Hoppa till huvudinnehåll

Fönstret Fönstret

Museibesöket

Föremål från
forntida fester

Vi besökte: MEDELHAVSMUSEET
Vår guide: Egyptolog Carolin Johansson.
Guidens favorit: En 3 300 år gammal kalkstenstavla där konstnären i stället för att hugga bort två flintaklumpar låtit dem bli till en del av motivet.
Fönstrets favorit: Den mumifierade katten.

 


10.01

Carolin Johansson hälsar välkommen och eftersom hon är den första egyptolog som jag någonsin har träffat passar jag omedelbart på att fråga – varför lät faraonerna byggda pyramiderna?

– Många tror att det var för att de var besatta av döden. Men i det gamla Egypten trodde man inte på döden, utan på att livet var uppdelat i två delar – ett liv här på jorden och så det eviga livet efter det. Graven och det som fanns i den behövdes för att klara passagen till det ”riktiga” livet, det var därför de blev så extrema, säger hon.



10.04

På Medelhavsmuseet finns utställningar från flera antika kulturer – Grekland, Rom och desvenska utgrävningarna på Cypern på 1920- och 1930-talet. Men på två timmar hinner vi bara med Egypten.
– Vill du se allt får du komma tillbaka en annan dag, råder Carolin Johansson.


10.14

Vi stannar till vid locket till en sarkofag, huggen ur svart sten och mer än två meter hög, som en kvinna som hette Taperet begravdes i för 2500 år sedan. Men hennes balsamerade kropp finns inte längre i kistan.

– Många mumier försvann när gravarna öppnades. På 1800-talet kunde överklassen i London bjuda på te med mumieöppning där de delade ut amuletter som de hittade på kroppen, berättar Carolin Johansson.


10.24

När stora europeiska museer som Louvren och British Museum byggde upp sina samlingar hade de svenska museerna inte råd med de åtråvärda kungabysterna. Här i Stockholm finns i stället ett helt rum fullt med verktyg, husgeråd, brädspel, behållare för kajal och ansiktskrämer.

– Det mesta kommer från byn Deir el-Medina där de som byggde och utsmyckade gravarna i Konungarnas dal i Luxor bodde.


10.34

Arkeologerna har också grävt upp tusentals kalkstensflisor med anteckningar om vad saker kostade och vad folk tjänade.

– Det är därför vi kan komma de gamla egyptierna så nära. Vi har hittat skämtteckningar och kunnat läsa om att vilka som inte har kommit till jobbet en särskild dag. Det kan stå att någon varit bakfull och att en annan var hemma för att brygga öl till nästa festival, berättar Carolin Johansson.


11.02

Jag fastnar framför ett av de flertusenåriga vardagsföremålen. En sminkbehållare i form av en simmande flicka som håller en and, med lock. Tänka sig.


11.03

På en fototapet av ett original i Konungarnas dal tecknas berättelsen om hur solen går ner, dör och föds på nytt. Min blick stannar på de stora svarta skalbaggarna – skarabéerna – som dyker upp bland människor och skepp.

– De lägger sina ägg i bollar av dynga som de rullar framför sig. Egyptierna, som ofta studerade naturen, såg hur deras larver kläcktes ur dyngan tänkte sig att det var som att de rullade solen och att nytt liv uppstod ur ingenting, ur dynga. Därför var skarabéerna – dyngbaggarna – heliga.


11.20

Museets tre publikmagneter ligger en trappa ner, lite inklämda bland figurer, buntar av linnetyg och mängder av kärl för bland annat balsameringsvätska. Tre mumier – en kvinna som någon börjat klippa sönder tyget framför ansiktet på, men ändrat sig och låtit henne vara. En tanig liten pojkkropp utan kista och så Neswaiu, som kunde skriva och var präst i ett av templen i Thebe för si så där 2250 år sedan.

– Han är så gott som helt intakt, det har vi kunnat se på röntgen, säger Carolin Johansson.


11.25

På en gigantisk pekskärm nedsänkt i ett bord kan man själv klicka och trycka för att se hur Neswaiu ser ut innanför de tusenåriga lindorna av linne.

– Vi kan se hur mycket av kroppen som är kvar hur amuletterna är placerade. Till exempel så ligger en i ryggslutet, för att man skulle ha beskydd för sin ryggrad och kunna stå upp i nästa liv.


11.15

I ett litet rum bredvid finns en monter med mumifierade djur – katter, krokodiler, en gasell och så klart några skarabékistor.

– Prästerna i templen mumifierade djur och sålde till pilgrimer. Det var ett sätt att finansiera verksamheten.


11.15

Lite utmattad av all fascinerande fakta om heliga dyngbaggar och folk som skolkade från jobbet för att de var bakfulla för 3000 år sedan sjunker jag ner på en bänk framför en skärm där ett bildspel visar hur svenska ingenjörer på 1960-talet var med och flyttade två tempel huggna ur en klippa som numera ligger under vattenytan i Assuandammen.

Ännu lite mer information hade jag visst plats för. Men sen är det stopp. Utställningarna från det antika Grekland, Rom och Cypern får vänta till nästa besök.

 


 

Plus: Restaurangen Bagdad café med orientexpress-inredning.
Minus: Akustiken. Det ekar förfärligt nere i de gamla banksalarna.
Bonus: Läget, mitt i Stockholms city.