Den stora vinresan

– ”vi har hjälpt varandra att hitta dofter och smaker”

Han startade sin vincirkel 2006 och uttryckte sig lyriskt när Fönstret efter bara några träffar hörde av sig för intervju: – Det är som att jag har börjat använda mina sinnen, smak och lukt, på ett sätt jag tidigare inte kände till. Hösten 2021 tar Erik Boman för trettonde året i följd med sig sina deltagare på studieresa till något av Europas vackra vindistrikt. Denna gång – till norditalienska Sydtyrolen. Fönstret följde med, och bad Erik att berätta hemligheten bakom sina lyckade reseupplägg: – Det finns många resebyråer som ordnar dyra vinresor. Men man kan ordna allt lika bra på egen hand.

Det är en strålande vacker morgon i den norditalienska alpprovinsen Sydtyrolen. Oktobersolen värmer redan vänligt från knallblå himmel. Luften är svalt krispig som illgröna granny smith-äpplen. Eller, ska det snart visa sig, som de syrliga vita viner som tillverkas på den familjeägda vingården Alois Lageder i den lilla byn Magré där Erik Boman och hans resesällskap just parkerat sin hyrda minibuss.

De sju svenska vinturisterna från Uppsala välkomnas på det stenlagda gårdstorget av Christian Gianotti, som förklarar att han till yrket är sommelier och att han har arbetat på Alois Lageder med vintillverkning sedan 2017.

Christian leder besökarna in i stora salar med enorma ståltankar där det doftar tungt surt av jäsande juice från årets skörd av gårdens druvor. Därifrån visar han vägen ner för smala trappor till källarvalv där staplade trätunnor rymmer vinet från förra årets skörd som nu ligger och mognar för att ta till sig ekigheten från tunnornas trä.

Christian Gianotti svarar på frågor och berättar att Alois Lageder är en av regionens stora familjeproducenter. 1,3 miljoner flaskor beräknas tillverkas i år, av ett 15-tal druvsorter som i olika kombinationer blir hela 38 olika sorters vin. Han hyllar också gården som en av pionjärerna bakom det vinlyft som Italien genomgått med start för omkring 30 år sedan.

– Italienska viner hade då inte särskilt gott rykte. Men det ändrades när branschen bytte fokus från maximalt antal liter vin, till att göra en mindre mängd men med högre kvalitet. Vi har också gått i bräschen för att produktionen ska vara ekologiskt hållbar. Vi experimenterar just nu med vilka druvor som kan tänkas fungera bäst i framtidens förändrade klimat. Klimatet ja. Christian berättar att de som vinodlare hör till dem som redan nu känner av klimatförändringen som ett högst konkret och allvarligt hot:

– 2021 har varit ett galet år! Regn i maj, hetta i juni och hagel i augusti. Haglet förstörde 90 procent av vissa producenters skördar. Tidigare haglade det bara omkring vart femte år. Nu – varje år.

En av Eriks reskompisar frågar oväntat:

– Hur många kilon väger den där trätrallen?

Ett muntert fnissande sprider sig i lokalen. Den skämtsamma frågan är en uppenbar signal om att åtminstone delar av gruppen tycker att det räcker nu med tekniska detaljer om vinproduktionen. Att det i stället är dags för att smaka vad resultatet av alla dessa arbetsinsatser blir – vin!

Christian Gianotti fattar vinken och leder gruppen upp ur källaren till gårdens ljusa entrevåning. Där står många glas uppdukade på ett runt matsalsbord.

Varje provningsglas fylls med bara ett par munnar vin vardera. Men som man kan räkna ut blir stämningen runt bordet en aning mera uppsluppen för varje vin som provats. Några interna vinskämt flyger över bordet. Som:

– Fråga hur man gör rosé!

Ja, hur gör man rosé, grubblar Fönstrets utsände, det finns väl trots allt inga rosa druvor? Låt oss återkomma till den faktadetaljen.

Erik Boman och hans vänner tackar Christian Gia-notti för ett uppskattat besök. De som önskar köper med sig ett par flaskor i vingårdens butik. Inte för många dock. Eftersom resan hem till Sverige går med flyg vet alla i resesällskapet exakt hur många vinflaskor den egna resväskan rymmer.

– Och det gäller att packa med omsorg, det har hänt att någon har kommit hem med en väska fylld med bara glasskärvor och vinindränkta kläder, berättar Erik.

Vingänget packar in sig i minibussen och rullar ner längs kullen från Alois Lageders gård. Stämningen är god, klockan är inte tolv slagen och schemat för resten av dagen har ännu mycket att bjuda: Lunch under blå himmel på naturskönt belägen lantkrog, besök på ytterligare en vingård. Och så ett icke vinrelaterat kulturinslag – besök på det arkeologiska museet i Bolzano, som lockar med sin internationella kändis: den 5 000 år gamla stenåldersjägare – ”Ismannen Ötzi” – som 1991 hittades naturligt mumifierad i isen strax utanför Bolzano.

Resan till Bolzano är den trettonde Erik ordnar för sina vänner. Så gott som varje höst har de alltså sedan cirkelstarten 2006 besökt någon av Europas vinregioner. Berömda sådana som Bordeaux, Alsace och Bourgogne. Den här gången det lite mindre kända Sydtyrolen i regionen Trentino – Alto Adige.

– Vi brukar träffas på våren och låta folk ”kampanja” lite för just deras favoritresmål. Den här gången var det en i gänget, Erik Grönqvist, som besökt Alto Adige i andra sammanhang och slog ett slag för att det både är vackert och har en spännande vinproduktion.

När Fönstret träffade Erik Boman 2006 hade han ännu inte ordnat någon vinresa. Han hade bara hållit 10 cirkelträffar, men uttryckte sig redan lyriskt:

– Jag känner mig lite som en blind som plötsligt kan se, och går på konstutställning. Som att jag har börjat använda mina sinnen, smak och lukt, på ett sätt jag tidigare inte kände till.

När jag läser upp det här citatet för honom i dag, 16 år senare, minns han väl den aha-upplevelse han upplevde då:

– Jag hade visserligen några favoritviner även innan cirkeln, men jag förstod inte varför. Med cirkeln kunde man börja sortera sina tankar, förstå varför man tycker om ett visst vin och inte ett annat.

Erik ger fler exempel på vad de nya kunskaperna gett:

– Jag kan t ex i dag läsa en vinmeny och en vinetikett och förstå koderna. Hur karaktären på olika druvor från olika distrikt är, hur man gör vin i olika delar av världen.

Med vinkunskapen kom också en självständighet, berättar han:

– Även tidigare förstod jag att ett vin var fint för att det var dyrt. Men i dag är jag inte beroende av vad andra tycker, jag kan bilda mig min egen uppfattning. Jag kan komma fram till att ett dyrt vin inte alls är gott.

Erik Boman berättar att vinresorna förändrat hans syn på vin i grunden:

– När jag korkar upp en flaska vin från någon av de resor vi gjort så är det nästan mer en kulturell upplevelse, än en smakmässig. Vinet är ju en sådan central del av de här ländernas kultur. Har varit det i hundratals om inte tusentals år, i form av historia, landskap, natur, ekonomi, livsstil. Man får en känsla för människorna som håller på med det här. Det känns fantastiskt.

I dag kan han också följa med i de trender som vinvärlden följer.

– Det har t ex varit inne med väldigt alkoholstarka viner, som jag inte tyckt om. Den trenden håller på att gå över nu, tack och lov. Tidigare trodde jag att lätta viner var enkla viner, men nu har jag förstått att det ofta krävs mer skicklighet att göra ett alkoholsvagare vin.

– Socker och alkohol och frukt är ju ett väldigt effektivt sätt att dölja att druvorna är av sämre kvalitet. Gör man ett lättare vin måste man ha väldigt bra druvor, för misstagen går inte att dölja.

Det går också trender i vilka vinområden som faller kunderna i smaken.

– Vissa vindistrikt har blivit tre gånger så dyra sedan 2006, som Bourgogne och Bordeaux. Den billigaste champagnen är däremot klart billigare i dag än tidigare. Rioja var supertrendigt på 1990-talet, fick sämre rykte men har nu ökat i prestige igen.

Och så har vi naturvinerna, en aktuell trend som delar vinvärlden. Erik Boman hör till bejakarna. Varför?

– För att det är som en vinvärldens egen punkrörelse, som ifrågasätter gamla sanningar om vad som är fint vin. Det handlar om att gå tillbaka till en naturlig vinframställning, att man inte ska mixtra så mycket i vinkällaren, inte använda bekämpningsmedel. Men också om att inte vara så snobbig, utan tillverka med en klackspark.

I Fönstret-intervjun 2006 berättade Erik om den lyckokänsla han drabbades av när han insett att han då – som 34-åring – kunde få nya kunskaper och aha-upplevelser på ett sätt som han inte upplevt sedan skoltiden. Han sa: ”Om vem som helst kan träna upp sin näsa att känna igen avancerade dofter i vin – då finns det såklart mycket, mycket mer som man kan bli duktig på.”

Har det blivit något mer?

– Ja, jag har faktiskt tagit körkort för motorsåg!

Till sist, hur var det nu med rosévinet, hur gör man det? Nej, inte genom att blanda vitt och rött till önskvärd rosa nyans. I stället är det blåa druvor man använder, som ju normalt sett ger röda viner. Med skillnaden att man här lyfter ur skalresterna ur druvmusten efter kort tid så att de inte hinner färga vinet rött utan – rosa. Det är nämligen i skalet den röda färgen sitter, tar man bort det direkt kan alltså även blåa druvor ge vita viner.

Ett bra exempel på hårda vinfakta som Erik Boman och hans vänner lärde sig redan under studiecirkelns första termin. Även om någon glömt bort just detta under årens lopp, därav skämtandet om just rosén.

Men – fakta är fakta. Medan själva upplevelsen av vin, det är ett livslångt projekt. Utan förhandsskrivna facit. Som, enligt Erik, utförs särskilt lycksamt i cirkelform:

– Det fantastiska har varit hur vi som grupp hjälpt varandra att använda våra sinnen. Genom cirkeln blev det här ett lagarbete. Vi har hjälpt varandra framåt, i att hitta dofter och smaker.

– Vi har också blivit vänner för livet, nu när vi har kuskat Europa runt och delat minnen i så många år.

SÅ FIXAR DU EN EGEN VINRESA

TIDPUNKTEN
– Vi har alltid åkt på hösten, mest för att det är trevligt att resa bort en helg då. Men många vinproducenter är upptagna av vinskörden då. Man får kolla upp när dom brukar skörda i just det distriktet och försöka att åka före eller efter skörden.

ATT VÄLJA RESMÅL
– Vi har blivit väl omhändertagna i alla de vinregioner vi besökt. Välj ett område du är intresserad av med viner du tycker om eller är nyfiken på.

STORA ELLER SMÅ?
– Undvik de jättestora producenterna som är rena turistanläggningarna. Välj hellre mindre familjeföretag. Några av våra bästa minnen är från stunder då vi bjudits in i köket hos en familj som odlat vin i flera generationer. Jag blir rörd när jag tänker på hur de kunnat avsätta flera timmar åt oss. De är så otroligt stolta över sitt hantverk. Ibland vill de ta en liten avgift för besöket, men det är ändå alltid billigare än att åka på en ordnad vinresa.

KONTAKT!
– I många vindistrikt finns organisationer och kooperativ med hemsidor där man kan hitta kontaktuppgifter till traktens producenter. Det finns också turistbyråer med gratis tips på vinrutter etc. Fråga gärna också svenska vinimportörer, dom har ofta jättebra kontakter med sina vinproducenter.

LÄS PÅ
– Det är viktigt att läsa på mycket inför en sådan här resa, så att man kan ställa vettiga frågor och förstå vad de berättar. Det handlar också om respekt mot de vinproducenter som ställer upp för oss.

STUDIEMATERIAL: Håkan Larssons guide till vinets värld är en bra introduktionsbok

Publicerad i nummer 4, 2022