Hoppa till huvudinnehåll

Fönstret Fönstret

Reportage

Förstagångsväljarna

Sveriges demokrati firar 100 år i år. Fönstret har träffat tre nyblivna svenska medborgare som den 9 september röstar för första gången.

Valdeltagandet var högt i Sverige 2014. Men inte i alla delar av landet. Särskilt i de invandrartäta storstadsförorterna var valdeltagandet lågt. Ahmed Abdirahman, 32, vill ändra på det och har blivit lite av en demokratiambassadör sedan han grundade Järvaveckan, en politisk mötesplats som liknar Almedalsveckan men äger rum i Stockholmsförorten Rinkeby. Även han själv är närapå en valdebutant.

– Jag röstade faktiskt för första gången vid förra valet, säger han. Innan dess bodde jag utomlands. Visst hade jag kunnat rösta ändå, men det blir lite mer komplicerat.

Ahmed Abdirahman växte upp i Tensta, ett av de höghusområden som byggdes i skarven mellan 1960- och 1970-talen norr om Stockholm. I en valkrets i Tenstas grannförort Rinkeby röstar inte ens hälften av de röstberättigade i riksdagsvalet.

– Det finns flera orsaker till det, säger Ahmed Abdirahman. Att rösta är en social handling, något vi gör tillsammans.

Det här kallar Maria Solevid, lektor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, för ”dra-med-effekten”.

– De som flyttat till Sverige saknar ofta sociala sammanhang för att rösta och i områden med hög andel utlandsfödda finns svagare sociala normer kring det. När många inte röstar i ett område blir det lättare att låta bli att gå till vallokalen.

Kunskaper i svenska spelar förstås också in. Information om hur man röstar finns tillgänglig på olika språk – men utan relativt god svenska blir det svårt att ta till sig vad partierna säger, enligt Maria Solevid.

– Många förstår inte skillnaden mellan kommun-, landstings- och riksdagsval. Vilka beslut påverkar mig? Det är inte lätt att navigera om man inte har med sig den kunskapen sedan flera generationer.

Men samtidigt betonar Ahmed Abdirahman att det i förorter som Rinkeby och Tensta inte saknas politiska åsikter och diskussioner. De leder dock alltför sällan till att invånarna faktiskt går och röstar.

– Vi försöker utforska varför det är ett sådant gap. Varför upplever människor att politiker inte hör dem? Saknas mötesplatser eller vet politiker inte hur de ska kommunicera med människor som bor här? funderar Ahmed Abdirahman.

Själv menar han att ett problem är att politiker så sällan kommer ut och faktiskt möter människor i de här delarna av samhället.

Ahmed Abdirahman tror att det går att vända situationen, inte minst med hjälp av Järvaveckan, men att det kan ta tid. Fler behöver engagera sig i att skapa mer vardagliga möten.

– På så sätt bryter vi segregationen och får människor att känna större delaktighet. Då upplevs det som meningsfullt att rösta.


Abed Naji

”Jag har aldrig varit medborgare i något land tidigare”

Abed Naji
Ålder: 34 år.
Familj: Två bröder i Tyskland och en i Österrike. Mamma och andra syskon i Syrien.
Yrke: Frilansande fotograf och filmskapare.
Svensk medborgare sedan: November 2017.
Viktigaste valfrågan: Migration.

”För ett tag sen sa min flickvän: ’Du vet väl om att du kommer att få rösta i riksdagsvalet för första gången i år?’ Jo, jag visste väl det, jag och mina vänner hade pratat om vad medborgarskapet innebar. Men ändå var det först då jag verkligen insåg och började tänka på det.

Att rösta för första gången är en konstig känsla. Jag är förstås glad – det är en del av en människas rättighet att kunna delta i beslutsfattande. Samtidigt är det också sorgligt när jag tänker på att jag är 34 år när jag röstar för första gången. Jag växte upp som en palestinsk flykting i Syrien och har aldrig varit medborgare i något land tidigare. Syrien är ett land utan demokrati och där hade jag ingen känsla för betydelsen att rösta. Det spelade ingen roll att inte kunna rösta där eftersom folk visste att resultatet var detsamma oavsett vad de röstade på. För mig var det först en chock att komma hit och inse att folk öppet kan prata både positivt och negativt om allt – om samhället, politiken, regeringen och riksdagen. Men nu har jag vant mig!

Här känner jag många som fått svenskt medborgarskap. Vissa röstar, andra inte. Jag tror att vissa inte röstar för att de förlorat tilltron till regeringen. För andra beror det kanske på att de inte kommer från en demokratisk tradition och saknar känslan av att de borde vara del av samhället.

Själv tänker jag att varför skulle jag inte rösta. Jag är del av det här landet nu och jag har rätten att ge min röst för att förändra situationen, särskilt vad det gäller migrationspolitiken. Jag tror att jag kommer att gå och rösta med några vänner och sedan kanske fira efteråt.”


Katayoun Keshavarzi

”I Sverige GÅR det att påverka”

Katayoun Keshavarzi
Ålder: 37 år.
Familj: Sambo i Sverige, mamma och pappa och syskon i Iran.
Yrke: Egen företagare, främst som lärare och tolk.
Svensk medborgare sedan: November 2017.
Viktigaste valfrågan: Social jämlikhet och att motverka ökade klyftor.

”Jag flyttade till Sverige för att jag ville leva i ett mer demokratiskt samhälle. Jag såg att yttrandefriheten reducerades i Iran och jag ville kunna påverka och säga vad jag tycker. Men jag visste inget om svensk politik innan jag kom hit. Nu följer jag debatterna, men jag har lärt mig att inte bry mig så mycket om vad politikerna säger, utan om vad de har för program och ideologi.

Jag har röstat i kommun- och landstingsval och nu när jag blivit svensk medborgare kommer jag att rösta i riksdagsvalet också. Jag tror mer på direkt demokrati, men tycker ändå att det är jätteviktigt att delta och säga vad man vill på ett indirekt sätt. Man kan till och med rösta blankt för att visa att man är missnöjd med hela systemet. Att rösta är en del av vad man måste göra för att vara med i samhället och ändra saker. Och i Sverige känns det som att det GÅR att påverka genom att rösta.

Men jag upplever att intresset för politik minskar. I Iran pratar folk om politik hela tiden – kanske är det för att det är mer förtryck där. Här känns det som att vi har jobb, köper saker på avbetalning och sen har vi inte tid. Och sen vart fjärde år ska man bry sig om politik!

Det är bara några få frågor som engagerar – invandring till exempel. Det är lite oroväckande. Folk är påverkade av sociala medier, men det finns väldigt lite källkritik.”


Alassane Kamara

”Vi är inte här för att beröva Sverige något”

Alassane Kamara
Ålder: 41 år.
Familj: Fru och två barn i Sverige, mamma och syskon i Senegal.
Yrke: Snickare.
Svensk medborgare sedan: Våren 2017.
Viktigaste valfrågan: Migration, klimat, jämställdhet, jobb.

”Att rösta får mig att känna att jag har något att säga, att jag är den som bestämmer. Det är tillfället då min röst betyder något för besluten och vägen framåt för mitt land. Där jag befinner mig vill jag att man lyssnar till min röst.

Politik är något som intresserar mig. I Sverige är jag inte medlem i ett parti, men det är definitivt något jag överväger. Mitt engagemang här handlar om att förändra den negativa synen på invandrare. Vi är inte här för att beröva Sverige något – vi jobbar, skapar välstånd och investerar våra pengar här.

Om man anstränger sig går det att få information om de politiska partierna via tv och radio. Men jag saknar att från fler än SD få information direkt i brevlådan för att kunna studera valprogrammen i lugn och ro. Och varför är det så få torgmöten där politiker talar till människor och där vanliga medborgare kan möta dem? Det krävs mer nära kontakt mellan politiker och invandrare. Om man inte är född och uppvuxen här kan det vara svårt att följa politiken. Vi som flyttat hit är ofta upptagna med att försöka leva i vardagen och förstå samhällssystemet. Då tänker många kanske inte på att påverka det. Det tar också tid att känna sig verkligt svensk. Många lever och försörjer sig här och har sina papper, men de känner sig inte berörda eller inkluderade.

I Senegal är det alltid en stor händelse att rösta. Vi tar ledigt från jobbet och står många timmar i kö bara för att få ut röstkortet. Spänningen stiger de sista dagarna, på valdagen är det svårt att inte dras med. ’Vem ska du rösta på?’ frågar alla. Här ser jag inte att folk diskuterar politik så mycket. Och vi behöver inte ens kämpa för att rösta i Sverige. Det är fördelen med länder som respekterar medborgarnas rättigheter, men kanske blir det lite för bekvämt.”

Publicerad i nummer 3, 2018