Hoppa till huvudinnehåll

Fönstret Fönstret

Intervju

Den odiplomatiska diplomaten

Snart spelar han åter den hejdlöst odiplomatiska diplomaten Jens Stråhle i andra säsongen av SVT-serien Dips. För två år sedan orsakade komikern JESPER RÖNNDAHL som programledare för satirprogrammet Svenska nyheter själv en diplomatisk kris med Kina. – Det var en konstig period i mitt liv, säger han om hur det var att hamna mitt i en storm av hat – som enligt svenska Försvarsmakten kom från kinesiska statens trollfabrik i Peking.

JESPER RÖNNDAHL
Ålder:
41 år.
Familj: Gift med Marie Agerhäll, skådespelare och regissör som han även gör Dips tillsammans med. Tillsammans har de en femårig son.
Bor: Lägenhet i Stockholm.
Yrke: Komiker.
Karriär: Fick första komikerjobbet 2001, när duon Anders och Måns bad honom skriva sketcher till P3 program Så funkar det. Tre år senare debuterade han som ståuppkomiker 2004 på en klubb i Malmö. Sedan dess har han bland annat gjort flera humorprogram i P3 (Hej domstol!, Pang prego, Institutet) och på SVT (senast Svenska nyheter, Dips). Har turnerat med två egna ståuppshower och skrivit boken Framtiden: en illustrerad guide.
Aktuell: Med andra säsongen av SVT-serien Dips och i SVTs Bäst i test.



Ibland kan man ju undra var de får alltifrån, de som skriver manus till humorprogram som får oss att skratta tills vi inte har någon luft kvar i lungorna. När det gäller Dips, som driver med stroppiga svenska diplomater på utrikesdepartementet (UD), så säger Jesper Rönndahl att det har varit enklare än vanligt att hitta material att göra komik av.

– Det har varit lätt att skriva. Vi vill ju få det så korrekt som möjligt och via kompisar har vi lärt känna folk som jobbar på UD eller som har jobbat där och som väldigt gärna delar med sig. Om vi inte berättar deras namn, säger han.

Har ni råkat använda detaljer som avslöjar vem ni pratat med?

– Jag måste tänka om vi kan ha röjt någon källa … men det tror jag inte.

En av scenerna i första säsongen (avsnitt 5, finns på SVT Play) kommer faktiskt från före detta FN-diplomaten Jan Eliassons eget sommarprat i P1 2013.

– Han berättade om så knasiga saker, som hur det kan gå till vid en förhandling.

Bland annat berättade Jan Eliasson, som då var en av FNs vice generalsekreterare, om en gång när det var väldigt viktigt att delegationer från de olika länderna skulle komma in i rummet exakt samtidigt – och att borden skulle stå i ett V för att de skulle slippa titta varandra i ögonen.

– Den scenen snodde vi rakt av, säger Jesper Rönndahl och ler stort.

Även en god vän vid svenska säkerhetspolisen har bidragit med ”inside information” om hur det kan gå till bakom kulisserna på myndigheter och departement.

– Tydligen tycker många tjänstemän på andra myndigheter att folket på UD ser sig som lite förmer. Och det är ju roligt, tycker en komiker som jag, säger Jesper Rönndahl.

Serien har Jesper Rönndahl skapat tillsammans med sin fru, Marie Agerhäll. Förutom att skriva manus, regissera och producera spelar hon även en av tre huvudroller, en ofantligt osympatisk handledare åt två enormt klantiga ”dippar”.

– Det funkar väldigt fint att jobba ihop. Marie överträffar mig ständigt, hon är som bäst när vi spelar in, hon har koll på sånt som att i den här scenen måste jag komma in från vänster för annars bryts blickriktningen. Jag fattar ofta ingenting, så hon brukar förklara på lunchen.

Själv trivs han bäst med att skriva manus.

– Det är där jag känner mig mest hemma. Då kan man sitta på sin rumpa och ändra nästan hur många gånger som helst. Men vi skriver och hittar på allt tillsammans.

Finns det några typiska Marie-skämt eller typiska Jesper-skämt?

– En gång sa Martin Soneby, som spelar en av cheferna, att det här är ett så typiskt Jesper-skämt – men så var det Marie som hade skrivit alltihop. Så blir det när man jobbar tätt ihop, man skapar en jargong och till sist blir det omöjligt att höra var den ena börjar och den andra slutar.

Med en femåring hemma i lägenheten i Stockholm blir det ibland knepigt att skilja på jobb och fritid.

– Vi försöker att inte prata jobb när han är vaken och vill umgås. Men det håller ju inte till 100 procent, det händer ju att vi får idéer eller kommer på lösningar även då. Jag som är mitt i det tycker att det funkar bra, men utifrån kanske det ser helt dysfunktionellt ut.

Jesper Rönndahl är ofta just så där välformulerad, med en liten skojig knorr i var och varannan mening. Lite som om han ständigt skrev på nya skämt i huvudet. I skrivande stund gör covid-19 det ännu osäkert om den sedan länge planerade ståuppturnén blir av i höst.

– Jag lever på hoppet och skriver ändå, säger han.

Förutom att i lag med tidigare SVTjournalisten Elisabet Höglund vinna På spåret två gånger har Jesper Rönndahl även skapat rubriker när han trots stor succé hoppade av SVTs satirprogram Svenska nyheter för två år sedan.

– Det var inget lätt beslut. Men efter ett tag kände jag en stor trötthet, att jag mer och mer bara blev en galjonsfigur som läste upp skämt som den fantastiska redaktionen skrivit. Jag är helt enkelt inte så intresserad av svensk politik, av vad Nyamko Sabuni sagt eller inte.

Ändå innehöll första säsongen av Dips flera spetsiga politiska uddar. Som den anspråksfulla mässingsskylten ”Dawit Isaakenheten” på en vacker spegeldörr som visar sig leda till – en städskrubb. Och från UDs tjusiga lokaler i Arvfurstens palats vid Gustav Adolfs torg i Stockholm har både positiva och negativa reaktioner sipprat ut.

– På avvägar har vi fått höra att vissa UD-anställda uppskattar Dips väldigt mycket men andra tycker att vi drar deras viktiga arbete i smutsen. Så det är väl som det ska, även om vi nog velat att de skulle ha blivit ännu surare.

Några scener har spelats in utanför UD, och då har några toppdiplomater som råkat passera velat ta selfies med Dipsskådisarna.

– Jag har lovat att inte röja några namn, säger Jesper Rönndahl.

Men lite oroliga blev teamet bakom Dips inför att första avsnittet skulle sändas hösten 2018.

Några veckor tidigare hade Jesper Rönndahl orsakat en diplomatisk strid med Kina när han i Svenska nyheter drivit grovt med svenska fördomar om kinesiska turister. Ty första avsnittet av Dips handlade just om hur de aningslösa dipparna sabbar ett statsbesök – från Kina.

– Då var vi rädda att SVT inte skulle vilja sända, eller be oss klippa om avsnittet. Men de var helt coola, de hade vår rygg. Jag har inget att klaga på.

Inslaget i Svenska nyheter innehöll bland annat en förbudsskylt mot att bajsa utanför offentliga byggnader, apropå uppgifter om att det ska ha funnits en skylt utanför Louvren i Paris som endast på mandarin upplyste turister om att man inte får uträtta sina behov var som helst. Kinesiska ambassaden i Stockholm krävde en offentlig ursäkt – vilket gav redaktionen på Svenska nyheter en sällsynt inblick i hur spelet bakom internationella relationer kan fungera. Av FOI, Försvarets forskningsinstitut, fick de veta att mängderna med mejl och kommentarer i sociala medier inte alls skrivits av arga och ledsna kineser utan av anställda vid en statlig trollfabrik i Peking.

– På debriefingen sa de till oss att Kina just då testade länder som var ekonomiskt beroende av dem, särskilt de skandinaviska länderna. Hur långt kan Sverige låta sig påverkas, var går vår gräns? Och var går Danmarks?

Jesper Rönndahl är kompis med danska komikern Jonatan Spang, som gör Tæt på Sandheden dagsaktuell satir på dansk tv.

– Han tyckte det var häftigt att vi hade vågat gå så hårt åt Kina och hans analys var att det varit omöjligt i Danmark, som är mycket mer följsamt gentemot Kina.

I Sverige vägrade utrikesminister Margot Wallström (S) be om ursäkt. Så om det verkliga UDs agerande har Jesper Rönndahl bara gott att säga.

– UD var stencoola. Jag vet inte vad de tyckte, vi pratade aldrig direkt med någon på UD, kanske var de lite sura. Eller så tyckte de bara att det var tramsigt.

Jesper Rönndahl har även utsetts till Årets folkbildare – två gånger. Utmärkelser som har sin grund i att han aldrig vuxit ifrån den vetgirighet som fick honom som liten att läsa sönder Barnens lexikon. I bland annat Institutet på P3 och i sina egna ståuppshower har Jesper Rönndahl profilerat sig som vetenskapskomiker, något som bottnar i en verklig förundran över exempelvis ett slags ödla som kan förminska sig själv eller platteknotik (en geologisk teori om kontinentaldriften, såsom att Alperna uppstod när Europa och Afrika krockade med varandra för miljoner år sedan).

– När man är väldigt intresserad av något så blir man entusiastisk automatiskt, engagemanget kommer av sig självt, och det smittar av sig. Men jag är i första hand komiker och i andra hand intresserad av vetenskap. Jag är INTE en nörd som är rolig, också.

Hur blev du komiker?

– Jag önskar jag hade ett bättre svar på den frågan, att det fanns en anekdot jag kunde berätta. Men det är många olika saker som drar en åt olika håll.

Kanske började det redan hemma i villan i skånska byn Veberöd, där mamma undersköterska och pappa sjökapten hade ett stort umgänge med många vänner.

– Min mamma är danska och den mest positiva människa jag känner. Och båda mina föräldrar är oerhört sociala och när de umgås skojar de mycket. Jag är uppvuxen med att det finns ett värde i att skratta och ha roligt. Både min bror och jag snappade tidigt att det är viktigt med vänner och att värna om sociala relationer.

Som flera andra blivande komiker tog Jesper Rönndahl hand om Klassens timme tillsammans med en kompis i grundskolan.

– Bor man in en liten by och inte är bra på fotboll eller på tennis får man hitta något annat att vara bra på. Jag minns att jag ganska tidigt försökte knäcka koden för hur man är rolig, jag hade lätt för det. Eller så råkade bara den nischen vara ledig, så jag övade och förstärkte det.

När klasskompisarna i mellanstadiet köpte musik på cd för veckopengen, köpte Jesper Rönndahl humor på cd.

– Pappa och jag brukade skratta till Monty Python, fast mycket var obegripligt för en 10-åring. Vissa skämt lärde jag mig utantill, och kom på först 20 år senare vad de betydde.

Ett par tillfällen under uppväxten sticker ändå ut.

– Jag kommer ihåg i lågstadiet, i ettan eller tvåan, jag skulle presentera skolpjäsen. Jag minns inte vad pjäsen hette eller vad jag sa, men jag minns att jag fick folk att skratta. Och att jag ställde mig och pratade inför 50–60 pers och det var ingen grej för mig som det kan vara för andra. Det tänkte jag inte på då, men jag har reflekterat över det senare.

En annan gång höll han ett föredrag om instrumentet cello på musiken.

– Jag skulle visa hur man hittar balansen på en stråke och klassen skrattade väldigt gott. Det är väl en av de små grejer som gör att man knuffas i en viss riktning.

Avgörande var också valet att gå på den anrika gymnasieskolan Spyken i Lund, där det traditionsenliga spexet (Spyxet, så klart) där bland andra även komikern David Batra begått sin scendebut.

– Spyxet var en institution, så det fanns en infrastruktur – en dekorgrupp, en kostymgrupp och en festgrupp. Första året var jag skådespelare, och då var det ovanligt att en etta fick stå på scen. Sedan kom jag med i manusgruppen och det var extra roligt att så klart, att de tyckte att jag som kom från lilla Veberöd var så rolig att jag fick vara med och skriva.

På sin hemsida skriver Jesper Rönndahl att han efter gymnasiet började läsa i Lund mest som ”en ursäkt för att få hålla på med studentradio”. Varje fredag klockan 17 sände han live i programmet Tinnitus i Akademiska föreningens radio AF.

– Jag läste historia och det var så många knasiga fakta som sköljde över en. Jag skrev ner skämt på baksidan av ett papper som jag knappt hann renskriva och 30 minuter senare var jag i direktsändning. Det var en nyttig skola, att skriva väldigt mycket, hela tiden, varje vecka i flera år.

Och 20 år senare kan han konstatera att rent yrkesmässigt så har han haft större nytta av skämten han skrev och kontakterna han fick via studentradion än av sin examen i mediekunskap, historia och idéhistoria.

– Jag har alltid varit intresserad av ungefär samma saker – humor och vetenskap. Sedan har jag lyckats kombinera dem. Nördkomiker är något jag är med stolthet.

Intervjun med Fönstret görs mitt under klippningen av Dips 2.

– Vi sitter där och klipper och skrattar och tycker det vi gjorde blev ganska bra. Om man får vara lite självnöjd. Men det är mest Marie som klipper och jag som försöker hjälpa till.

I klipprummet är Marie Agerhäll i sitt esse, medan Jesper Rönndahl våndas lite mer.

– Jag tycker klippningen är som ett maraton. Det är nu vi ser vad vi har fått med oss från inspelningen. Det kan vara lite kämpigt, ett harvande.

Men mest är båda glada över lyxen i att få göra en andra säsong av sin helt egna tv-serie.

– Nu behöver vi inte uppfinna allt igen. Vi vet hur karaktärerna beter sig i olika situationer, där fick vi testa mycket första säsongen. Hur gör Mimmi här? Är hon smart – eller är hon dum i huvudet? säger Jesper Rönndahl.

När du läser det här har Jesper Rönndahl i tanken redan lämnat både Dips 2 och sin karaktär Jens Stråhle bakom sig. Den 11 september skulle han ha haft premiär på sin show i Malmö. Men han vet redan att han under den här turnén – när den nu blir av – vill han tona ner sin inre nörd, och inte visa bilder som han gjort tidigare.

– Tanken är att jag bara ska säga de roligaste skämten jag kan komma på. Ganska renodlad ståupp. Jag vill lita på skämten och lita på mig själv.

Till en komikers profession hör fingertoppskänsla för vad folk pratar om och är intresserade av, just nu. En utmaning även i vanliga fall, och än större under en pågående global pandemi när nya rekommendationer från Folkhälsomyndigheten kan förändra människors liv från en dag till nästa.

– Vi får väl se när turnén kan dra i gång. Då tror jag folk kommer var trötta på att prata om corona. Som det känns nu vill jag inte ta upp det alls.

Publicerad i nummer 3, 2020

Fler intervjuer från tidningen Fönstret: