Barndomsminnen av porslin
AV MARIA ULLSTEN FOTO MARIA ULLSTEN
Vi besökte: RÖRSTRAND MUSEUM i Lidköping.
Vår guide: Intendent Jenny Ljungblom.
Guidens favorit: Servisen Koka blå av Hertha Bengtson.
Fönstrets favorit: Hisschaktet klätt med kopparplåtar med porslinsmönster.
10.00
Rörstrands porslinsmuseum är hjärtat i de kvarter som kallas porslinsstaden i Lidköping, trots att produktionen flyttades utomlands redan 2005.
– När fabriken lades ner köpte några anställda vissa maskiner och startade en egen porslinsfabrik. De tillverkar främst åt företag, konstnärer och formgivare, berättar Jenny Ljungblom.
10.04
Men vi börjar från början, i detta fall med två tallrikar från 1730 som är de tidigaste föremålen i samlingarna från den tid då den nya porslinsfabriken startade på landet utanför Stockholm. I dag börjar Rörstrandsgatan där fabriken låg, en plats som numera ligger mitt i Stockholms innerstad. Porslinstillverkningen flyttade därifrån 1926 och skedde sedan mitten av 1930-talet vid Vänerns strand här i Lidköping.
10.15
– Vi brukar kalla 1850-talet de stora servisernas tid. Då ville dom som hade en ställning i samhället visa det med stora middagsbjudningar på fint porslin. En servis kunde innehålla 400 delar. Förutom 48 tallrikar av varje sort skulle det vara ragufat och soppterriner Det var väldigt lukrativt för Rörstrands, säger Jenny Ljungblom och pekar.
10.20
Jag tittar på såssnipor och sparrisfat och tänker på hur rädda de som skulle diska dem måste ha varit att slå sönder dem. Och undrar vem som fick betala, när kalas slutade med kras.
11.00
Väggen med mer än 100 tallrikar är museets mest populära.
– Många fastnar här och alla känner igen något. ”Den där hade vi och den där hade våra kusiner”, säger Jenny Ljungblom.
Mönster och färger på gamla tallrikar är som de berömda madeleinekakorna i Marcel Prousts bok På spaning efter den tid som flytt – de får barndomsminnena att välla upp. Jenny Ljungblom pekar på Gröna Anna, en av fabrikens mest kända serviser.
– Den där åt vi på hemma hos mormor.
Jag känner igen det kinesiska landskapet på Blue willow från fatet mamma monterade födelsedagstårtor på.
11.20
Ända sedan slutet av 1800-talet har Rörstrands framgångar byggt på nära samarbete mellan konstnärer som formgav nya produkter och skickliga fabriksarbetare som visste hur man fick exakt rätt temperatur i de väldiga ugnarna och rätt nyans på glasyr och dekor.
– 1971 sa man upp 200 arbetare och avskedade alla konstnärer. Men då gick fabriken i stå och man fick anställa nya konstnärer, säger Jenny Ljungblom.
11.45
Slående är hur många av de mest berömda serviserna som har designats av kvinnor.
– De manliga konstnärerna på fabriken fick nog i högre grad ägna sig åt att göra egna konstföremål. Och kvinnorna fick kämpa hårdare, flera av dem hade inga egna familjer.
Hämnden känns ljuv – i dag har Louise Adelborgs Swedish grace, Marianne Westmans Picknick och Hertha Bengtsons Koka blå och Blå eld alla kultstatus.
11.30
En av de gamla runda ugnarna som användes innan modernare tunnelugnar infördes finns bevarad. Det ger inblick i hur enormt komplicerat porslinstillverkning är och vad som krävdes för att porslinet skulle blir bra.
– Man fick mura igen den och sedan knacka ner teglet för att öppna den när bränningen var klar och den svalnat fyra dagar senare, berättar Jenny Ljungblom.
Plus: Fri entré.
Minus: Hade varit roligt med mer om några av fabrikens tidigare arbetare.
Bonus: Den helkaklade – och helgalna – toaletten i svartvitt.
Tips: Ta tid på dig! Fönstret var där i två timmar och det kändes som vi rusade igenom utställningarna.
Publicerad i nummer 4, 2019
