Hoppa till huvudinnehåll

Fönstret Fönstret

Museibesöket

JULITA GÅRD i Sörmland

Allmoge-nördigt!

Vi besökte: JULITA GÅRD i Sörmland (en del av Nordiska museet).
Vår guide: Gustav Olsson, avdelningschef.
Höjdpunkt: Den vackra parken.
Chefens favoriter: Gårdskontoret och oxhagen.


11.15

Den sörmländska sjön Öljaren glittrar i solen när Gustav Olsson sneddar över gårdsplanen framför Julita herrgård. I det pampiga gulvita stenhuset bodde en gång Arthur Bäckström, som 1941 testamenterade hela gården till Nordiska museet.

– Han samlade på allmogekultur, det var högsta mode på 1890-talet, berättar Gustav Olsson.

11.22

Vi måste huka oss för att kliva in den lilla boden som en gång låg i byn Daviken, inte långt härifrån. Det är en av flera små röda stugor från trakten som Arthur Bäckström lät flytta hit för att skapa sitt eget lill-Skansen.

– På Skansen har de inrett stugor och gårdar på vetenskaplig grund, efter hur det faktiskt såg ut. Här på Julita fick Arthur Bäckströms egen idealiserade bild av hur allmogen bodde styra, berättar Gustav Olsson.

Jag tänker att det kanske är så här 1800-talssvenskarna hade inrett sina hem – om de inte hade varit så förtvivlat fattiga.

11.30

En doft av tjära slår emot oss när vi närmar oss Julita skans, en faluröd timmerstuga i jätteformat som Arthur Bäckström lät bygga för att förvara alla de möbler och föremål som han hade samlat in.

– Det krävs fruktansvärt mycket underhåll. På tre år har vi lagt fyra miljoner bara på det här huset. Och då har vi 359 hus till, suckar museichefen.

11.32

Det är märkligt att gå omkring i Julita skans, ett monument över en enskild människa och hans udda hobby. Förutom en rad rum med tidstypiskt inredda salonger och matsalar från 1700-, 1800-och tidigt 1900-tal finns här utställningar med brev och tillhörigheter som svarar på frågan: Vem var Arthur Bäckström? Huset är byggt kring en vacker liten stenlagd klostergård. Pelargången i svarvat trä känns lika italiensk som svensk.

11.44

Vi kikar in i en av de gulvita stenflygarna som visar sig vara ett stall med trägolv och spiltgaller från 1905. Det är en av flera byggnader som har uppförts enkom för att Arthur Bäckström skulle kunna ta emot besökare som anlände med fyrspann.

Nere vid sjön ligger ett litet åttkantigt stenhus där kuskar och betjänter fick bo, och på andra sidan gårdsplanen finns en flygel med plats för vagnarna.

– Det var ju inte bara gästerna som skulle sova över, säger Gustav Olsson.

11.58

I vagnsflygeln ligger även chefens personliga favorit – det gamla gårdskontoret. Pulpeterna där förvaltaren och bokhållaren arbetade finns kvar, liksom gårdens en gång enda telefon, och bordet med marmorskiva där posten sorterades. Skivan är sprucken och på en skylt läser jag hur den sprack när Arthur Bäckström drämde en käpp i den.

12.10

Vi tar oss över landsvägen och förbi de stora ladugårdarna på andra sidan. Uppe på höjden ligger chefens personliga favorit nummer två: den gamla oxhagen. Vi följer en stig som slingrar sig bland mossbelupna stenar.

– För några år sedan hittade man resterna av ett vikingatida platåhus här, säger Gustav Olsson.

12.15

Gustav Olsson pekar och berättar hur det på nedanför hagen en gång låg tre byar ”ett myller av hus” som revs när det stora skiftet genomfördes på 1860-talet. Människor och djur flyttades till statarbostäderna och den gigantiska ladugården som ännu ligger kvar uppe på nästa höjd.

– Det var som en stor mjölkfabrik, ett av de första industriella landskapen i Sverige.


PLUS:

Seriefigurerna Pettson och Findus har fått en egen gård och finns på plats hela sommaren.

MINUS:

Knepigt att ta sig hit utan bil. Buss från Katrineholm och Eskilstuna, men det är glest mellan avgångarna.

BONUS:

Det finns ett vandrarhem och en liten sandstrand där man kan bada och grilla.