Färgen sprakar
hemma hos Bror Hjorth
AV MARIA ULLSTEN
Vi besökte: BROR HJORTHS HUS i Uppsala.
Vår guide: Museichef Tomas Järliden.
Guidens favorit: Ett porträtt i trä av konstnärens son Ole, som 2-åring.
Fönstrets favoriter: Skulpturen av Mahatma Gandhi och porträttet av Carina, som jobbade i mjölkaffären snett över gatan.
14.02
Färgprakten slår emot mig så fort vi kliver över tröskeln till det som fram till hans död 1968 var skulptören och målaren Bror Hjorths ateljé. Stora målningar och bemålade träreliefer täcker väggarna ända upp till taket. På golvet trängs bastanta, grovt tillyxade skulpturer.
– Det är förhållandevis lite som är förändrat sedan Bror Hjorths tid. Engelbrekt står på precis samma plats, och flera anda skulpturer. Man har med väldigt varsam hand röjt så att man ska kunna gå omkring, säger Tomas Järliden.
14.04
Kubistisk flicka är ett av få verk som inte lyser av djärva färgkombinationer.
– När vi har barngrupper här och de får tillverka egna kubistiska skulpturer av toarullar och kartonger blir det fantastiska skapelser.
14.10
Jag får syn på honom nästan genast. En i denna samling ganska liten skulptur av Mahatma Gandhi i blekblått tygstycke, inte längre än att den räcker mig till hakan. De klotrunda glasögon har Bror Hjorth målat knallgula. Jag utser honom omedelbart till Fönstrets favorit.
14.14
Längst in, högst upp tronar skisserna till den tvådelade träreliefen Kärleken, freden och arbetet som beställdes av ABF och som finns utförda i målat trä utanför en av hörsalarna i det blåa ABFhuset på Sveavägen i Stockholm. En glad Jesus i knallgul särk på tavlan till vänster sträcker ut sina armar mot en hop människor på tavlan till höger.
– De är all världens folk – unga, gamla, svarta, vita och jag gillar hur deras händer eller fötter rör vid varandra.
Kvinnan i den vita klänningen (som är prickig på versionen i ABF-huset) heter Carina och satt modell för Bror Hjorth flera gånger.
– Hon jobbade i mjölkbutiken snett över gatan här. Bror Hjorth frågade om hon ville vara modell och det var hon vid några tillfällen.
14.19
På väggen mitt emot hänger de lika färgsprakande förlagorna till det som blev altartavlorna i Jukkasjärvi kyrka. Bredvid Jesus tronar en jättelik påsklilja. I andra änden av ateljén finns spelmannen Olle Falk avbildad på en säkert tre meter hög mahognystock.
– Bror Hjorth vurmade för folkmusik.
14.25
Från ateljén leder några trappsteg upp till gallerigången, med fönster utåt trädgården och tavlor och skulpturer på både fönsterbrädan och bokhyllan.
14.35
På väggen i hallen, där jag gissar att Bror Hjorth och hans familj hängde av sig sina ytterkläder, finns några svartvita fotografier. Den unge, allvarsamme, Bror Hjorth med basker och cigarettstump i mungipan ser ut som en arketypisk konstnär. Och den äldre, leende Bror Hjorth bredvid sin andra hustru Margareta i det lilla köket, som ser precis likadant ut i dag – så när som på att kylskåpet bytts ut.
14.40
I vardagsrummet står Bror och Margareta Hjorths möbler och böcker kvar och jag får genast syn på Carina igen! Den här gången har hon röda glasögon, som måste varit väldigt moderna när tavlan målades 1962. Jag beslutar genast att detta museibesök, som ju blir mitt sista innan jag slutar på Fönstret, får jag utse två favoriter – både Mahatma och Carina från mjölkaffären.
14.50
Bland bokhyllor och originalmöbler hänger även chefens favorit. Ett porträtt hugget i trä av ende sonen Ole, som tvååring i rosa skjorta och blå shorts.
– Han är 90 år idag och sig väldigt lik. Han har samma raka lugg i dag, säger Tomas Järliden.
Plus: Hemma hos-känslan, att inte bara konsten utan även möbler, böcker och målarpenslarna finns kvar.
Minus: Det hade varit roligt om även övervåningen, som i dag är kontor, också hade använts för att visa konst.
Bonus: De tillfälliga utställningarna, just nu Birgit Broms. Och i bland folkmusikkonserter i ateljén.
Publicerad i nummer 4, 2020
