Hoppa till huvudinnehåll

Fönstret Fönstret

Reportage

Bland drakar
och dragqueens

JAN ERICSON jobbar som gymnasielärare i svenska. Vid sidan av det klär han allt som oftast om och blir Inga Tvivel – en av artisterna inom teatergruppen Bland drakar och dragqueens som sedan en tid gör succé som sagoläsare på Sveriges bibliotek. För Jan är dragrollen ett verktyg som han använder för att få fram sagan. – Alla vet att om vi utvecklar läsandet och fantasin, då blir det bra i samhället.

En helt vanlig onsdag på påsklovet hörs ett tjut mellan Fittja biblioteks bokhyllor. Det är Inga Tvivel, en rosaglittrande och glädjestrålande fluffig dam i sina bästa år som kommer tjoande på bibliotekets lådcykel.

– Wohooo! Hur härligt är inte det här?! Och jag har inte ens körkort!

Vid lånedisken stannar hon till och lägger an ett stort leende.

– Passa på, nu har ni ert fotomoment!

I solskenet utanför vinkar hon glatt från lådcykeln till några barn som också passar på att ta bilder.

– Det är vår! Underbart! ropar hon.

Inga Tvivel – eller Jan Ericson som finns under den rosa peruken – ska en stund senare slå sig ned i bibliotekets avskärmade del för sagostunden Bland drakar och dragqueens, anordnad av teatergruppen med samma namn. Denna aprilonsdag besöker hon tre bibliotek i Botkyrka – Hallunda, Fittja och Alby. Målgruppen är barn mellan 3 och 9 år.

På golvet framför henne ligger sittdynor utspridda och på bordet bredvid en hög med böcker. De har noga valts ut av artisterna och regissören, men exakt vilka som plockas upp för läsning denna gång bestämmer Inga i stunden beroende på publik och stämning.

Barnen släpps in och rusar omedelbart fram. Alla vill krama Inga som öppnar sina armar. Förskolepedagoger iklädda tröjor med Botkyrka kommuns logga ”Långt ifrån lagom” organiserar dem på golvet.

– Hur många år är ni? undrar Inga och ber alla räcka upp handen utifrån ålder. Själv är hon trettioarton år och gillar böcker, godis och glass. Flera av barnen har frågor och funderingar: ”Är du en kille?”, ”Du pratar som en kille!”

– Ibland är jag kille men nu är jag utklädd, är Ingas enkla svar.

Vid alla tre biblioteken inleds sagostunden med boken Blunda! av Elisabet Ericson. Med djup röst och engagerande inlevelse läser Inga Tvivel berättelsen om Amina som tar med Otto in i fantasins värld när hans vanliga kompisar inte är på förskolan. Sagan blir interaktiv när barnen får gnägga som hästar och skälla som hundar eller brista ut i ett kollektivt tjut när Inga säger krikodil i stället för krokodil.

Efter den första sagan följer en allsång om en handske som byter färg, ytterligare bokläsning och glitter förstås. Magiskt önskeglitter!

– Om man aktiverar det med speciell rörelse får man önska sig vad man vill, förklarar Inga Tvivel och visar vad som krävs.

Sagostunden avslutas med kollektiv discodans. Förskolegruppen tar en bild med Inga innan de vinkar hej då. Några andra barn dröjer sig kvar med sina föräldrar.

Rita Blomberg Almasri, 8,5 och Anaïs Estay Lindström, 6,5 år är redan inne på sin andra sagostund. Den första sagan hade de redan hört under morgonens läsning i Hallunda medan Nu leker vi av Sara Bergmark Elfgren var ny.

– Jag gillar att det är barnsagor med mycket fantasi, säger Rita. Båda följer Dragrace Sverige på SVT och känner väl till fenomenet dragqueens.

– Det är coolt att våga vara tjej fast man är kille. Kanske heter hon Inga Tvivel för att man inte ska ha några tvivel, funderar Rita som dagen till ära matchar Ingas outfit med en glittrig väska i rosa.

– Jag visste inte att hon skulle vara rosa men jag tog väskan för jag tyckte att det vore tråkigt med helsvart.

Inga Tvivel/Jan säger att dragshowartister och barn har mycket gemensamt.

– Båda gillar färg, glitter, paljetter och stenar. Och de som kommer på våra sagostunder tycker om böcker och läsning precis som jag. Drag är ett verktyg och ett konstnärligt uttryck som jag använder för att få fram sagan. Jag skulle kunna vara utklädd till clown eller troll, fast det här är mycket roligare! Glamour, glitter, färg och extra allt!

Hennes eget mål är klart – att verka läsfrämjande.

– När ett barn går från en sagostund och lånar böcker – då har jag lyckats! Alla vet att om vi utvecklar läsandet och fantasin, då blir det bra i samhället.

Men vad barnen kan ta med sig kan vara något helt annat.

– Är det sagan, dansen eller tunnelbaneresan hit, att jag var en kille i tantkläder, att jag hade fjädrar och rosa diamantstenar, eller – Inga sänker rösten till en viskning – att jag hade en glitterkrona?

Det här med manskroppen inuti sagoläsaren brukar inte vara särskilt viktigt.

– Ibland är man brandman, ibland pappa liksom. Det är inte så himla knepigt. De kan köpa att jag är sagoprinsessa och ser ut som rosa sockervadd i dag.

Rita Blomberg Almasri har med sig en present från biblioteken – boken Baka utan ugn av Camilla Hamid. Som bibliotekarie i Hallunda är hennes pappa med och organiserar sagostunderna.

– Nähä, men vilken fin bok! utropar Inga. Nu blir jag jättehungrig. Hör ni att det kurrar i min mage?

– Ska du äta upp oss? undrar Rita.

– Nej, svarar Inga och skrattar. Men jag ska snart hem och laga mat!

Först ska dock också biblioteket i Alby få besök. Den rosaglittrande peruken lyfts av och Jans kortklippta hår blottas, roll upen med teatergruppens logga packas ned och rullväskan dras vidare. Ofta byter Jan av praktiska skäl om till ”herrkläder” mellan föreställningarna. Läppstiftet bättras alltid på innan nästa grupp välkomnas. I Alby är det Kvarnhagsskolans förskoleklass och ytterligare några enstaka barn. Det blir inget kramkalas men även här ställer barnen frågor: ”Är du en riktig sagoprinsessa?” De engageras i berättelserna och vill förstås också få magiskt önskeglitter.

– En förskolegrupp är väldigt flockiga. Om en ska fram och kramas ska alla det. Om en säger ”godis”, säger alla det. Jag kan alltid identifiera barn som styr och andra som kör sitt eget race, säger Jan.

Sådana erfarenheter tar han med sig till sitt andra arbete som gymnasielärare i svenska.

– Att vara lärare är också att jobba med en publik. Du vill nå ut med något och måste se hela ditt rum och din klass. Det är samma sak vid sagoläsningarna, det gäller att tänka: Vad har jag för barn här?

Inga Tvivel är en karaktär som har följt med Jan Ericson under drygt 20 år. Inspirationen kommer bland annat från Lill Babs, Towa Carson och Birgit Nilsson.

– Jag brukar se mig själv som en tantclown. Inga Tvivel är inte helt ung och inte helt gammal. Hon är ganska tantig i sitt uttryck men också knasig och tokig. Det är mycket färg och stora galna uttryck. Jag vill spela på den lekfulla sidan av dragshow med skoj, teater och fest.

Har då Inga Tvivel åldrats?

– Från början var hon en medelålders kvinna i en ung mans kropp. Nu är hon en kvinna i en medelålders mans kropp. Men årgång är ett mått som gäller kvinnor, vin och bilmodeller. Så står det på bokstaven ”Å” i Lennart Hylands ABC-bok från 1961. Och håret grånar ju aldrig …

Även om publikens reaktioner är översvallande positiva ser inte alla med glädje på dragqueens som läser sagor för barn. Angående sagoläsningarna i Hallunda, Fittja och Alby skriver Sverigedemokraterna i Botkyrka på sin webbplats att det blir ”helt fel”. Tidigare har Nordiska motståndsrörelsen försökt spärra av ett annat bibliotek där teatersällskapet skulle framträda (något som dock inte stoppade sagostunden). Men säkerhetsföreskrifterna gör att enbart föranmälda får komma.

– Att vissa inte förstår eller tycker om vad vi håller på med kan inte jag styra över. Vi har så många fans och det är ju för dem jag gör det här, säger Jan Ericson.

Den som tar emot hat och hot är framför allt Bland drakar och dragqueens grundare och regissör Petter Wallenberg som har hand om teatersällskapets kanaler på sociala medier.

– Periodvis kan det komma ett meddelande i minuten där det står att vi är vidriga och inte borde finnas till. Men det handlar om vuxna som sitter och triggar upp varandra online. De har inte ens varit på våra sagostunder, säger han när vi hörs på telefon.

För några månader sedan fick Petter Wallenberg nästan panik när en ny våg översköljde honom med hat. Vid en närmare titt på avsändarna visade det sig dock att många av dem inte ens fanns i Sverige utan var trollfabriker.

– Men visst är det ett hårdare och aggressivare klimat. Samtidigt innebär det att fler får upp ögonen för att vi behöver kämpa mot hat och hot på nya sätt.

En parallell verklighet är att teatersällskapet förra året slog publikrekord med 150 föreställningar över hela landet. Kärleken och engagemanget från publik och arrangörer ger styrkan att fortsätta.

– Vi håller fanan högt för glitter, glädje och gemenskap. I längden kommer det att vinna. De hatiska rösterna är bara några droppar i en ocean av kärlek.

Petter Wallenberg har två drivkrafter – att motverka mobbning och utanförskap genom att skapa ett mer förstående samhälle för alla och att bidra till läslust. Förutom sagoläsningarna och en egenskriven musikal håller Bland drakar och dragqueens bland annat studiecirklar där klassisk litteratur bearbetas till lättläst och de producerar egna föreställningar baserade på klassisk litteratur. Genom samarbeten med bibliotek och förskolor över hela Sverige sprider de boktips och arbetar med olika läsfrämjande aktiviteter. Ett relativt nytt fokus är att stärka upplevelsen av läsning hos barn och unga med funktionsvariationer.

Böckerna väljs ut baserat på att de ska fungera som språngbräda för deltagande.

– De ska sätta i gång samtal, tankar, idéer och associationer. Detaljrika illustrationer är också viktiga, förklarar Petter Wallenberg.

Han tycker att dragshow rimmar bra med sagor eftersom det handlar om att ikläda sig rollen som en fantasifigur.

– Det är ett sätt att demokratisera glamour. Alla kan blomma ut som stjärnor, ta plats och uttrycka sig, säger Petter Wallenberg och understryker att det absolut inte handlar om att indoktrinera något.

– Barn gör sina egna tolkningar. För vissa är det jätteviktigt att se att det är okej att vara annorlunda, för andra är det bara underhållning. Ju större utbud, desto större möjligheter för barn att växa som människor i framtiden. Vi behöver fler olika former av kultur, inte färre!

Efter sagostunden i Alby drar Jan ihop det lilla röda rummets gardiner och lyfter sedan av peruken och den puffiga klänningen. Den rosa kreationen är ganska ny. I källaren hemma finns en garderob med hundratals andra dräkter specialsydda av hans klädskapare Lennart Hallén.

– Jag tycker om att hela tiden visa upp nya looker och återinvesterar en ganska stor del av min lön. Det är så kul att ha tokiga kläder!

Medan rumppuffarna åker av förklarar Jan att han tycker sig se att drag har blivit mer och mer mainstream.

– Det är synligt för fler. Men barn i dag är ungefär som barn var för sex år sedan när vi började.

Inga Tvivel är nu nedpackad och Jan har därmed kopplat bort henne helt. Han förklarar att hon sitter i sminket, håret, kläderna och klackarna. Ställtiden är kort.

– Två sekunder innan barnen kommer går jag in i henne, ställer mig på scenen och sätter i gång.

När han sedan tagit av sig allt och packat ihop väskan kan han känna sig lite fnissig.

– Nyss var jag en glamourös sagoprinsessa, sen sitter en 50-årig farbror som ingen bryr sig om på tunnelbanan. Det är så knäppt att det kan få mig att skratta högt!

Publicerad i nummer 2, 2023

Fler reportage från tidningen Fönstret: