Hoppa till huvudinnehåll

Fönstret Fönstret

Historia

Samla på – Jesus!

– här är påvens mest berömda

kristus-souvenirer

Det fanns mycket som Martin Luther avskydde med påvekyrkan i Rom. Inte minst: Kyrkans dyrkan av ”souvenirer” i form av gamla benbitar och prylar som sades ha vidrörts av kristenhetens superstjärnor. Men de gamla relikerna vårdas ömt av den katolska kyrkan än i dag. Här är de mest berömda prylarna – i kyrkans egen samling av ”kändismemorabilia”.

Varje år strömmar tusentals turister till Saint Chapelle-kyrkan i Paris för att beundra den vackra arkitekturen och de utsökta kyrkofönstren. Men hur många är medvetna om att de faktiskt har hamnat i världens största souvenirskrin? För kyrkan byggdes av den franske kungen Ludvig IX (1214–1270) för att inhysa de reliker han köpt för dyra pengar i Konstantinopel. Och det var verkliga dyrgripar han kommit över: Kristi törnekrona, stycken av korset som Jesus korsfästes på, lansen som den romerske soldaten stack in i Jesus och benknotor som tillhört jungfru Maria! Den som i dag vill se relikerna som Ludvig IX köpte kan bege sig till Paris mest kända kyrka Notre Dame. Där förevisas de varje fredag och tillbes av församlingen.

Blev kungen lurad? Antagligen. För under medeltiden pågick det en livlig handel med religiösa reliker inom den kristna världen. Det var ”big business” och det förfalskades friskt. Det fanns så många kroppsdelar av Jesusfamiljen, de kristna apostlarna, helgonen och martyrerna till salu på marknaden att det skulle ha gått att sätta ihop fem–sex av var och en av dem om alla benbitar samlats ihop! Men Ludvig IX tvekade inte att betala höga priser för sina reliker. Reliker ansågs fungera som medier, en sorts ”heta linjen” till Gud.

I rättvisans namn ska sägas att dyrkan av reliker inte på något vis var en kristen uppfinning. I det antika Grekland ansågs ben av ”stora män”, legendariska krigare och kulturpersonligheter, ha stor inverkan på jordelivet. Men det var på medeltiden som jakten på reliker tog fart på allvar. Reliker påstods nu kunna utföra mirakler och annat märkligt och mirakelhysterin eldades på ytterligare av diverse böcker som spreds genom kristenheten.

Martin Luther slängde med sin kyrkorevolution 1517 ut relikerna ur de nya protestantiska kyrkorna. Han såg tillbedjan av reliker som ett, av många, tecken på den katolska kyrkans dekadens. Tron var något som människan skulle ha inom sig, menade Luther, inte behöva triggas av benbitar och annat trams.

Men visst finns det reliker även i det protestantiska Sverige. Mest kända är de efter den heliga Birgitta (1303–1373), grundare av Birgittinorden och den första (av totalt två) svenskar att helgonförklaras av påven. Hon är begravd i Vadstena klosterkyrka. Eller åtminstone delar av henne. I klosterkyrkan förvaras ett sammetsklätt träskrin som enligt traditionen skulle innehålla kranierna tillhörande heliga Birgitta och hennes dotter Katarina. Eller? Kranierna genomgick 2010 en undersökning som bestod av DNA-analys och kol 14-datering. Det visade sig att skelettdelarna inte tillhörde mor och dotter, att det var åldersskillnad på åtminstone 200 år mellan dem och att ingen av tidsbestämningarna sammanföll med perioderna då Birgitta och Katarina levde.

I slutet av 1980-talet fick domkyrkan i Uppsala en gåva av Birgittasystrarna, en flisa av heliga Birgittas höftben, placerat i ett modernt relikskrin, märkt med fem röda punkter som symboliserar Kristi fem sår. Uppsala domkyrka påpekar på sin webbsida att relikskrinet ska ses som ett monument över en av historiens mest kända svenskar, inte ett objekt för tillbedjan.

Spana alltså gärna in heliga Birgittas höftben i Uppsala domkyrka. Men bli för Guds, eller åtminstone Martin Luthers skull, inte alltför religiöst exalterad av det du ser.


3 berömda kristna reliker

1. ”turinsvepningen”
Världens i särklass mest kända relik. Och omtvistade. Enligt de troende är detta den duk som Jesus sveptes i efter sin död. Kol 14-metoden har dock visat att den härstammar från 1200–1300-talet (då det f ö fanns två till i omlopp). Den nuvarande påven är försiktig vad gäller äktheten och manar i stället de troende att se den som en ”bild” av Jesus av Nazaret. Finns i Duomo di San Giovanni Battista i Turin.

2. ”oviedo sudarium”
Sudarium är latin för svettrasa. Just denna förvaras i katedralen i Oviedo i Spanien och mäter 84 x 53 centimeter. Den är stänkt med blod och ska enligt traditionen ha svepts om Jesus huvud efter hans död, precis som det står i Johannesevangeliet.

3. ”Veronikas slöja”
Ännu en svettrasa. Den här ska ha tillhört Sankta Veronika som fick se Jesus när han bar på korset genom Jerusalem. Hon ska ha tagit sin slöja och täckt hans svettiga, blodiga ansikte och en bild formades på slöjan. Det finns flera Veronikaslöjor men den mest berömda förvaras i Peterskyrkan i Rom.

Publicerad i nummer 2, 2023