet på gator och torg i vanliga bostadsområden har ökat kraftigt de senaste åren – och seglat upp som en av de viktigaste frågorna i den politiska debatten. Fönstret har träffat socialarbetarna som ska få gängkriminella i Malmö att bryta med sina gamla liv.

De befinner sig nästan alltid i livskris när de ringer. Kanske står de i färd med att mucka från ett fängelsestraff, kanske har de tröttnat på det kriminella livet – att ständigt behöva vara på sin vakt och hålla koll bakom ryggen. Många är rädda. För att de inte kan någonting om det vanliga livet, och ibland för att de känner sig så hotade att de kanske inte kan bo kvar i staden där de bor.

– Vi har aldrig haft så många ärenden på vårt bord som nu, säger Anna Kosztovics på Malmö stads avhopparverksamhet.

Varje vecka får hon och kollegan Caroline Seyfali telefonsamtal med nya förfrågningar från gängkriminella som vill hoppa av och bryta med sina gamla liv.

– När man väl har bestämt sig kan det vara förödande att behöva vänta. Vårt mål är att hjälpa inom två veckor. Samtidigt är det så många som hör av sig att vi har kötid just nu. Som mest har någon fått vänta i tre månader, säger Caroline Seyfali.

Hon är samordnare på Sociala Insatsgruppen, SIG, i Malmö, som hjälper människor som vill bryta sin kriminella livsstil.

Anna Kosztovics arbetar med samma målgrupp men på Konsultationsteamet, en annan gren av Malmö stads avhopparverksamhet. Skillnaden är att klienterna som hamnar hos henne har en hotbild mot sig och behöver hjälp att flytta från staden.

– Vi har ingen väntetid, den som hör av sig får hjälp direkt. Det första som händer när man ringer till oss är att det görs en kartläggning där polisen gör en hotbildsbedömning och kontrollerar huruvida personen verkligen är utsatt för hot. Är han inte det slussas han vidare till SIG eller någon annan instans, säger hon och berättar att det täta samarbetet med polisen är ”nummer ett” för verksamheten.

– Vi har poliser från grova brott som kan allt om alla grupperingar och vi har genomgångar tillsammans varje vecka för att verkligen ha koll.

För närvarande arbetar Konsultationsteamet med 20 aktiva ärenden, Sociala insatsgruppen har 28. Det händer att klienterna rör sig mellan de olika enheterna – hot kan uppstå, och försvinna. Gemensamt för alla är att de behöver mycket stöd för att våga lämna det gamla livet bakom sig.

– Att lämna ett kriminellt nätverk kräver en stor insats både från individen och samhället. Från vår sida jobbar vi inte med att övertala, vi erbjuder alternativ, stöttar och pushar. Men motivationen måste komma inifrån, utan den klarar man sig inte, säger Anna Kosztovics.

Det dödliga våldet ökar i Sverige. Ökningen sker främst vid konflikter i den kriminella miljön. Det visar en rapport som Brottsförebyggande rådet, Brå, publicerade tidigare i år.

Jämfört med Stockholm och Göteborg har Malmö varit kraftigt överrepresenterat när det gäller dem som dödas eller skadas av skjutvapen under det senaste decenniet. Men sedan det mörka rekordåret 2017 då 65 skjutningar inträffade i staden, har läget förändrats. Nu ökar skjutvapenvåldet på andra håll – men i Malmö sjunker siffrorna.

Fram till den sista september i år hade staden haft 13 skjutningar, varav 2 med dödlig utgång.

Samtidigt har Region Stockholm drabbats av en mordvåg med tio män som misstänks ha dödats i kriminella uppgörelser bara sedan den 1 juli – plus dödsskjutningen av en 12-årig flicka i förorten Norsborg i augusti.

Det minskade skjutvapenvåldet i Malmö sammanfaller med den uppmärksammade satsningen Sluta skjut, som polis, kommun och kriminalvård drog i gång hösten 2018. Metoden går ut på att kartlägga de kriminella nätverken och att jobba aktivt uppsökande mot männen som ingår i de olika grupperingarna. Enligt Anna Kosztovics har arbetsmetoden gett stadens avhopparverksamhet mängder av nya ärenden.

– Uppsökande verksamhet på det här sättet har vi aldrig gjort tidigare. Det gör att vi når ut till individer inom exakt rätt målgrupp och ger dem en möjlighet som de inte kände till tidigare, säger hon.

Sedan Sluta skjut inleddes har Malmö stads avhopparverksamhet haft kontakt med 132 individer som tillhör de mest våldsdrivande grupperingarna. Drygt 40 av dessa har fått hjälpinsatser för att lämna den kriminella livsstilen.

– Under de uppsökande interventionerna trycker polisen på att den grupp som skjuter eller spränger kan räkna med att få polisen efter sig hela tiden. Samtidigt är budskapet att ”vi vill inte att du ska sitta i fängelse, vi vill inte att du ska dö eller döda – ta i stället den hjälp som erbjuds”.

– Och då står vi där bredvid och fångar upp dem som är motiverade att hoppa av. Det kanske inte sker just då, utan vi lämnar vårt nummer och säger: ”Ring! Ring även om det bara är smågrejer.” Vi har haft fall där personer hört av sig till oss ett halvår senare för att få hjälp, säger Anna Kosztovics.

Enligt Malmö stads statistik är merparten av personerna som söker sig till avhopparverksamheten mellan 18 och 24 år. Trots att de ännu är unga har många av dem blivit mer eller mindre utbrända av livet i kriminalitet.

– Många i de kriminella grupperingarna vill också ha slut på skjutandet. Det är otroligt slitsamt att leva i ständig oro som de gör, säger Caroline Seyfali.

Oavsett om avhopparen hamnar hos Konsultationsteamet eller Sociala Insatsgruppen görs en gedigen utredning kring vilka insatser som behövs. Utifrån denna skräddarsys ett program som kan innehålla allt från sysselsättning och psykologhjälp till drogbehandling och boendestöd.

Klienten skriver på ett samarbetsavtal som undanröjer sekretessen så att alla instanser – socialtjänst, polis, arbetsförmedling och andra aktörer, kan samarbeta.

– En viktig del i behandlingen inom Sociala insatsgruppen är det gemensamma planeringsmötet vi har var sjätte vecka med klienten och alla som är delaktiga i behandlingen – det kan vara frivårdshandläggare, personal från eventuellt stödboende och polis som uppdaterar misstankeregister. På så vis behöver inte avhopparen träffa varje myndighet för sig, och vi får en bra överblick, säger Caroline Seyfali.

För klienterna finns det några ovillkorliga krav. Som samarbetsvilja, att vara drogfri, delta i regelbundna möten och träffa behandlare. Den som blir påkommen med nya brott löper stor risk att få sina insatser avslutade.

– Enstaka brott är sällan skäl nog att avsluta en behandling i Sociala insatsgruppen – det tar tid att förändra sig. Men om kriminaliteten fortsätter över tid eller eskalerar avslutar vi. Fast i de fallen är det vanligare att klienten lämnar, säger Caroline Seyfali.

– Vi på Konsultationsteamet avbryter våra insatser om personen begår brott eller tar droger. Klienterna själva kan också bryta en insats om de tappar sin motivation eller på något vis löst sin hotsituation. Bland dem som ska flytta har många en bild av hur det ska vara att dra från Malmö, men när det blir verklighet så vill de inte längre. Malmö kan vara en drog i sig, det är svårt att lämna, säger Anna Kosztovics.

Enligt henne är sysselsättning det viktigaste näst efter ett eget, tryggt boende.

– Det gäller särskilt den som ska flytta till annan ort. Du måste ha något att göra, det behöver inte vara ett avlönat jobb utan kan vara ideellt. När man flyttar blir tiden seg, det är ingen action över huvud taget och man har inga kompisar att snacka med. För många är detta det svåraste med att hoppa av – ensamheten och att bryta med sina vänner.

Av dem som väljer att stanna i Malmö behöver många ändå hjälp att flytta – men kanske bara till andra sidan stan.

– Man vill bort från sitt barndomsområde, annars är det lätt att hamna i det gamla beteendet. Det räcker att gå utanför dörren så hänger alla de gamla kompisarna på gården, och då är det lätt att dras med, det är svårt att bara smita förbi, säger Caroline Seyfali.

Som före detta gängkriminell – ofta utan slutbetyg från grundskolan, med prickar i belastningsregistret och kanske flera års fängelsestraff i bagaget, är man inte särskilt attraktiv på arbetsmarknaden.

Att hitta ett jobb uppfattas ofta som det svåraste för många som vill lämna gängkriminaliteten – men enligt Anna Kosztovics finns det goda chanser för den som verkligen vill.

– Vi har flera arbetsmarknadsinsatser i Malmö, till exempel Krami som riktar sig till personer med anknytning till missbruk eller kriminalitet. Och på Komvux kan vem som helst börja studera där man slutade, i Second chance school, säger hon.

Ett större hinder är att många har dåliga erfarenheter från skolan och väldigt lite hopp om sig själva.

– Självbilden kommer ofta i vägen, de har svårt att se sig själva passa in. Många känner en otroligt skam för att de aldrig har klarat skolan, och har dåligt självförtroende. Ena dagen är de oövervinneliga, nästa är de sämst på hela jorden, säger Caroline Seyfali.

Gemensamt för de unga männen som hamnar i Malmö stads avhopparverksamhet är att de flesta kommer från bristande familjeförhållanden där våld i hemmet och psykisk ohälsa präglat hela deras barndom.

– En del tycker att vi daltar, men det här är personer som kanske aldrig har levt ett normalt liv, de har aldrig skött sin ekonomi eller ställt klockan på morgonen. Därför finns vi inom Sociala insatsgruppen och stöttar, med allt från att hålla tider till möten till att göra myndighetsbesök eller bankärenden.

Den senaste tiden har gängkriminaliteten hamnat högt upp på den politiska agendan. Förra hösten presenterades regeringens 34-punktsprogram mot gängkriminalitet. Där lyfts vikten av sociala insatsgrupper för att unga ska sluta begå brott. I programmet har det även beslutats att ett nationellt avhopparprogram ska tas fram. Arbetet med detta ska presenteras i december.

Samtidigt ifrågasätts om samhällets insatser verkligen hjälper. DN-journalisten Lasse Wierup kom nyligen ut med boken Gangsterparadiset, en kartläggning av 183 gängmedlemmar och vad som gjorts för att försöka stoppa dem. Han menar att många av samhällets insatser för att få gängkriminella på rätt köl sker förgäves – att brottsligheten till och med har ökat bland vissa individer trots olika former av terapi och behandlingar. I Malmö stads avhopparverksamheter har boken blivit en snackis.

– Som en kursledare sa häromdagen: han har ju inte räknat dem som har slutat på vägen för de personerna har han inte kunnat kartlägga, de är ju inte kriminella nu, säger Anna Kosztovics.

– Det skulle vara jättehemskt om vi satt och sa att våra insatser inte hjälper. Absolut, vi har många återfall, men vi jobbar också med de allra mest kriminella. Och det finns ju de som verkligen lyckas, de som är envisa och vill förändra sig, säger Caroline Seyfali.

Under 2020 har Konsultationsteamet hittills hjälpt 24 avhoppare att flytta till annan ort. 9 av dessa har avbrutit insatsen, resten är pågående. Sociala insatsgruppen fick 52 nya förfrågningar under 2019. Av dessa ledde 26 till insats.

Även om det kan kännas svårt ibland är socialarbetarna i Malmö övertygade om att de bidrar till förändring.

– De här unga männen är inte en prioriterad målgrupp, de är inte särskilt älskade av samhället. Men det är oerhört viktigt att de har någonstans att vända sig när de vill sluta. I förlängningen handlar det om att skapa ett tryggt samhälle, säger Anna Kosztovics.

Publicerad i nummer 4, 2020