Hoppa till huvudinnehåll

Fönstret Fönstret

Reportage

Fakta-fantasterna

– de är superprofessorns arvtagare

Med karisma, entusiasm och hyllade bubbeldiagram lyckades den svenske läkaren och professorn HANS ROSLING få världens mäktiga att lyssna när han förklarade hur och varför världen ser ut som den gör. Skaparen av de numera världsberömda diagrammen är hans son OLA ROSLING – som lärt sig teckna på ABFs konstskola i Umeå.

Ola Rosling och Anna Rosling Rönnlund
Ålder: 42 år (båda).
Familj: Tre gemensamma barn.
Bor: I Stockholm.

• Anna har en masterexamen i sociologi och en kandidatexamen i fotografi. Ola har studerat ekonomisk historia, men inte tagit examen.

• Grundade Gapminder år 2005 tillsammans med Hans Rosling.

• Har tillsammans med Hans Rosling skrivit boken Factfulness, som fritt översatt betyder att ”enbart hysa åsikter från vilka man har starka, stödjande fakta”.

• Utvecklade tillsammans Trendalizer – ett dataprogram som visualiserar statistik med animerade bubblor.

• Fick i maj 2019 Fostrargärningsmedaljen av Kungliga Patriotiska sällskapet.


När Ola Roslings farmor Britta låg på dödsbädden tog hon tag i honom hårt i armen – det gjorde hon alltid när hon hade viktiga saker att förmedla. Hon tittade honom rakt i ögonen och sa: ”Glöm inte var du kommer ifrån!”

– Det kan låta banalt, men det är väldigt lätt att glömma det när det går bra, säger Ola Rosling.

Dagarna innan vi ses har han hållit föredrag för de högsta cheferna på världens 500 mest framgångsrika företag på World economic forum i New York.

– Då använde jag samma illustrationer som jag ritat med min hand på samma sätt som jag gjorde på ABFs konstskola. Så nog håller jag reda på var jag kommer ifrån.

Det var året efter gymnasiet som Ola Rosling gick ABFs konstskola i Umeå. Där lärde han sig att arbeta med visualisering i konstsyfte. Det var de färdigheterna han sedan använde för att visualisera statistik i de nu världsberömda bubbeldiagrammen.

– Det var på ABF allt började, så att göra en intervju för Fönstret är som att sluta cirkeln, säger han.

Vi träffas när Ola just avslutat ett föredrag vid ett större event på Clarion Hotell i Stockholm. Han är inte lätt att få tag i – vår träff har föregåtts av ett halvårs mejlande med pressekreteraren för Ola och Anna Roslings stiftelse Gapminder. Ofta tar det veckor eller månader att få svar – ens för att bekräfta fakta – och nästan jämt är de båda makarna ”väldigt uppbokade”. När vi så äntligen ses börjar Ola med att visa sin telefon. De olästa mejlen är tusentals – och då har ändå två personer som uppgift att läsa och sköta hans inbox. Varje dag får han minst fem nya förfrågningar om att föreläsa.

Innan Hans Rosling dog av cancer i bukspottskörteln i februari 2017 hade han, sonen Ola och Olas fru Anna Rosling Rönnlund jobbat i 17 år tillsammans. Utåt sett var Hans den store stjärnan, men det var Anna och Ola som sammanställde alla data, gjorde datavisualiseringarna, bubbeldiagrammen och styrde utvecklingen av dataprogrammet. Dessutom förberedde de manus till nästan alla av Hans Roslings presentationer. Under Hans sjukdom skrev de tillsammans med honom boken Factfullness som gavs ut för snart två år sedan och nu blivit en internationell bästsäljare (hittills översatt till 38 språk). Sedan Hans Roslings bortgång har Anna och Ola utöver att fortsätta sina tidigare arbetsuppgifter med Gapminder tagit över de publika framträdandena världen över.

– Vi står på scenen och folkbildar och fortsätter samtidigt att koordinera dataarbetet och mjukvaruutvecklingen. Det är för många roller att spela så vi är totalt överbelastade.

Jag frågar Ola vad som ändå driver dem att fortsätta. Svaret kommer omedelbart.

– Det som ger mig energin att fortsätta är att det faktiskt är görbart! Det är FÖR lätt och FÖR kul. Datan finns och folk har väldigt fel om nästan allt – eller om väldigt mycket. Och folk uppskattar att vi säger att de är sämre än apor för de gillar faktiskt att lära sig. Om det var svårt att engagerar folk skulle jag nog sluta.

Ola pratar engagerat, i ett rasande tempo och i långa sjok med ett ständigt rabblande av statistik. Jag får kämpa hårt innan jag lyckas sticka in min första fråga. Nerven i hans resonemang är passionen över folkbildningen – och frustrationen i att inte kunna svara på den enorma efterfrågan.

– Det går att få en effekt. Folk ändrar sin förståelse – man måste bara nöta. Problemet är inte hur man gör det – det vet vi – problemet är hur man skalar upp. Enligt mina beräkningar behövs ungefär 500 folkbildare som är lika kända som min pappa i Sverige bara för att rätta till folks kunskaper om fattigdomsfrågan. Det är det glappet vi försöker fylla, säger Ola och tillägger skämtsamt:

– Men jag och Anna har ju tre barn!

Den yngre generationen Rosling har ibland följt med när föräldrarna håller föreläsningar, bland annat till Nya Zeeland tidigare i år. Och i skolan hamnar de inte sällan i bråk med hela klassen – inklusive läraren – när de vet att något som sägs är fel.

– Det är för att idéerna om vad som händer i världen är extremt skeva och i dag har lärarna inga bra verktyg för att undervisa det, säger Ola. Hans dröm är att nå unga människor i hela Sverige och i hela världen – också i icke-akademiska familjer.

– Tänk om det fanns en folkbildningskanal där vi kunde nå dem som ska forma framtiden, där de kunde se hur världen kommer att se ut baserad på data från massor av källor – och det utan politiska budskap.

Ola Rosling drar parallellen till hur folkbildning varit vägen ut ur okunskap för hans egen familj. Hans Roslings mamma – Olas farmor Britta – tog alltid hem böcker från biblioteket där hon jobbade och i början av tonåren satt Hans med sin bror i stora aulan på Nannaskolan i Uppsala och följde föreläsning efter föreläsning anordnade av ett bildningsförbund (dock inte ABF), berättar Ola.

– De hade en enorm betydelse för honom. I dag är det internettjänster, samtalsforum och appar som är aktuella för unga, säger Ola och tillägger att det han själv ägnar sig åt – traditionella föreläsningar – är lite gammaldags.

– Men TED-talksen är en folkbildningsplattform som faktiskt ses av många. Miljoner människor har sett de som vi har gjort.

Olas stämma ackompanjeras av oljudet från metallbalkar som plockas ned från scenen där själv han nyss stod inför en publik på uppemot 1 000 människor. Vi får flera gånger byta plats för att kunna kommunicera.

Studieförbund – och i synnerhet ABF – ligger honom varmt om hjärtat. Kanske kan ABF använda Gapminders metod för att starta en kurs i faktabaserad omvärldskunskap. För hellre än att han själv får ytterligare inbjudningar till föreläsningar vill han se att Gapminders material kopieras och sprids.

– Vi vill att folk ska sno showen. Det här är alldeles för viktigt för att vara bara vår grej, säger Ola.

Han menar att Hans Rosling var ett exempel på att kändisskap faktiskt kan bli ett hinder för spridningen av information.

– Han var lite för rolig så folk tog det mer som underhållning och det gjorde honom jättearg.

Men nog påverkade den i alla fall utåt sett arge och energiske professorn många. Efter att boken Factfullness kommit ut – och Hans Rosling gått bort – testade Gapminder omvärldskunskapen i olika länder genom onlinepaneler. Och Sverige stod ut. Här svarade visserligen bara 25 procent rätt på frågan om hur andelen som lever i fattigdom har förändrats, men det var ändå fler än i något annat land. Av dem som svarade rätt uppgav 80 procent att de fått kunskapen genom Gapminder eller Hans Rosling.

– Det är skillnaden mellan det svenska resultatet och andra länder, men tyvärr fick Hans aldrig se det, säger Ola.

I dag drivs han av frågan av hur han och Anna ska förvalta kändisskapet för att få verklig effekt.

Problemet är detsamma för Ola och Anna som det var för Hans: Kunskapen är fortfarande urdålig om de framsteg som skett i världen. Våra föreställningar om hur världen ser ut representerar generellt sett en verklighet 40–50 år tillbaka i tiden, enligt Ola Rosling. Ofta vet vi inte att stora problem som diskuterats en längre tid faktiskt har åtgärdats.

Men varför är det då så viktigt att vi har koll på en massa fakta? Jo, menar Ola, vi är ju del av en värld som inte kommer att bli mindre utan mer globaliserad.

– Jag tror att det kommer att vara galna politiska debatter så länge folk har en galen bild av hur världen ser ut. Jag föreställer mig att kunskap påverkar hur man röstar, hur man förstår och hur man väljer att diskutera. Men om man bara skiter i demokratin så behöver vi förstås ingen folkbildning!

Helst skulle han vilja se politiska debatter där alla är tvungna att diskutera utifrån samma fakta.

– Då kan ingen komma och slå den andra med en siffra som ingen hört talas om. Utrymmet för ideologisk diskussion skulle då minimeras till det visionära och strategiska, säger Ola.

Inte sällan stöter han på akademiker som menar att folkbildning är för svårt och att det är bättre att bara inrikta sig på beslutsfattarna. Men att som lobbyister strunta i vanligt folk tycker han är att svika demokratin.

– Om skattefinansierade universitet har kommit fram till forskning som alla är överens om så förtjänar folk att få reda på det.

Men, undrar jag, hur ofta är forskarna egentligen överens?

– De är alltid osams om nåt, men att antibiotika hjälper mot bakterier – inte mot virus – det är ALLA överens om. Vet folk det? Om inte, finns det utrymme för folkbildning.

Ett problem är osäkerheten i statistiken – inte minst från länder med icke fungerande folkbokföring och föråldrade folkräkningar. Ola säger att Gapminders svarsalternativ skiljer sig så mycket åt att de kan vara säkra på att i alla fall inriktningen stämmer – vi vet att fattigdomen globalt snarare har halverats än dubblerats.

En invändning mot Roslings brukar vara att de bara pratar om det som blir bättre och inte lika gärna visar på att det också finns sådant som går i fel riktning.

– Det finns enorma problem förstås, men om folk ser det som funkar kan man lättare få dem att förstå vad som finns kvar att göra. Min pappa upprördes av att kallas optimist. ”Jag är fan inte optimist, bara för att jag lyfter alla dessa negligerade framsteg. Hur ska man hålla reda på de saker som inte blir bättre om man tror att allt blir sämre?” brukade han säga.

Men klimatkrisen då? Ola återkommer till att han och Anna tar upp de frågor som folk i högst utsträckning svarar fel på. Bland de frågor de ställer förekommer även flera om klimat och miljö, men ofta har vi mindre fel om sådant som debatteras mycket än om långsamma förändringar på områden som hamnar i skymundan.

En annan sak som Ola och Anna Rosling tydligt noterat är att aktivister oftare än gemene person har fel om sina hjärtefrågor. Ola berättar att Anna dagarna innan vårt möte framträdde på en av världens största jämställdhetskonferenser och ställde kvinnofrågor till aktivisterna. De hade mer fel än allmänheten.

– Att vara aktivist är att brinna för något och då förstorar du ofta det för att orka. Världen behöver aktivister, men det är ännu bättre med kunniga aktivister så att de inte gör bort sig. Dessutom urholkar det vårt hopp om vi efter all den här kvinnokampen inte skulle ha kommit någonstans.

Ola återkommer gång på gång till hur grunden i deras folkbildningsmetod är friheten från ideologisk inriktning. Gapminder försöker hålla fast vid att de inte tar upp saker av politiska skäl och de svarar bara på hur situationen är – aldrig på vad man ska göra åt den.

– Vilken som är bäst väg för Sverige i framtiden vet jag inte, men däremot vet jag var Statistiska centralbyrån har alla sina datatabeller. Men nog blir politiska beslut bättre om de som fattar dem vet mer om verkligheten innan de börjar fantisera om vad vi ska göra.

Att Gapminder ibland ändå uppfattas som politiska förklarar Ola Rosling med att okunskapen ibland är till fördel för en viss ideologi. Att bekämpa faktafel och okunskap kan därmed uppfattas som att de tar ställning för en annan position.

– Vi döms ibland för att ha politiska åsikter fast det inte alls var utgångspunkten.

Hur länge kommer han då att orka fortsätta folkbilda i detta rasande tempo? Svaret kommer genast – och på typiskt Roslingmanér.

– Medellivslängden i Sverige är 83, min pappa dog när han var 68. Jag kanske blir 72 och jag är 44 nu så 28 år till. Har jag inte mer än 28 år på mig? Och fyra månader och tre dagar, säger Ola Rosling och skrattar.

Publicerad i nummer 4, 2019