Fönstret

”Vi vill vara demokratiska ryssars röst”

de sprider fri rysk journalistik – från Riga

Journalisterna vid den prisbelönta ryska nyhetstidningen Novaja Gazeta var redan före Ukrainakriget vana vid hot. Men med krigscensuren bannlystes tidningen snabbt, bara fem månader efter att dess chefredaktör mottagit Nobels fredspris för sin journalistik. Redaktionen bestämde sig då för att rädda åtminstone något av sitt livsverk – genom att lämna landet. Fönstret begav sig till Riga och Novaja Gazeta Europa – en fri rysk röst som nu ges ut från exil från Lettland. – Det här är ett av få meningsfulla sätt att som rysk hantera skammen över vad vår regering och vårt land gör mot det ukrainska folket.

På byggnaden i Riga finns ingen skylt som indikerar att det är här tidningen Novaja Gazeta Europa har sitt huvudkontor. Det förstår vi först när vice redaktör Nadja Atajev kommer och visar oss in. Nadja bor och arbetar i Riga sedan oktober 2022. Men det var långt ifrån en självklarhet. När vi slår oss ned visar hon en text av fredspristagaren Dimitrij Muratov som publicerades i april på Novaja Gazeta Europas ettårsdag.

– Han skriver att ingen vet vilket beslut som var det rätta. I Lettland har vi frihet utan hemland och i Moskva har vi hemland utan frihet. För mig är det en stor tragedi. Jag har alltid jobbat som journalist men nu existerar journalistiken inte längre i Ryssland.

Tårarna rinner nedför Nadjas kinder.

– Men jag skulle aldrig ha lämnat Moskva för någon annan plats. Det var en svår stad men det var min stad.

Fri press i Ryssland har en kort historia. All media kontrollerades av kommunistpartiet under Sovjettiden och Novaja Gazeta som etablerades 1993 är den äldsta oberoende tidningen i Ryssland.

Den 4 mars 2022 skrev Putin under en lag som kriminaliserade all ”falsk” rapportering om kriget i Ukraina. Bara att kalla kriget för krig kunde ge 15 års fängelse. Den dagen protesterade Novaja Gazeta genom att ge ut en tidning med enbart tomma sidor.

– Två veckor senare hade vi fått två röda kort från Roskomnadzor (Rysslands organ för övervakning och kontroll av massmedia), berättar Nadja Atajev.

Redaktionen kom fram till att det enda sättet att rädda tidningen var att lämna landet. Om de inte stängde själva skulle myndigheterna göra det. Endast fem månader efter det att chefredaktör Dimitrij Muratov hade fått Nobels fredspris upphörde alltså Novaja Gazeta att ges ut i Ryssland. 20 medarbetare flyttade till Riga och kort därefter föddes Novaja Gazeta Europa, en fristående tidning som publiceras online på ryska samt med en mindre engelsk version.

– Kriget med Ukraina var overkligt även för oss. Vi hade pratat om det men aldrig trott att det kunde hända. När det väl blev ett faktum var det för farligt att fortsätta, säger Nadja.

Innan flytten till Riga hade hon arbetat – eller kämpat som hon uttrycker det – vid den ryska förlagan i över 20 år. Som för att illustrera hennes ord ligger ett par boxningshandskar i miniatyrformat på bordet framför oss.

– Det blev en livsstil. Jag har mött allt och upplevt många svåra situationer, säger hon och berättar om hot via telefon, meddelanden och mejl. Om när en död råtta istucken en kniv lämnades utanför redaktionen med en namnlista på dem som skulle gå samma öde till mötes.

– Yrkesmässigt borde jag vara i Moskva. Att arbeta nära Dimitrij Muratov är mitt kall. Men när jag under förra året såg situationen förvärras sa han att familjen alltid kommer först.

Samtidigt som vi pratar sms:ar Nadja med maken som på distans från Riga håller på att sälja parets lägenhet i Moskva. Hon kan fortfarande åka till Moskva även om det är ”obekvämt”. Hon vet inte hur länge till. Novaja Gazetas chefredaktör Kirill Martynov är däremot listad som utländsk agent. När vi senare pratar på Zoom uppskattar han att en ”realistisk framtid” vid en resa över gränsen vore en fängelsedom på ungefär tio år.

Novaja Gazeta Europas webbsida är inte tillgänglig i Ryssland men tidningen sprids via telegram, nyhetsbrev, pdf samt vpn*. Men den viktigaste plattformen är utan tvekan Youtube. Enligt Novaja Gazeta Europas videoproducent har tidningen ungefär 200 000 prenumeranter på sina Youtubekanaler. Videorna ses av runt 50 000 personer. Men det varierar – ett inslag om en familj som begravde sin stupade son fick över två miljoner visningar.

– Youtube har ännu inte blockerats helt i Ryssland. Kanske kommer det att förändras i höst, säger journalisten som vill vara anonym för att skydda sin kvarvarande familj.

I dag är det viktigare än någonsin att källor liksom medarbetare i Ryssland garanteras strikt anonymitet.

Vid sidan om Nadia har alla andra journalister jag pratar med vid Novaja Gazeta Europa sökt sig till tidningen efter politiska förändringar i Ryssland. Videojournalisten började som pr-specialist för att sedan röra sig mot ”mer politiska medier” efter 2010.

– Det blev svårt att stå utanför när den ryska regeringen började blockera möjligheten att titta på till exempel Simpsons. Sen kom fallet med Pussy Riots.

Efter besöket på redaktionen går jag och Nadja ut i solen till Riga Media Hub som en koalition av organisationer (bland annat Handelshögskolan i Stockholm) har upprättat. Där kan exiljournalister från Ukraina, Belarus och Ryssland träffas, arbeta och få stöd av varandra. På kontoret träffar vi Arnold Chatjaturov, en av Novaja Gazeta Europas datajournalister. I hans senaste större jobb visar han hur 100 västerländska företag som stannade kvar i Ryssland efter invasionen har gjort stora vinstökningar och betalat enorma summor skatt till landet. Men trots att känsliga ämnen känner han sig inte direkt oroad.

– Vi är många och det vore inte rationellt att arrestera varje rysk journalists familjemedlem. Målet var att trycka ut oss ur landet och det har de lyckats med.

Han berättar att det under tiden i Ryssland däremot fanns journalister från Novaja Gazeta som var under direkt hot, främst de som jobbade med undersökande reportage eller ämnen kopplade till Vladimir Putin och hans närmaste krets. Men för de allra flesta var personlig säkerhet inte ett stort problem. Eller ja, det beror på referensramarna.

– Det hände att vi fick pulver skickat till oss i kuvert och att kemiska substanser spreds ut på dörren utanför kontoret, men det var inte dödshotande, säger Arnold Khachaturov.

Vid ett tillfälle placerades två små får i en bur framför redaktionsdörren som en symbol för att Novaja Gazeta var under hot. De donerades senare till ett zoo.

Efter giftattacken mot den ryske aktivisten och juristen Aleksej Navalnyj i augusti 2020 noterade Novaja Gazeta att attackerna mot oberoende press ökade. En kaskad av nya medielagar tillkom, bland annat den om utländska agenter.

– Vi hade en ritual varje fredag kväll då listan med ”utländska agenter” publicerades. Nu är vi vana vid det, men då var det en ny känsla och folk slog vad om vem som stod näst på tur, berättar Arnold.

Kirill Martynov beskriver åren vid Novaja Gazeta i Moskva som en daglig kamp för yttrandefrihet. Som redaktör för den politiska redaktionen ägnade han större delen av sin arbetstid med att dubbelkolla allt material i förhållande till listorna på vad tidningen kunde anklagas för: extremistiska samfund, utländska agenter, oönskade organisationer …

– Att följa censuren var en daglig rutin.

Vid den fullskaliga invasionen av Ukraina togs inskränkningarna till en helt ny nivå. Kirill Martynov kopplar det till att den ryska regeringen missbedömde oberoende mediers räckvidd. Novaja Gazeta hade då upp till fyra miljoner dagliga läsare på sin webbsida och nådde ännu fler via sociala medier.

Kirill är stolt över att tidningen och dess historia inte gick i graven utan har kunnat fortsätta leverera information. Men för honom har Novaja Gazeta Europa också en existentiell innebörd.

– Att vara oberoende rysk journalist är ett av få meningsfulla sätt att som rysk hantera skammen över vad vår regering och vårt land gör mot det ukrainska folket.

Vilken är då framtiden för Ryssland? Samtliga jag intervjuar tror att Putins fall och ett nytt politiskt system krävs för att de ska kunna återvända. Nadja säger att hon har accepterat att leva med idén att hennes Moskva inte längre finns.

Publicerad i nummer 3, 2023