The Malena Ivarsson

”Jag lär mig nya saker hela tiden”

Prästdottern MALENA IVARSSON har ägnat ett helt yrkesliv åt att själv predika. Inte om Gud utan om att vi ska avdramatisera det här med sex och samlevnad. Att bli äldre ser hon som en möjlighet för relationslivet: – Vi ser ofta livet som genom ett filter av gamla saker som vi inte hade kontroll över som unga. Med ålder är det paradoxalt nog lättare att se på saker med fräscha ögon.

MALENA IVARSSON

Ålder: 72 år.

Familj: Två vuxna barn, som bor i USA, barnbarn.

Bor: Lägenhet i Stockholm.

Gör: Auktoriserad klinisk sexolog som skrivit böcker, har frågespalter i tidningar och gjort teve och radio.

Bakgrund: Tog examen från Socialhögskolan i Lund. Arbetade på ungdomsmottagning på 1970-talet när abortlagen kom. Började då utbilda sig till sexolog genom kurser hos RFSU och Socialstyrelsen, men också en treårig diplomutbildning som Dansk Sexologisk Förening gav vid Rigshospitalet i Köpenhamn.

Malena Ivarsson kommer direkt från frisören. Nyklippt och nyfärgad går hon in på Cadierbaren på Grand Hotel i Stockholm. Ganska många tittar igenkännande. Någon knackar på sin bordspartner och läpparna viskar ”Malena Ivarsson”. Gemensamt är att de som tittar säkert var med i slutet av 1980-talet. För, oj, vad Malena Ivarsson var stor då.

Vi börjar där. Malena Ivarsson har på ett par år blivit en viktig länk i kedjan av svenska sexrådgivare. Nu svarar hon på läsarfrågor i Expressen, på den tiden en tidning med 500 000 sålda exemplar varje dag. Hennes svar blir ofta löpsedlar och hon lanseras alltid på förstasidan och syns i teve och veckotidningar.

När Sveriges Television bestämmer sig för att göra en satsning på ett helgprogram för kvinnor, Sköna söndag, med Catrin Jacobs som programledare, kontaktar Malena Ivarsson själv redaktionen och undrar om de inte borde ha sex och samlevnad i programmet. Så blir det.

Succén är total. Man brukar säga att vissa människor har något som gör att de går igenom rutan. Malena Ivarsson går inte igenom, nej, hon snarare stormar genom rutan in i svenska folkets tv-soffor. Tittar alla i ögonen och pratar ogenerat om det som man inte pratar om i sin mission att avdramatisera sex och våga göra det mer lekfullt. På kort tid blir hon ett av Sveriges mest kända ansikten.

Hon minns en energi som hon inte upplevt tidigare.

– Det var motsatsen till ett sömnigt liv. Och det var bra för mitt inre: Titta vad jag kan klara! Jag fick mycket beröm, många brev, gamla bekanta hörde av sig. Det mesta var positivt. När jag tidigare skrivit läromedel för ett förlag åkte jag tåg och t-bana. Nu flögs jag till Stockholm och hämtades med limousin. Det var stort och omtumlande. Jätteroligt! Men också lite skakigt för tanken fanns hela tiden, hur länge ska det vara?

Malena blir ett begrepp och hennes rådgivarkolleger berättar att folk ringer och har ”problem med det där som Malena pratar om” eller ”Malenaproblem”.

Tittarsiffrorna är höga och Sveriges Television ser potentialen. Malena måste få ett eget program. Fräcka fredag. Direktsänt.

Det blir … skandal och ramaskrin och bombhot och SVT tar efter sex avsnitt sin hand från henne och, hastigt och mindre lustigt, är en av landets mest igenkända människor utan jobb och drar till Trelleborg för ett anonymt arbete på en ungdomsmottagning. Vi återkommer till Fräcka fredag.

Tillbaka till nuet.

Malena Ivarsson har hunnit bli 72 år men är fortfarande i högsta grad aktiv som folkbildare inom sex, samlevnad och relationer. Hon lever ensam i en funkislägenhet på Gärdet i Stockholm. Fram till pandemin hade hon en privat mottagning på Birger Jarlsgatan.

– Den låg i ett kontorshotell. Det fungerade väldigt bra, men eftersom det rör sig mycket folk på den typen av arbetsplats stängde jag när pandemin kom. Nu är jag tveksam om jag vill öppna den igen. Det är krävande med terapier och jag känner att jag under pandemin har tyckt om att ha haft tid gå in i mig själv mer. Det är också viktigt, konstaterar hon och berättar att hon planerar att åka på en meditationskurs i Paris.

Hon svarar numera på läsarfrågor i Aftonbladet varje söndag och i tidningen Senioren nio gånger per år.

Hennes styrka brukar beskrivas som att hon 1) är väldigt kunnig, 2) har en förmåga att tala klarspråk och 3) vågar ha en egen åsikt. Som nu när vi pratar om trenden med förstoring av läppar, bröst och rumpor som många reagerar på.

– Det finns inget enkelt svar om det är bra eller dåligt, betonar hon, det är ju sexuella symboler men det finns många sådana. Jag var nyss hos frissan och färgade håret. Det anses helt okej och att ha tandställning är okej. Tränar du fem dagar i veckan tycker alla att det är bra även om du kanske gör det för att vara snygg. Om man nu lider av att ha små bröst ser jag inte att det skulle vara så fel att förstora om man nu hjälps av det. Vi har en väldigt luthersk syn på vad som är fel och skamligt kring det erotiska. Men, som sagt, det är ingen enkel fråga. Mycket kan gå fel, det borde regleras mer, man bör inte få vara hur ung som helst …

Det är väl så att i vissa yrken är det egna livet i sig ett viktigt verktyg. Och Malena Ivarsson har verkligen levt. Hon har i perioder haft enorma framgångar, i andra mått väldigt dåligt. Hon har gift sig och skiljt sig tre gånger och hon har svarat på tusentals frågor inom sitt ämnesområde och mött mängder av patienter på sin mottagning.

Unga och gamla, kvinnor och män, olika sexuella läggningar.

– Fast jag värjer mig mot ordet ”expert”. Relationsexpert. Samlevnadsexpert. Sexexpert. Nej, det låter ofta fel. Jag jobbar med det här för att jag vill lära mig om relationer, och jag lär mig nya saker hela tiden. För relationer är knepiga och sex är inte enkelt. Jag vill hela tiden förstå mer, säger hon.

Frågespalterna säger mycket om tiden.

– I och med att jag har hållit på så länge speglar de egentligen utvecklingen i samhället. På 1980-talet var det många frågor om incest och övergrepp. Det fanns en trend bland psykologer och psykoanalytiker då att prata om förträngda minnen. Många kvinnor som hörde av sig till mig undrade om de kanske hade varit med om övergrepp även om de inte kom ihåg det, minns hon.

– På 90-talet diskuterades kriminaliseringen av prostitution och då handlade frågor om det. När ett känt par som Efwa Attling och Eva Dahlgren, eller Jonas Gardell och Mark Levengood, gifte sig på 90-talet kom många frågor om homosexualitet. Och när Viagra godkändes i Sverige 1998 och blev vanligt i början av 2000-talet dök frågor om effekterna av det upp. Nu handlar en del frågor om könsidentitet, trans, binära och icke-binära. Sexhjälpmedel och sexleksaker pratas det öppnare om också. Vi har människor från många fler kulturer i Sverige nu och det kan jag också märka. Jag har haft en del män från andra kulturer med erektionssvårigheter. De skulle gifta sig och kände en press att prestera, då det enligt den kulturen förväntades finnas blod på lakanet efter bröllopsnatten.

Hon plockar fram de senaste numren av Aftonbladet Söndag och Senioren och visar frågorna och sina svar. Bland annat svarar hon på en fråga om så kallade dickpics, ett relativt nytt fenomen med mobilbilder på penisar som skickas till framför allt flickor och kvinnor.

Hon skakar lätt på huvudet.

– En bekymrad mormor undrade hur det kunde bli så. En bra fråga!

Men vissa frågor är eviga.

– Relationer och sex är komplicerat. Lusten kommer och går. Det vet de flesta, men det är svårt att acceptera. Människor fortsätter ha orgasmproblem eller erektionssvårigheter. Jag tycker, nu som för fyrtio år sedan, att det är viktigt att avdramatisera och våga prata om saker.

Malena berättar att den generellt största förändringen kom när internet slog igenom kring millennieskiftet, eftersom frågor om kroppsutveckling då försvann. För stora? För liten? För sen? För tidig?

– När människor började googla blev det lätt att få hjälp med en viss typ av frågor. Internet har varit bra för mycket. Det finns mycket bra filmer och videoklipp, till exempel om sensuell massage som man kan bli inspirerad av, och även bra diskussioner. Numera finns även ungdomsmottagning på nätet vilket är jättebra.

– Men det finns avigsidor också. Jag kan känna en oro för just ungdomar. Man talar till och med om internetimpotens, alltså att ha sett så mycket på nätet att de har svårt att tycka det är närande att ha en relation med en riktig människa. Det finns även undersökningar som tyder på att unga har mindre sex. Även om människor självklart påverkas väldigt olika, så finns en fara i att barn och ungdomar ser väldigt mycket väldigt tidigt.

Själv var Malena Ivarsson barn och ung i en prästsläkt.

– Min pappa var präst och min farfar likaså. Jag kan nog känna att det ligger lite i generna att predika och det är väl, fast på ett annat sätt, det även jag har gjort. Jag var som barn väldigt mycket hos min farmor och farfar som bodde på prästgården i Vessige ganska nära Falkenberg i Halland, berättar hon.

– Mamma och pappa träffades på gymnasiet. Det var väl så det var då, inte på Tinder som i dag. Pappa doktorerade i Lund, så jag är född där, och vi flyttade till Stockholm när jag var sju. Först hade han en central tjänst inom Svenska kyrkan men när jag var 14 år blev han kyrkoherde i Råsunda församling. Efter det blev det prästliv till hundra procent.

Hon funderar länge på frågan om det var en bra uppväxt.

Ett par gånger börjar hon svara, tystnar, funderar lite till och konstaterar sedan.

– Alla vi som sysslar med terapi går i egen terapi också och utvärderar vårt förflutna. Jag har funderat mycket på min egen uppväxt. Det är ju en kliché att säga att det var både bra och dåligt, men så var det nog.

– Jag kan se att energin i vår familj förändrades totalt när han blev kyrkoherde. Då blev det mycket fokus på att vara representativ. En prästfamilj får liksom inte må dåligt, en präst får inte tappa lusten att gå till jobbet eller vara deprimerad eller ha sexuella eller psykiska problem …

Detta påverkade givetvis hela familjen.

– Vi bodde i en byggnad, prästgården, som alla har en relation till. I den öppnar man upp för syföreningar, studiecirklar, körsånger, gäster …

Hon tystnar igen och fortsätter sedan:

– Den sociala biten är en tillgång. Det är också en tillgång att ha haft någon så nära som predikar. Det är även en tillgång att ha fått religionen så nära. Men relationer imploderade. Energin gick åt till att leva utåt. Det fanns inget kvar för familjen, ingen ork att fråga hur har du haft det. Vi gjorde aldrig något tillsammans som familj. Allt skedde med församlingen. Gemenskapen fanns där, men familjebiten blev helt undernärd.

Malena konstaterar att pappan aldrig skulle ha pratat om sex. Han kom själv från en sträng schartauansk prästmiljö där mycket av det andra ser som vanligt liv var förbjudet och, till exempel, att spela kort var synden själv.

– Min mamma var däremot öppen, hon hade inga problem att prata om sex. Hon var feminist, arbetade heltid på försäkringsbolag och kom från en bondgård. När hon växte upp hade släktingar bryggeriet Sofiero. Där var det dans och teater, stora fester med statare och kusiner och en bejaka-livet-atmosfär. Mamma trivdes nog inte riktigt med det kyrkliga. Jag är övertygad att hon saknade det andra.

I detta formades alltså Malena Ivarsson.

– Jag tyckte mycket om min pappa och även religionen trots att jag inte förstod vad religion innebar. Ska jag predika något i dag är det att religion inte är för barn. Jag förstår inte varför man drar in barn i kyrkan. Symbolerna är för starka. Ett barn ska forma sitt jag. I den religiösa processen lämnar man sitt ego, jaget, för något större. Det ska man inte vara liten när man gör. Jag tror inte alls att det är bra för barn.

Plötsligt skrattar hon högt, det där smittande skrattet som var en del av framgångsfaktorn i teve.

– Vet du, i tonåren gick jag privatskolan Whitlock. Där satte mina föräldrar mig. Men i den skolan hade vi ingen religionsundervisning, haha. Jag lovar, mina föräldrar hade ingen aning om det. Det säger ganska mycket …

Med facit i hand ser hon att hon hade det tufft i perioder i tonåren.

– Jag hade nog någon form av depression när jag var 15–16 år, men min absolut svåraste period kom några år senare, berättar hon.

På samma sätt som hon vågade prata om sex har hon på senare tid berättat om sina egna psykiska problem i unga år. Detta för att bidra till att minska stigmatiseringen kring psykisk ohälsa.

Även om hon nu sitter som ett levande exempel på att livet kan bli väldigt bra trots, eller kanske tack vare, problemen är det jobbiga minnen.

– Efter gymnasiet började jag i slutet av 1960-talet läsa teologi på universitetet i Uppsala. Det blev en stor stress och inte alls vad jag hade förväntat mig. Jag fick sömnproblem och hoppade av. I stället började jag läsa litteratur, funderade på att kanske bli lärare. Det var 1969 och tidsandan var sådan att jag i medierna såg att akademiker i framtiden inte skulle få jobb och, ja, då fick jag ångest och bytte igen.

Socialhögskolan i Lund fick det bli.

– Då blir man socionom. Familjerådgivare fanns lite i bakhuvudet, det påminde lite om kyrkan där relationer är centrala. Jag var 22 år och fick en praktikplats i Rosengård, minns hon.

Det slutade med en total krasch.

– Det var så brutalt. Det slogs i dörrar, barn omhändertogs, det var snabba beslut och det fanns en jargong från de vänsterintellektuella som var väldigt hård, uppfostrande och moraliserande. Jag upplevde att de hade noll förståelse för individerna. Jag kollapsade. Så blev det.

Hon gick in i en depression.

– 22 år är en känslig ålder. Jag blev inlagd på en psykiatrisk klinik, klarade inte ens att prata och det var samtidigt så skambelagt på den tiden. Jag fick en psykos också och en manodepressiv episod. Jag minns när pappa hälsade på och var bekymrad över att jag inte skulle kunna få jobb efter detta.

Hon suckar lite.

– Det är smärtsamt att vara i nuet när man har en depression och framtiden känns helt blockerad. Att vara inlagd på en psykiatrisk klinik är egentligen inte så farligt. Det är ändå en trygg miljö. Det jobbigaste var när jag skrevs ut från St Lars i Lund och skulle fortsätta mitt liv.

När man säger något om att hon sitter nu, i Cadierbaren, som ett levande exempel trots detta reagerar hon på ordet ”trots”. Malena Ivarsson skulle kanske inte vara The Malena Ivarsson om hon inte vred och vände på saker.

– Jag skulle nog nästan säga ”tack vare” i stället för ”trots”. Jag skulle aldrig gjort det jag gjorde, våga ge mig in i tv-världen och bli en offentlig person, utan mina erfarenheter av att helt förlora sin identitet som man gör i en psykos. Kommer man ur det så har man nått botten och då är det viktiga erfarenheter man bär med sig.

Då överlever man dessutom stormen efter programmet Fräcka fredag.

Och då är vi tillbaka där.

När Malena Ivarsson blivit SVTs nya guldkalv med succén i Sköna söndag gav programmakarna henne ett helt eget program. Fräcka fredag. Direktsänt. 22.00. 1,5 timme.

Premiärprogrammet lockade tre miljoner tittare.

– Polisen sa att det var deras bästa kväll. Allt var lugnt eftersom alla satt hemma och tittade, berättar Malena.

Det tittarna såg var Malena Ivarsson som programledare med en för tiden djup urringning och kort kjol. Hon hade som assistenter två barbröstade haremspojkar, tvillingarna Zlatko och Ratko, och visade en 26 minuter kort erotisk fransk film och pratade rakt på sak om sex och samlevnad med gäster.

Italienska porrstjärnan Ilona ”Ciccolina” Staller som gjort politisk karriär i Italien är en av dem. De svenska politikerna Alf Svensson, Ulf Adelsohn och Bo Hammar är med liksom skådespelaren Mona Seilitz. Jämför man med dagens tv-tablåer var Fräcka fredag rena söndagsskolan, men det här var i april 1988 och Sverige hade aldrig sett något liknande.

Det blir stor skandal!

Framför allt var män upprörda.

Kvinnoföraktet tydliggjordes i insändare och debatter. Reaktionerna påminde om en del om vissa mäns reaktioner mot Metoorörelsen trettio år senare.

– För mig blev det ett trauma. Det finns forskning på hur lång tid det tar att hämta sig från trauman och 30 år brukar nämnas som en tid. Det tog i princip den tiden för mig. Jag hade inte kunnat drömma om reaktionerna. Inför det sjätte och sista programmet bomb- och mordhotades jag utan att få veta det förrän efteråt. Då mötte jag poliser som gick med schäferhundar, berättar hon.

– Nu kan jag se att en öm punkt var att vi hade Zlatko och Ratko med. Vi ville ju vända på könsrollerna, som en liten lek med att Lennart Hyland hade unga flickor vid sin sida. Men det tog skruv.

Googlar man Fräcka fredag i dag är det just bilder på Malena tillsammans med Zlatko och Ratko som dyker upp överst. Programmet lades ner efter bara sex avsnitt.

– Efter det blev jag persona non grata på SVT. De ville inte ta i mig. Jag hade en lön på 13 000 i månaden under kontraktstiden, men sedan var det tvärstopp och jag sökte jobb som chef för en ungdomsmottagning i Trelleborg.

Men de sex avsnitten är tv-historia.

Malena skrattar:

– Nu, mer än trettio år senare görs en doktorsavhandling om Fräcka fredag. Och Emma Hamberg har skrivit ett manus för teve.

Om Malena ser det som en revansch ska vi låta vara osagt – men hon ser rätt nöjd ut när hon berättar det.

Vi pratar om vad hon är mest stolt över i sin långa karriär. De åtta böckerna hon skrivit? Alla hon hjälp? Brädspelet som gjordes i hennes namn? Tv-programmen? Frågespalterna?

Hon funderar en stund.

– Det jag är mest stolt över, förutom mina barn, är att jag hängt i sedan 1970-talet. Från ungdomsmottagning och läromedel för unga till frågespalt i Senioren nu. Jag kunde lätt ha gett upp och slutat efter tv-perioden. Men en röst inom mig sa att jag skulle fortsätta. I dag är jag så etablerad så jag känner mig inte så utsatt.

Hon skrattar högt och slår fast:

– Det är ingen som vill mucka med mig numera.

Publicerad i nummer 4, 2021