Hoppa till huvudinnehåll

Fönstret Fönstret

Film och TV

Hög på filmkonst

År 1986 visades Abel Gances stumfilmsklassiker Napoleon i Helsingfors med symfoniorkester i salongen. Jag var inte där – jag var åtta år – men har aldrig glömt hur min pappa kom hem, lyrisk och hög på filmkonst. När jag femton år senare fick se filmen på Cinemateket var det utan orkester, men Napoleon från 1927 förblir till denna dag kanske den bästa film jag någonsin sett.

Under 1920-talet hade stumfilmen estetiskt mognat. Fransmannen Abel Gance, redan en inflytelserik regissör, följde sina internationella kollegers formmässiga experiment noga. Han såg att filmen var nära att uppnå något alldeles nytt, och genom sina planerade sex filmer om Napoleon Bonapartes liv ville han förlösa denna nya konstform.

Den historiska perioden återskapades i minsta detalj. Franska revolutionen, fältslag och upplopp gestaltades så naturtroget att de ofta hundratals statisterna rycktes med, grät verkliga tårar av rörelse och rök i luven på varandra på riktigt.

Drömmen om att skildra hur historien kändes krävde banbrytande teknologiska lösningar. Gance monterade kameror på fotografernas kroppar, på gungor, trehjulingar och hästryggar. Tonade den svartvita filmen i intensiva färgnyanser för att skapa olika stämningar på duken. Och vid några tillfällen expanderar han filmen till två ytterligare filmdukar, som dels fylls av ett slags tidig widescreen, dels blir en levande triptyk vars olika bilder kompletterar och utmanar varandra.

Den karismatiske Albert Dieudonné är kusligt porträttlik i titelrollen. Tyvärr fick vi aldrig se honom som den äldre kejsaren. Hela filmseriens budget slukades av denna första film, och intäkterna blev små. Filmen ansågs vara för lång. Att visa den krävde enormt många filmrullar, tre dukar och en hel orkester. Musiken var heller inte särskilt lyckad. Distributörerna klippte ner filmen till oigenkännlighet och sedan kraschade världsekonomin. De följande fem filmerna fick skrotas.

Men en av de usla, nedkortade kopiorna skulle på 1950-talet ses av ett engelskt barn, Kevin Brownlow. Hans livslånga besatthet av filmen ledde till ett yrke som filmhistoriker och klippare, och ett oerhört detektivarbete i samarbete med bl a det brittiska filminstitutet. År 1979 på Telluridefestivalen i Colorado visas hans restaurerade Napoleon i närvaro av Abel Gance själv.

Dieudonné var inte med, han hade dött bara tre år tidigare och begravdes enligt sin önskan i Napoleonkostymen från filmen. På plats fanns däremot Francis Ford Coppola, som i sin tur även han blev besatt av verket. Han säkrade de amerikanska rättigheterna och beställde ett nyskrivet soundtrack av sin far. I Storbritannien skrev Carl Davis musiken. Bägge versionerna är succéer.

Senare har nytt material ur filmen hittats i arkiven. Brownlows uppdaterade version från år 2000 anses vara den mest kompletta och finns sedan några år tillbaka på lyxig import-dvd från BFI. Även den sällsynta versionen från år 1980 med Carmine Coppolas musik är storartad, och blir nu i november äntligen tillgänglig för svensk publik via streamingtjänsten Draken Film.

Därmed är tjugo års andäktig väntan på att jag ska få återse filmen över. Att Ridley Scott har gjort en alldeles ny Napoleonfilm är förstås ocksåkul, och jag ska självklart se den på bio – men jag vågar lova att den inte kan mäta sig mot Gances nästan 100-åriga mirakel.


3 x hyperrealism på bio

HOW TO HAVE SEX (Molly Manning Walker)
Drabbande men ömt om unga tjejer på partysemester. Premiär 24 november.

DEN SVARTA TAVLAN (Das Lehrerzimmer)(Ilker Çatak)
Hyllad psykologisk thriller om trivial stöld i lärarrum. Premiärdatum ej satt.

REALITY (Tina Satter)
Dramatisering av FBI-förhör med tjej misstänkt för spioneri. Premiär 1 december.


3 x stökiga snubbar på bio

SOMLIGA GÅR MED TRASIGA SKOR (Magnus Gertten)
Dokumentärfilm om den knepiga, älskade Cornelis Vreeswijk. Premiär 17 november.

NAPOLEON (Ridley Scott)
Hisnande visuellt drama med Joaquin Phoenix i titelrollen. Premiär 22 november.

CARAVAGGIOS SKUGGA (Michele Placido)
Kostymdrama om syndaren Caravaggios kamp med kyrkan. Premiär 24 november.

Publicerad i nummer 4, 2023