Hoppa till huvudinnehåll

Fönstret Fönstret

Museibesöket

Bland skatter och avlopp

Vi besökte: Gotlands fornsal.

Vår guide: Landsantikvarie Lars Sjösvärd.
Konstnärens favorit: Originalporten som satt
i ringmurens östra port ända till slutet av 1800-talet.

Fönstrets favorit: Resterna av det välfungerade medeltida vatten- och avloppssystemet.


 

10.30

Lars Sjösvärd hälsar välkommen till ett av Sveriges kanske äldsta museum.

– Vi ägs av en ideell förening som öppnade museum här 1875, berättar han.


10.32

– Det här är budskap från forntiden till i dag, säger Lars Sjösvärd när vi stannar till framför en av de stora bildstenarna som bara finns på Gotland. De olika bildfälten med skepp, vapen, hästar och soldater får mig att tänka serietidning. Fast på vikingatiden hade de inga pratbubblor.


10.39

Vi hastar förbi fossiler från det forntida Gotland och vidare mot medeltiden.

– En gotländsk exportprodukt på 1200-talet, säger Lars Sjösvärd och pekar på två dopfuntar med dekorationer uthuggna i stenen.


11.05

En av hans personliga favoriter står i en hörnmonter. Öjamadonnan är en träskulptur från en av de mer än hundra kyrkor som byggdes på 1200-talen när gotlänningarna blev rika på handel.

– Se på detaljrikedomen i hennes hår, hennes kläder. Man kan se hur tyget faller, säger han.

Jag känner igen mig i de bekymrat rynkande ögonbrynen, och undrar vad hon var så orolig för.


11.20

I utställningen om slaget om Visby 1361 har de målat blodstänk på väggarna. Och som det måste ha stänkt den där sommardagen 1361, då Visbyborna stängde stadsportarna och vägrade släppa in hären av bönder som i stället slaktades av danska proffssoldater på ängen utanför ringmuren. Massgravarna är full av kapade ben.

– Danskarna hade benskydd, men det hade inte gotlänningarna. Så de svepte med svärden och högg av dem.

Men hålen i kranierna som man först trodde var genomborrade av danska pilar, anser forskarna nu gjordes av spikklubbor efter att offret fått benen avhuggna.

– Kanske klubbade danskarna ihjäl dem av barmhärtighet, säger Lars Sjösvärd.

Hu.


11.35

Mer död väntar på utställningen om de galgbackar som på medeltiden fanns över hela Gotland. Bland listorna på dem som avrättades finns påfallande många pigor dömda till halshuggning för barnamord.

– Många av dem hade förmodligen våldtagits och sedan försökt göra sig av med sina nyfödda, säger Lars Sjösvärd och verkar faktiskt lite tagen.


11.39

På en vägg som Amnesty har fått till sitt förfogande finns artiklar om nutida avrättningar i Ryssland, USA och Iran. Rysligt.


11.45

Vi kliver in i museets skattkammare. Ingen annanstans i världen har man hittat så många silverskatter som på Gotland.

– Nästan varje år hittar någon en ny, suckar chefen som redan har ansvarar för fler silvermynt än vad som ryms i montrarna.

Den allra största skatten hittades 1999 och nu ligger högar med smycken och mynt i silver bakom pansarglas och ram. De flesta skatter har legat nedgrävda under golvet på järnåldersgårdar.

– Om man grävde ner silver av religiösa skäl, eller för att ha det som bank i ofärdstider det vet vi inte, säger Lars Sjösvärd.

Eller så var de ungefär som vi. Den som har mest silver nedgrävt under golvet när den dör, vinner.


11.52

– Det här kommer vi aldrig kunna handikappanpassa, säger chefen när vi tar en smal, medeltida stentrappa ner till källaren.

Jag lutar mig över räcker runt hålet i golvet och stirrar ner i ett medeltida avloppssystem.

– Det var i klass med det som fanns i det antika Rom, säger Lars Sjösvärd.


 


Plus: Att museet ligger i ett av Visbys medeltida packhus med trappstensgavel, kul att få se ett sådant inifrån.

Minus: Lite för mycket av allt – för många silverskatter, för många madonnor, för mycket information om för många saker.

Bonus: Uteserveringen på den medeltida innergården.