Fönstret

Emma Frans

”Vi befinner oss i den digitala puberteten, men den går över”

EMMA FRANS är forskaren som gjort det till sin uppgift att göra oss alla bättre på att granska fakta. I sin bok Larmrapporten: Att skilja vetenskap från trams skriver hon att vi borde läsa såväl tidningen som Facebook som om det alltid är första april. – Även vi som lever i stabila demokratier måste inse att vi utsätts för propaganda.

EMMA FRANS
Ålder: 36 år.
Familj: Man och två barn, 9 och 7 år.
Bor: Lägenhet i Uppsala.
Fritid: Läsa och lyssna på poddar och böcker.
Aktuell: Med sin nya bok Sant, falskt eller mittemellan med omarbetade krönikor. Och varje tisdag i SVTs morgonsoffa.

I efterhand kan det verka pinsamt. Att just hon gick på ryktena. Men den där soliga vårdagen för ett och ett halvt år sedan var Emma Frans långt ifrån ensam om att drabbas av panik.

Hon var på väg hem till Uppsala efter en arbetslunch i Stockholm och passerar Drottninggatan bara några minuter efter att en terrorist dödat fem människor med en stulen lastbil. Hon fattar att någon hemskt har hänt när hon möter människor som skriker ”spring, spring, dom skjuter där borta!”.

– Självklart räckte jag inte upp handen och frågade vad de hade för källor på det, säger Emma Frans till den unga publiken på festivalen Gather, en sorts mini- Almedalen för storstadshipsters som för andra året i rad ägde rum i Nacka i höstas.

Givetvis sprang hon. Bort från faran, bort från lastbilen och helvetet på Drottninggatan. Bara för att mötas av ännu ett panikslaget gäng som skrek ”spring, spring, dom skjuter vid Fridhemsplan!”.

Föredraget som följer är till lika delar fascinerande och deprimerande. Hur våra hjärnor lurar oss att lägga märke till sådant som bekräftar det vi redan tror på, hur påhittade nyheter och konspirationsteorier sprids snabbare än sand i en ökenstorm på sociala medier medan dementier drunknar på ett internet där den som vill kan publicera vad som helst och alla kan få vad som helst bekräftat och där faktakollar tänkta att motbevisa lögner förvrids till ”vad var det jag sa”-bevis för att allt visst är flyktingarnas och/eller vänstervridna stockholmares fel. Hujedamig!

Och hur till och med någon som gjort det till sitt jobb att avslöja hur vi luras att drabbas av panik och springa åt fel håll av vad som sedan visar sig vara grundlösa påståenden under vissa omständigheter kan luras att göra precis det. Hujedamej!

– Jag trodde faktakollar skulle kunna vara lösningen. Men om någon redan är övertygad om motsatsen är det otroligt svårt att ändra hens åsikter. Titta på presidentvalet i USA – där visade faktakollar att Hillary Clinton talade mest sanning och att Donald Trump ljög mest, men det påverkade inte hur folk röstade. Vi överskattar ofta hur rationella människor är, säger Emma Frans i den efterföljande paneldiskussionen.

Hon är doktor i epidemiologi vid Karolinska institutet, projektleder en studie om adhd-mediciners biverkningar, men lägger alltmer tid på uppdrag som att granska fakta i SVTs morgonsoffa, skriva vetenskapskrönikor i Svenska Dagbladet och att hålla föredrag om hur vi kan undvika att bli lurade av det vi läser på sociala medier. I början handlade det ofta om att avliva myter (som att man får kramp om man simmar efter att man har ätit) och förklara varför en enskild studie som visar på positiva effekter av att dricka rödvin egentligen inte bevisar någonting alls.

– Internet gör att det aldrig tidigare har varit så lätt att hitta något som bekräftar det vi tror på, även om det vi tror på är fel, säger hon.

Så på senare tid blir ämnet som Emma Frans uttalar sig om allt oftare hur möjligheten att blixtsnabbt sprida desinformation till miljontals människor börjat hota tilltron till både vetenskapen och demokratin. Ett av hennes bästa ”säg” är att vi ska läsa tidningen och sociala medier som om det vore första april varje dag.

– Vi har en president i USA som sprider falska påståenden om att vaccin orsakar autism och att klimatkrisen är en kinesisk konspiration för att köra om USA. I såna tider är det mer angeläget att arbeta mer med vetenskapskommunikation, att som forskare synas och sprida kunskap, säger Emma Frans.

För fem år sedan började hon blogga, sedan skaffade hon ett Twitterkonto för att nå ut med bloggen. I dag uppdateras bloggen inte längre, men Emma Frans har drygt 65 000 följare på Twitter, har utsetts både till Årets folkbildare och vunnit Stora journalistpriset och är därmed själva definitionen av en så kallad influencer. Någon som på egen hand skapat sig en egen publik stor nog att påverka vanliga människor och kanske påverka beslutsfattare.

– I dag kan vem som helst kan bygga upp en egen plattform, oberoende av familjen Bonnier och utan att ha skapat sig ett kontaktnät på Handelshögskolan i Stockholm. Maktbalansen har förändrats, det finns något otroligt i att de som tidigare saknat makt nu kan störta mäktiga personer som under #metoo-rörelsen – även om den inte bara var positiv, säger hon.

Tillbaka på festivalen i Nacka blir allvaret i vad som sker i våra sociala medier obehagligt tydligt när den kanadensiske visselblåsaren Cristopher Wylie avlöser Emma Frans på scen.

Chris Wylie sa upp sig för att i samarbete med bland annat den brittiska tidningen The Guardian avslöja hur han som forskningschef på det brittiska företaget Cambridge Analytica var med att skapa de algoritmer som gjorde det möjligt att förmå osäkra amerikanska väljare att antingen rösta på Donald Trump eller inte rösta alls. Håren på mina armar reser sig när han sakligt redogör han för hur hans nye chef ”Steve från Amerika” visar sig vara alt-right-högerns guru Steve Bannon som tar över Cambridge Analytica för att använda metoder som utvecklats för att finkamma nätet i jakt på potentiella islamistiska extremister till att i stället identifiera de amerikanska väljare som är mest benägna att tro på helgalna konspirationsteorier.

– Sen attackerar man dem med information som får dem att tänka ”alla tänker som jag, de är också arga på invandrare”. Man riktar sig mot dem och undergräver deras självkänsla och förstärker deras impulsivitet. Det räcker för att en rörelse ska växa fram och det som var fejk på nätet blir något riktigt i verkligheten, de börjar organisera sig själva. Så skapar man uppror, och det var så den högerextrema alt-right-rörelsen uppstod, sa Chris Wylie.

Hujedamig.

Finns det hopp? Om fakta inte hjälper, hur kan mänskligheten överleva detta tvåfrontskrig mot både demokratin och vetenskapen?

– Gud, ja! Vi har problem, men de går att lösa, säger Emma Frans.

Hon menar att vi befinner oss i vad som kallas den ”digitala puberteten”, en jobbig fas, men en som kommer att gå över.

– Vi är fortfarande vana vid att det som når oss i text har blivit granskat redan. Men på sikt kommer vi bli bättre på att inse att bara för att något är skrivet innebär det inte att det är trovärdigt. De yngre är redan där.

Själv är hon 80-talist, den sista generation som hämtade fakta till skoluppsatser ur Nationalencylopedin eller låneböcker från biblioteket. Källkritik var något hon knappt hört talas om innan hon började på universitetet, medan hennes egna barn drillas i kritiskt granskande redan i lågstadiet.

– I Sverige är vi bättre rustade än exempelvis USA att stå emot konspirationsteorier och falska nyheter. Vi har ett bildningsideal, oberoende av vilken klass vi tillhör.

Men det krävs en medvetenhet om den starka lockelsen som finns i den populistiska berättelse om folket mot etablissemanget, en berättelse där så väl journalister och forskare tillhör eliten som lurar vanliga människor när de inte erbjuder enkla svar på komplicerade frågor.

– Vi har tagit det för givet, att världen sakta men säkert ska bli alltmer upplyst, alltmer öppen och tillåtande och att de demokratiska idealen ska sprida sig över världen av sig själva. Så är det inte längre.

Nu finns ett gyllene tillfälle för den gamla goda svenska folkbildningen att göra comeback.

– Jag tror på en renässans för folkbildningen. Man kan göra extremt mycket genom att arbeta folkbildande med demokrati. Men inget kommer att ske av sig självt. Vi måste kämpa.

Emma Frans tycker till och med det är lite spännande att plötsligt leva i en tid då demokratin måste försvaras.

– Det kan vara något enande, något att samlas kring – försvaret för demokratin, och för vetenskapen. Och det tror jag kan höja statusen för oss som jobbar med folkbildning. Nu är nästan alla överens om att vi måste diskutera bildningsfrågan – när gjorde vi det senast?

Ett annat positivt tecken ser hon i att de farhågor som fanns att det svenska riksdagsvalet skulle avgöras på sociala medier, vilket antogs gynna nazisterna i Nordiska motståndsrörelsen, kom på skam. På sitt Instagramkonto har hon delat en artikel från Expressen om hur rasistiska Alternativ för Sverige beställde 10 miljoner valsedlar – men bara fick drygt 20 000 röster.

– Jag tror det är farligt att överskatta sociala mediers betydelse, det riskerar att bli en självuppfyllande profetia. Att om man som moderaten Hanif Bali anammar Twittertrollens retorik så förlorar man på sikt.

Hon hoppas att de som högerpopulister målar ut som samhällets fiender – journalister och forskare – inte bör dras med i utvecklingen.

– Det gör inte så mycket att en kändis som artisten Danny Saucedo har fler följare än Karolinska institutet. Det är olyckligt att han delar något om hur cancer kan behandlas med en viss sorts kost, men få cancerpatienter skulle vända sig till honom för att få råd.

Det gäller även etablerade medier som morgontidningar och SVT om de låter sig stressas över att de inte syns nog ofta eller har tillräckligt många följare i sociala medier. Att det finns en risk i att de tappar bort både sin trovärdighet och sina demokratiska värderingar.

– Det är viktigt att inte glömma journalistikens viktigaste uppgift – att granska makten. Inte att få så många klick som möjligt. Den som sitter still i båten och är tydlig med sina demokratiska värderingar kommer att gå segrande ur den digitala puberteten.

Förutom att skriva på en ny bok om religion och vetenskap har Emma Frans just börjat sitt arbete som en av fyra demokratiambassadörer, utsedda av förra kulturministern Alice Bah Kuhnke (MP).

– Jag deltar ju i många seminarier och paneldiskussioner med en massa smarta människor. Men ofta fastnar det vi säger där, i diskussionen. Nu ska det bli roligt att försöka komma fram till konkreta förslag på insatser, kanske förslag på lagändringar, och ta det vidare, till regeringen.

Emmas lilla ordlista

Backfire-effekt – när fakta som motsäger vår uppfattning gör oss än mer tvärsäkra på vad vi trodde från början.

Bekräftelsebias – tankefel som får oss att systematisk ta till oss den information som bekräftar vår världsbild. Beror på en kognitiv (intellektuell, ej känslomässig) snedvridning som gör att vi läger märke till det som bekräftar det vi redan tror och bortser från det som går emot våra förutfattade meningar.

Cherry-picking – att inte titta på informationsunderlaget som helhet utan bara välja viss information, ofta den som bekräftar vad du redan tror dig veta.

Så slipper du tt bli lurad på nätet

Granska dig själv
• Tror du på allt du läser? Sluta med det! Var alltid lite lagom misstänksam.
• Var medveten om att du är mer benägen att tro på sådant som bekräftar det du förväntar dig eller redan tror dig veta.
• Blir du arg eller rädd av det du läser? Tänk på att ditt kritiska tänkande blir sämre av starka känslor.
• Kom ihåg att stora framsteg (t ex gradvis minskad spädbarnsdödlighet) får mindre spridning än alarmistiska rapporter (t ex hungersnöd).
• Tänk som en forskare – fråga dig om den information som når dig är representativ för informationen som helhet.
• Ser och läser du bara det du vill se? Fråga dig om du struntar i något och i så fall vad.
• Är du väldigt övertygad om något? Fundera över vad som skulle krävas för att du skulle ändra dig. Hur skulle du reagera om ögonvittnen eller vetenskaplig undersökningar påstod motsatsen?

Granska avsändaren
• Fundera på om det finns en politisk agenda eller ekonomiska intressen bakom. Studier gynnar ofta den som betalat för dem.
• Hur påverkar din uppfattning om avsändaren din bedömning? Hur hade du reagerat om någon annan sagt samma sak?
• Anser du dig vara kunnigare än t ex läkare och andra experter på området? Det är du förmodligen inte.

Källa: Larmrapporten: Att skilja vetenskap från trams (Volante) av Emma Frans

Publicerad i nummer 4, 2018