Hoppa till huvudinnehåll

Fönstret Fönstret

Intervju

Kjell Bergqvist

”Jag glömmer aldrig var jag kommer ifrån”

Som 16-åring drack han sig full på mellanöl på lektionerna och straffade ut sig från gymnasiet. I dag är skådespelaren KJELL BERGQVIST så populär att han har råd att tacka nej till jobb för att tillbringa vintrarna med familjen i Thailand. Där hjälper han grannar som har det svårt, stöttar ett barnhem och driver simskola hemma i den egna poolen. – Nu jobbar jag nästan mer med stiftelsen än som skådespelare, säger Kjell Bergqvist som även är aktiv mot Sverigedemokraterna – på Facebook.

Kjell Bergqvist
Född: 23 februari 1953 (66 år).
Familj: Gift sedan 14 år med Karin Bergqvist som han har 12-årige sonen Leo med. Tre vuxna döttrar sedan tidigare. Tre barnbarn.
Bor: Lägenhet i Hammarby sjöstad i Stockholm och hus söder om Hua Hin i Thailand.
Aktuell som: Leif GW Perssons mordutredare Evert Bäckström i den nya tv-serien Bäckström på TV4 och C More i vinter.


Vallokalerna hade varit öppna några timmar när det på förmiddagen den 16 september 2018 ringde på Kjell Bergqvists mobil. Himlen var klarblå och det hade redan hunnit bli ovanligt varmt för att vara andra söndagen i september och valdag, när en medarbetare på finansdepartementet undrade om han hade tid att träffa Magdalena om en stund.

– Hon har sina Säpovakter med sig och vi satt någon timme på en parkbänk i Hammarby sjöstad och snackade. Hon sa att det var hårfint, och att jag hade gjort skillnad med det där kändisuppropet. Till sist gjorde vi en liten film och la ut på Facebook för att uppmana alla att gå och rösta.

Finansminister Andersson ville tacka för hjälpen under valspurten. Ett par veckor före valet hade Kjell Bergqvist apropå Sverigedemokraternas framgångar bland arbetarväljare skrivit på sin Facebooksida att han var född sosse och ”eftersom jag inte glömt var jag kommer ifrån så kommer jag att dö sosse”.

– Det tog hus i helvete. Jag kallades hora, landsförrädare, hycklare och allt möjligt. Och jag tänkte vad är det här, får man inte vara sosse längre? Det finns så mycket hat därute.

Några dagar senare bildade Kjell Bergqvist tillsammans med sin fru Karin Bergqvist Facebookgruppen ”Vad som helst men aldrig SD”.

– Det rasslade till som tusan, snart var det 170 000 som följde oss.

Sedan ringde och mejlade Kjell Bergqvist några av alla dem han lärt känna under sina fyra och ett halvt decennier som skådespelare. Resultatet blev ett upprop under parollen ”Vad som helst men aldrig SD” i Aftonbladet med mer än 300 av Sveriges mest folkkära skådespelare, artister och författare.

– Som det är i dag måste man säga ifrån. Jag kände att jag måste göra något, det är helt uppåt väggarna det här hatet mot Stefan Löfven och sossarna. Hur kan man få skriva ”skjut den jäveln” om sin statsminister? Det borde vara straffbart.

Den självbiografiska boken Kjelle Berka från Högdalen kom 2015 och handlar mycket om just vikten att veta var man kommer ifrån. Här finns flera anekdoter om hur Kjell Bergqvist ryter ifrån mot översittare och maktmissbrukare – och även om hur han tappat humöret och morrat ”kärringjävel” och betydligt värre saker än så även i mindre väl valda sammanhang. Redan när han som 20-åring fick sina första roller efter scenskolan var Kjell Bergqvist beredd att ställa ultimatum och säga tack och hej till jobb. ”Passar inte galoscherna” är en formulering som återkommer. En ofta berättad historia är den om presskonferensen med Riksteatern i Vänersborg 1973. Regissören hade svarat på en fråga och bedyrat att stämningen i ensemblen under repetitionerna varit bra, när Kjell Bergqvist sa att den tvärtom varit usel och onödigt hierarkisk. Det slutade med att Kjell tog tåget hem till Stockholm, premiären ställdes in och pjäsen lades ned. Han medger att han var lite skakis, beredd på att han nu kastat bort både karriären och tre år på scenskolan.

– Jag tror det formade mig mycket, faktiskt. Det går att säga ifrån mot orättvisor, bara man har torrt på fötterna.

Bara några dagar senare fick han erbjudande om en ny roll, i filmen En enkel melodi av Kjell Grede. Sedan rullade det på, med roller i allt från Figaros bröllop på SVT till pundaren Harald i filmatiseringen av Ulf Lundells roman Jack. En röd tråd är att parallellt med succéer på scen, teve och film har Kjell Bergqvist alltid varit engagerad för dem som det inte gått lika bra för. När han i tjugoårsåldern var på väg hem från sena kvällar på teatern och krogen hände det att han såg till att fulla gubbar och en och annan full tant i kvarteren kring Nytorget på Södermalm i Stockholm kom hem ordentligt. Och hösten 2015 var han en av hundratals frivilliga som stod på Stockholms och Göteborgs central och tog emot flyktingar.

– Det kan nog ha med uppfostran att göra, det där att man hjälper varandra. Jag har nog inte snackat så mycket om det, men det har alltid fallit sig naturligt. Det kanske tog en kvart att stoppa in en gubbe i baksätet och köra honom hem.

Kjell Bergqvist växte upp i ett hem utan böcker. Pappa Sven körde lastbil och var tidningsbud, mamma Märta arbetade natt på långvården. Kjell var bara nio, tio år när han började hjälpa föräldrarna tömma askkoppar på extrajobbet som städare, bland annat på bibliotek. Pengarna från extraknäcket gick till tågcharter till Italien.

– Tre somrar i rad åkte vi till samma lilla by. Flera gånger var vi hembjudna på fest till italienare och det öppnade verkligen dörrar för mig. Ända sedan dess har jag rest i väg så fort jag haft pengar.

I den på 1950-talet nybyggda Stockholmsförorten Högdalen bodde de fem, ibland sex, personer i först en tvåa och sedan en liten trea hemma hos Bergqvists. Kjell och hans två bröder delade rum och ett tag sov farfar i en bäddfåtölj i vardagsrummet. Och en tid efter att farfar hade dött ringde Kjells kusin Svenne på dörren.

– Morsan visste att han var kriminell. Hon sa att han fick bo hos oss om han slutade knarka och skaffade sig ett jobb.

Så Svenne fick flytta in och började jobba i personalentrén på Dramaten. Och senare som scenarbetare på Folkan, en privatteater där bland andra Stig Järrel, Lill-Babs och Git Gay spelade revy. Något som fick stor betydelse några år senare, när en då 16-årig Kjell Bergqvist också fick jobb bakom kulisserna på Folkan. Ett jobb han behövde efter att han, som gått ut nian med höga betyg, börjat dricka mellanöl på lektionerna i gymnasiet och blev avstängd från undervisningen efter att ha mulat rektorn med en päronglass. Och det var den erkänt duktige kassaskåpssprängaren Svenne som föreslog att han skulle söka scenskolan.

– Jag hade aldrig varit på teater, aldrig suttit i en teatersalong. Och jag tror jag kom in för att teatern inte var livsviktig för mig, jag kunde ta det med en klackspark. Jag var 16 bast och världen var öppen, hade jag inte kommit in hade jag fortsatt som scenarbetare eller gjort något annat.

En inställning som Kjell Bergqvist försökt behålla och även tror gjort honom till en bättre skådespelare.

– Jag brukar säga att jobbet är en blandning mellan ambitioner och skitsamma. När man tar sig an en roll och försöker prestera för mycket kan det låsa sig, det är skådisens värsta fiende.

En av dem som tog honom under sina vingar på scenskolan var den legendariska skådespelaren Sif Ruud.

– Hon var min lärare och brukade säga att det svåra med det här jobbet är att komma på hur lätt det är, och det stämmer verkligen.

Han säger att det var ungefär lika delar tur och talang som gjorde att karriären gick i raketfart.

– Det var verkligen de stora elefanterna jag fick dansa med på en gång – Ulla Sjöblom, den gamle Björn Gustafson, Carl- Gustaf Lindstedt och Jarl Kulle.

Tre gånger spelade Kjell Bergqvist mot Margaretha Krook.

– I Fedra, ett grekiskt drama, var jag hennes älskare. När det gick på teve bytte farsan kanal och sa ”vad är det här för skit, Kjelle!”.

Ett jobbigt minne han fick viss nytta av många år senare.

– Det är också absurt med det här jobbet – att jag kunde tänkta på vad farsan sa den där gången när jag gjorde Monica Zetterlunds pappa, som inte heller kunde säga till henne att han var stolt över henne. Det hade jag ju upplevt själv.

Det närmaste beröm som pappa Bergqvist kom med var efter en föreställning med Parkteatern, där han spelade fotbollslegendaren ”Nacka” Skoglund, omåttligt populär i hela Sverige och särskilt dyrkad på hemmaplan på Södermalm i Stockholm.

– Pappa var ju född på Söder och en riktig söderkis. Jag såg att han var stolt. Men det enda han kunde säga var: ”Ni missade ju det där med rattfyllan.” Det var det som kom ut, men han nästan grät av stolthet.

Även Kjell Bergqvists mammas öde berör. Märta föddes som ett av elva syskon i byn Graninge i Ångermanland. När hennes mamma dog när hon födde sitt femte barn gifte hennes pappa om sig och fick sex barn till. Den nya kvinnan var inte alltid snäll och tillsammans med sin syster Ruth flyttade Märta till Stockholm under kriget för att arbeta som hembiträde, bara 15 år gammal.

– Morsan hade märken på armarna efter en sax. Det var hennes styvmor som klippte henne och Ruth, så man kan ju förstå varför dom stack hemifrån, säger Kjell Bergqvist och skakar på huvudet.

På den tiden var det inte ovanligt att pigor och hembiträden tvingades till sex med arbetsgivaren eller andra män i hushållet där de arbetade.

– Morsan pratade aldrig om det. Men jag såg en dokumentär om hur det gick till, det var rena utpressningsvåldtäkterna och kvinnorna vågade inte säga nej. Då insåg jag att det var så här det måste ha varit för morsan. Ställde de inte upp så fick de sparken, ställde de upp, så blev de med barn.

Tre gånger blev Märta gravid, tre gånger fick hon sparken och tre gånger tvingades hon lämna bort sina nyfödda – en dotter och två söner – för att kunna söka nytt jobb, hos en ny familj. Där samma sak hände igen.

– Riktiga svin. Och det är det här Sverigedemokraterna vill tillbaka till. De vill ta bort all jämställdhet och få tillbaka kvinnan till spisen, säger Kjell Bergqvist.

Sanningen kom fram i fragment, lite i taget. Det visar sig att dottern i familjen i Norrtälje de besökte ibland var Kjells halvsyster. Och att snubben som dök upp med husvagn på mammas 50-årskalas var hans halvbror.

– Jag frågade vem det var och fick till svar att det är ju din brorsa! Två av morsans söner träffade inte varandra förrän på hennes begravning. Det är så tragiskt. Men min halvsyster hade hon bra kontakt med.

Klassresan har gått från trångboddhet i förort till nybyggd bostadsrätt i betydligt finare kvarter och vintrar i det egna huset med pool vid stranden i Thailand. I dag har Kjell Bergqvist råd att tacka nej till jobb. För fem år sedan slutade han att spela teater för att kunna vara mer med familjen. Han vill inte jobba kväll och helst inte vara i Sverige om vintern.

– Vi bestämde oss för att bo i Thailand om vintern. Jag hatar att frysa! Jag har också haft besvär med kronisk värk i ben och fötter i många år och det blir bättre av värme.

Det är svårt att låta bli att undra vad farmor Märta från Graninge tänkt om hon vetat att hennes barnbarn Leo, som började sexan i höstas, går halva skolåret på svenska skolan i Thailand där de har en stor swimmingpool på skolgården.

– Det är på med badbrallor och shorts varje morgon och så skjutsar vi honom på moppe till skolan.

Kjell Bergqvist har alltid skänkt bort pengar – ”det som blir över” – till välgörande ändamål, både till organisationer som Ecpat och Plan och direkt till utsatta människor som han träffat under resor i fattiga länder. Så för två år sedan bildade han och Karin Bergqvist en stiftelse som samlar in och skänker bort tre, fyra hundratusen kronor om året. Efter en välgörenhetskonsert i Vadstena med bland andra de goda vännerna Helen Sjöholm och Tommy Körberg i sensomras blir det dubbelt så mycket i år – drygt 800 000 kronor.

– Det är fantastiskt hur mycket man får för de pengarna i Thailand, säger Kjell Bergqvist.

Jobbet med stiftelsen innebär mycket tid framför datorn och i telefon.

– Folk skriver och ber om pengar och jag måste artigt förklara att så jobbar vi inte.

Till stor del är det tre kvinnor i byn söder om Hua Hin där familjen Bergqvists vinterhus ligger som tipsar om vilka i trakten som behöver hjälpen mest. Kjell Bergqvist berättar om hur någon som har svårt att gå fått en el-cykel, hur en skola för hörselskadade barn fått hörapparater och familjer som fortfarande lagar mat över öppen eld har fått gasolkök och hjälp att köpa gasol.

– De här kvinnorna vet var nöden är som störst. Målet är att göra sånt som ska funka även när vi inte är där, det ska vara hjälp till självhjälp. Vi plöjde upp en åker åt en gammal tant så att hon ska kunna odla grönsaker. Hon tar hand om två barnbarn, föräldrarna finns inte mer.

Engagerat berättar han om hur den gamla kvinnan har en pension på 150 kronor i månaden som ska räcka till tre personer.

– Tidigare strimlade hon palmblad för att göra sopborstar, men även om hon jobbade 10 timmar om dagen så blev det nästan inga pengar. Nu har hon fått en moppe av oss så att hon kan ta sig till marknaden och sälja grönsakerna.

Mest stolt är han över simskolan som startades för fyra fem år sedan och nu är i gång året runt i familjen Bergqvists egen pool. Nu har man också köpt en flyttbar pool för att kunna undervisa på andra ställen.

– I snitt drunknar sju barn om dagen i Thailand, nästan ingen kan simma. Vi har fått tag i en fantastisk simlärare. Han kallas mr Storm, förmodligen för att han har adhd. Det är ett otroligt tempo och fokus under lektionerna. Han är som en trollkarl, jag har sett honom lära ungar simma på ett par timmar.

På ön Phuket finns ett barnhem som drivs av en svensk kvinna som förlorade sina bägge döttrar i tsunamin 2004. För att samla in pengar dit åker Kjell Bergqvist sedan flera år tillbaka till olika Odd fellows-föreningar för att be om bidrag.

– Jag trodde det var en gubbklubb, men det är många kvinnor där också. De har stöttat barnhemmet i 15 år nu. Kanske för att jag börjar gråta varje gång jag kommer och ber om pengar.

Filmar gör Kjell Bergqvist fortfarande. I vinter kan vi se honom på Tv4 som Bäckström i filmatiseringen av Leif GW Perssons böcker.

– Den spelade vi bland annat in i Bangkok i somras. Det var 42 grader varmt och jag fick ha en påse is på huvudet för att inte svettas för mycket mellan tagningarna. Men hellre det än att frysa!

Kjell Bergqvist är också en av de kända svenskar som flera gånger medverkat i de korta filmer som visas under välgörenhetsgalor i tv. Han berättar om resor han gjort för bland andra Unicef och Plan till Filippinerna, Paraguay och Kambodja.

– I Kambodja satt jag och höll en ung kvinna i handen medan hon berättade hur hon såldes som sexslav när hon var nio år. Hon hade levt inlåst i ett rum och tvingats ta emot fyra fem kunder om dagen. Efter att de gjort abort på henne bad hon att få slippa en dag, då stack de ut hennes ena öga. Det blev så hemskt att det inte kunde sändas.

Hur gick det för ”Vad som helst men aldrig SD”-gruppen på Facebook? Antalet följare har sjunkit till 120 000 personer men där pågår livlig debatt, kommentarsfältet rensas dagligen av fem sex frivilliga.

– Jag är inne och skrollar mest varje dag och senast skrev någon att jag gjort en massa bra roller men det här är det bästa jag gjort. Tanken är att det ska vara en trygg plats på Facebook, man ska kunna diskutera och tycka utan att utsättas för en hatstorm.

Och valdagen, den slutade på Socialdemokraternas valvaka.

– Stefan Löfven, hans fru och jag tog en virrepinne och han sa att de var ganska säkra på att jag gjort skillnad för valresultatet.

Filmen med Kjell och Magdalena Andersson som kisar mot septembersolen på valdagen 2018 finns kvar på Facebook. 17 000 personer har lajkat den.

Kan du tänka dig engagera dig politiskt?

– Tanken har slagit mig …

För Socialdemokraterna?

– Ja, i så fall. Jag gjorde en avstickare till Fi i förra valet men nu är jag tillbaka där jag hör hemma. Jag kan tänka mig ha en dialog med dem, men det finns inga konkreta planer. Jag fortsätter med ”Vad som helst men aldrig SD”, så får vi se sen.

Publicerad i nummer 4, 2019

Fler intervjuer från tidningen Fönstret: