Hoppa till huvudinnehåll

Fönstret Fönstret

Museibesöket

Mentalvårdens historia

Vi besökte: MENTALVÅRDSMUSEET i Säter.
Vår guide: Lars Andersson Schaar, museets ende anställda.
Guidens favorit: Att museet faktiskt finns här. Man hade kunnat flytta alla saker till en annan plats, till större lokaler, men då hade det inte blivit samma sak.
Fönstrets favorit: Att museet breddar bilden av mentalvård och vad det innebär att vara inlagd.
Bonus: Det går att göra en vandring med hjälp av QR-koder ute på området. Där kan man lära sig ännu mer om sjukhusets historia.

Mentalvårdsmuseet i Säter berättar historien om det kända sjukhuset. Men visar också att mentalvård handlar om så mycket mer än olika hemska behandlingsmetoder. Följ med Fönstret på en tur i ett museum med små resurser som kämpar för sin överlevnad


14.04

I ett vitt tvåvåningshus hittar vi Mentalvårdsmuseet vid Säters sjukhus. Huset rymde ursprungligen avdelning 21 A och var en del av ursprungsbyggnaderna när sjukhuset öppnade 1912. Här bodde 20 ”lugna och halvoroliga” kvinnor.


14.09

Inne i ett av rummen står en kopia på en bur som psykiskt sjuka kunde sitta i innan sjukhus som det i Säter öppnades. Innan mentalsjukhusen fanns bodde de sjuka hemma, på fattighem eller på olika typer av privata lösningar. Förhållandena var ofta långt ifrån humana.

– Det öppnades stora sjukhus här i Säter och på andra ställen. Det satsades enormt och man ville försöka bota patienterna med nya behandlingsmetoder.


14.11

På museet har man samlat exempel på de här behandlingsmetoderna. Här kan man läsa mer om lobotomering, långbad och behandling med hjälp av insulin. Lars Andersson Schaar berättar att det är den här typen av föremål och berättelser som många besökare vill se.

– Många vill höra skräckhistorier om hur patienterna blev behandlade, men vi vill visa att mentalvårdens historia är större än så. Det är inte enbart mörker, men det är heller inte en framgångssaga: man har fortfarande inte löst schizofrenins gåta.


14.18

Konsten var ständigt närvarande på sjukhuset och museet har flera tusen verk i sin samling. En av patienterna som målade hette Per Hjalmar Jakobsson. Under mer friska perioder gjorde han skickliga beställningsjobb åt personalen, men när han blev sjuk fyllde han stora ark med bilder och tättskriven text om den onda kvinnan Lupp-Britta Aset som satt i närliggande Borlänge och styrde honom genom elektriska impulser.

– Han ägnade sig egentligen åt samma berättelse i 40 år. Han blev svartlistad under storstrejken och blev sedan sjuk. Så hans texter är uppgörelser med socialdemokratin, myndigheterna och så Lupp-Britta.


14.32

På golvet i ena änden av konstsalen ligger en hög med tegelstenar. Framför oss vilar resterna av Säter sjukhus kanske mest kända byggnad: Fasta paviljongen. Här vårdades de allra sjukaste och de som ansågs allra farligast.

– Det finns så många historier om Fasta paviljongen. Det har spelats in program där med spökjägare och jag tror alla traktens unga någon gång smugit sig in där. Byggnaden förföll mer och mer och till slut gick den inte att rädda. Den revs i våras.


14.53

Ett av de mest fascinerande föremålen som finns i museets samlingar är patienten Alices klänning. Den har sagts vara både brudklänning och bödelsklänning när hon skulle avrätta en av sköterskorna. Klänningen är full av broderier och sydd av sönderrivna lakan.


15.15

När vi lämnar museet är det med en stark känsla av att det berättar en viktig del av Sveriges historia. Både den stora satsningen under 1910-talet och mentalsjukhusens stängning på 1990-talet säger något om oss som land. Men framtiden för museet är osäker. Av ursprungsbyggnaderna finns fem kvar. I en ligger museet, de andra står och förfaller. Lars Andersson Schaar tror att man har ungefär tio år på sig, sedan kommer de gå samma öde som Fasta paviljongen – rivning.

Publicerad i nummer 4, 2023