Hoppa till huvudinnehåll

Fönstret Fönstret

Museibesöket

Museum med

michelinstjärnor!

Vi besökte: GÖTEBORGS KONSTMUSEUM.
Vår guide: Museichef Isabella Nilsson.
Guidens favorit: Den finska konstnären Esko Männikkös fotografi av en äldre kvinna med papiljotter, Eileen. ”Han får henne att se ut som en drottning, handduken över axlarna blir en hermelincape.”
Fönstrets favorit: Färgerna i Flicka mot blått vatten av Mollie Faustman (1883–1966). Den skulle jag vilja ha på väggen hemma!


 

14:03

Varje gång jag har varit i Göteborg har jag undrat vad det är som ligger i palatset högst upp på Götaplatsen, bakom fontänen och Carl Milles staty av Poseidon. Först nu fattar jag – det är Göteborgs konstmuseum som har stadens i särklass häftigaste läge.


14:05

– Och så har vi tre stjärnor i gröna Guide Verte Michelin, den franska guideboken rankar sevärdheter. Tre stjärnor betyder att de tycker att det är värt en särskild resa till Göteborg bara för att komma till oss, säger museets chef Isabella Nilsson när hon hälsar välkommen i den magnifika trapphallen.


14:08

Vi tar hissen upp till Fürstenbergska galleriet på sjätte våningen. Här knarrar parketten som låg den i ett 1800-talspalats och tavlorna i de tjocka guldramar donerades till museet av konstsamlarna Göthilda och Pontus Fürstenberg 1925.

– Makarna Fürstenberg var moderna – titta på stuckaturen!

Isabella Nilsson pekar upp i taket där bland annat en telefon och en fotograf flankeras av nymfer som ser ut att vara från antiken.


14:12

Det är tack vare Göthilda och Pontus som Göteborg har Sveriges främsta samling av nordisk 1880- och 1890-talskonst. En fest för alla som gillar Carl Larsson och Anders Zorn.

– Vi har massvis av pärlor! säger Isabella Nilsson och pekar nästan i förbifarten på den mest berömda av dem alla, Hip hip hurra! Konstnärsfest på Skagen, målad 1888 av dansken Peder Severin Krøyer.


14:32

Hon har bråttom till ett möte och vi skyndar förbi tavlor av Edvard Munch, Vera Nilsson, Sigrid Hjertén, Pablo Picasso och Vincent van Gogh. Jag börjar genast längta efter att komma tillbaka.


14:44

De lokala konstnärerna som åkte till Paris för att studera hos Henri Matisse på 1910-talet och blev kända som Göteborgskoloristerna när de kom hem har ett eget rum. Jag gillade Ivar Ivarssons kluddiga och färgglada tavlor sedan tidigare, nu blir jag förälskad i Karin Parrows kantiga stil.


14:52

Chefens personliga favorit nummer två kom aldrig i väg till Paris. Åke Göransson led av psykisk sjukdom och målade mest på nätterna hemma i ettan som han delade med sin mamma.

– Hans mamma hade dåligt med plats och brände tusentals av hans teckningar. Men oljemålningarna låg kvar i kökssoffan. Titta, här kan du se vikmärken!

1941 ställdes målningarna ut, men då var Åke Göransson så dålig att han knappt kände igen sina egna verk. Han dog 1942.


15:04

Flera av chefens personliga favoriter finns bland den modernare konsten på bottenvåningen. Bland annat en installation av Ingrid Eriksson (1949–2009) där besökarna gärna får spela på ett målat pingisbord.


15:12

Isabella Nilsson skyndar vidare till sin ledningsgrupp som bland annat ska planera för en utbyggnad som skulle göra museet dubbelt så stort. I dag kan man bara visa några få procent av alla verk, resten får inte plats.

– Nu väntar vi bara på ett politiskt beslut om finansiering från stadshuset.


15:15

Jag dröjer mig kvar, längtar redan tillbaka till Göteborgskoloristerna och upptäcker nu Nils Nilssons tavla Flyktingar från 1937. Skräcken i ögonen känner jag igen från dagens nyhetsbilder från Europa och får mig att önska att någon ville måla av dagens tragedier.


15:50

Motvilligt lämnar jag museet, benägen att hålla med fransmännen bakom gröna guiden. Det är värt en särskild resa till Göteborg bara för att gå på konstmuseet.


 

Plus: Utställningarna! Just nu Emil Nolde och Olof Sager-Nelson.

Minus: Det skulle vara bristen på fönster med utsikt över Kungsportsavenyn. Hade varit häftigt!

Bonus: Den välsorterade butiken med konstböcker.