Fönstret

”Jag har väntat länge på den här dagen”

– nya svenskar från auktoritära regimer om att få rösta i riksdagsvalet för första gången

Andra söndagen i september – val till Sveriges riksdag, regioner och kommuner. Själva grundfundamentet i svensk demokrati. Fönstret har talat med KEMAL, YARIEN och RANIA – tre nyblivna svenska medborgare med rötter i auktoritära länder där demokratin är starkt begränsad – eller helt frånvarande. Länder där det inte anordnas val eller där valen inte är rättvisa, transparenta eller där bara ett parti är tillåtet. De berättar om vad den svenska demokratin betyder för dem och om känslorna inför att – för första gången – få lägga sin egen röst och påverka sitt lands nationella politik.

’’I Eritrea finns bara diktatur.’’

KEMAL ABDURAHIM
Ursprungsland: Eritrea.
Tid i Sverige: Tio år.
Svensk medborgare sedan: 2019.
Yrke: Hemspråkslärare och studievägledare.
Ålder: 50 år.
Familj: Fru, tre barn.
Bor: I Vårberg utanför Stockholm.
Viktigaste valfrågan: Utbildning.

– I Eritrea finns bara diktatur. Det är därför jag och många andra eritreaner har lämnat landet. Men när jag levde där hade jag inga tankar på val och demokrati, bara på hur jag skulle överleva. Det här valet är jättestort för mig för det är första gången jag kommer att rösta, inte bara i Sverige utan i mitt liv. Jag är så stolt att för den möjligheten och har väntat länge på den här dagen.

– Jag och mina släktingar i Sverige började samlas för att diskutera de olika partierna för ett par månader sedan. Vi kommer tillsammans överens om vilket parti som bäst stöder våra intressen och samhällets utveckling. Det är svårt att veta vad man ska rösta på, men med familj och vänner att prata med blir det lättare. Vi ser till att få information om partierna genom att lyssna på radio, läsa tidningar och följa debatter. Sen försöker de andra i släkten att övertyga mig och jag dem. Vi väljer parti gemensamt för att vi har liknande intressen: vi tänker på våra barn och på skolan. Men om någon i familjen inte håller med kan den personen förstås rösta på något annat än det vi har kommit fram till.

– När man som jag röstar för första gången är det som att vara helt nyfödd – jag vet inte hur man gör. Men de släktingar som har röstat tidigare kommer att visa mig. Vi kommer att gå tillsammans – jag och min familj, min bror och hans familj, mamma och pappa. Det blir som en ritual. Efter att vi har röstat äter vi en gemensam middag för att fira.

– Många eritreaner röstar inte. Jag tror att eftersom de aldrig har röstat så saknar de kunskap om vad det innebär och hur mycket det betyder att delta i valet. Många tänker att de inte kommer att påverka ändå. Jag pratar ofta med eritreaner om de olika partierna och om att de också borde rösta. Jag säger till dem att de kan göra skillnad. Att det viktigaste inte är vilket parti de väljer utan bara att de röstar. Det viktigaste politikerna borde tänka på för att få fler nya svenskar att rösta är att informera dem om att det är ett ansvar för samhället. Det bästa vore broschyrer och information på lätt svenska och på de stora invandrarspråken om varför man ska rösta och om hur viktigt det är.

’’På Kuba var nyheterna alltid desamma.’’

YARIEN RODRIGUEZ
Ursprungsland: Kuba.
Ålder: 38 år.
Tid i Sverige: Elva år.
Svensk medborgare sedan: 2020.
Yrke: Skådespelare.
Familj: Fru och ett barn.
Bor: I Märsta utanför Stockholm.
Viktigaste valfrågan: Vården.

– De första åren i Sverige var jag inte så intresserad av att rösta. Jag kommer från Kuba och där är vi lite trötta på att rösta bara för att rösta utan att känna att vi påverkar. Det finns ju bara ett parti. Men när jag lärde känna systemet och samhället här i Sverige kom intresset för att rösta tillbaka.

– När jag tänker på själva idén med demokratin och hur den fungerar så vill jag inkludera mig. Om jag röstar på ett visst parti så blir det större och får mer möjligheter att kräva reformer. När jag väljer parti försöker jag att hitta en balans mellan vart jag skulle vilja att samhället rörde sig och vad jag vill att det rör sig bort från.

– Jag försöker hålla mig informerad om samhället genom att titta på Rapport, Aktuellt och debatter på SVT. Det var inte heller något jag intresserade mig för på Kuba för där var nyheterna alltid desamma. Här har nyheterna varit mitt sätt att lära mig svenska. På så sätt fick jag vanan att alltid följa vad som händer i det svenska samhället.

– Som invandrare är det svårt att komma in i ett nytt samhälle för man lever hela tiden med minnet av var man kommer ifrån. För att ta steget att gå och rösta måste man vara väldigt öppen och verkligen törsta efter att lära sig nya saker. Vilja förstå och lära känna samhället. Identifiera sig med den nya verkligheten och känna att det är här jag lever. Det kräver mycket. Den här känslan har stor betydelse för om nya svenskar går och röstar. Det är svårt att känna att vi hör till och vill delta när politikerna hela tiden påminner om motsatsen. Ofta får vi höra att vi inte är svensksvenska. Men Sverige är inte längre svensktsvenskt utan multikulturellt. Den idén måste sjunka in hos alla.

– Med ett svenskt medborgarskap har man möjlighet att påverka lite mer, i hela landet. Det är en annan dimension. Jag tror att det kommer att påverka mig känslomässigt att rösta i riksdagsvalet för första gången. För att jag kommer ännu mer att känna … att jag hör hit. Att jag har den rättigheten.

’’I Syrien hade jag inte rösträtt.’’

RANIA RABII
Ålder: 49 år.
Familj: Ensamstående med två vuxna barn och en 17-åring.
Yrke: Lärare/cirkelledare. Driver ideellt en mötesplats för nyanlända.
Bor: I Karlskoga i Värmland.
Ursprungsland: Palestina, levde i Syrien innan hon kom till Sverige.
Tid i Sverige: Sju år.
Svensk medborgare sedan: 2020.
Viktigaste valfrågan: Klassfrågor och segregation.

– Jag är palestinier, men i Syrien där jag bodde innan jag kom till Sverige hade jag inte rösträtt. Dessutom påverkades allt jag gjorde där av vad samhället erbjöd mig som kvinna. Det betyder mycket för mig att vara fri och kunna rösta. Sverige är mitt hemland och jag förväntar mig att ha samma rättigheter som alla andra.

– I Syrien jobbade jag som lärare, men jag drev också en leksaksaffär tillsammans med mina söner. Här känner jag mig ibland som ett av barnen som kom in i den – det finns så mycket jag kan göra för att lära mig nya saker och påverka. Jag har startat en förening, en mötesplats för nyanlända, varit ansvarig för språkdialog på biblioteket och jobbat som cirkelledare – mitt första jobb var på ABF. Jag kan inte kan påverka situationen i Syrien men jag kan påverka här. Jag har rätt att rösta men också en skyldighet att vara en del av det här samhället. Därför började jag engagera mig politiskt och i föreningsvärlden. Nu står jag högst upp på Socialdemokraternas vallista i Karlskoga.

– I förra valet arbetade jag som röstmottagare. Att vara som en soldat på valdagen var en av de bästa saker jag har gjort i Sverige – jag kände sådan stolthet. Inte ens i min vildaste fantasi hade jag kunnat tänka att jag som tidigare inte hade rösträtt skulle ha möjligheten att vara en del i att bevara demokratin.

– I år kommer jag att få rösta på riksdagsnivå för första gången. Det fyller mig med en härlig känsla som är svår att beskriva. Jag måste vara rädd om min röst och använda den på ett sätt som kan göra skillnad för mig och mina barn.

– Att valdeltagandet är lågt bland nysvenskar tror jag har att göra med att många tänker att deras röst inte påverkar resultatet. De vet inte hur de ska rösta och tycker att det är för jobbigt att ta reda på det. Genom vår ideella verksamhet Ekeby mötesplats för ökad integration försöker jag att få fler nysvenskar att gå till vallokalerna. Jag bjuder in folk som kan ge information om hur valet går till och om hur man kan rösta. För mig är det viktigaste att folk deltar, det spelar ingen roll vilket parti eller person de lägger sin röst på.

Publicerad i nummer 3, 2022