Fönstret

Hungerdöden

– svältkatastrofen som (äntligen) förändrade Sverige

Tiotusentals svenskar svalt ihjäl när skörden slog fel tre år i rad de ödesdigra åren i slutet av 1860-talet. Svältkatastrofen fick stora konsekvenser för utvecklingen av vårt land: När hundratusentals svenskar lämnade landet tvingades politikerna att börja ta folkets desperation på allvar och de första fröna till folkhemmet såddes.

SVÄLTEN
När: 1867–69.
Varför: Det är den sista stora hungerkatastrofen som drabbat Sverige

Det finns ögonvittnen som kan berätta vad som hände och när det hände. Det var den 18 juli år 1867. En flicka vid namn Josefina har berättat att hon var med djuren på en fäbod. På dagen var det helt vindstilla och klar himmel. Framåt kvällen blev det lite kyligt. Men mitt i natten vaknade hon av kylan och när hon tittade ut var träden täckta av rimfrost och hövallen vit som snö. När solen steg upp, föll iskristaller ner över marken, där grödorna blivit bruna av minusgraderna.

Detta har kallats för ”halshuggarnnätter”. Och det som sedan följde brukar betraktas som den sista svälten i Sverige. Under tre år mellan 1867 till 1869 drabbades vårt land av missväxt och hungersnöd.

Första året var det framför allt Norrland som hemsöktes. Boken (och filmen) Barnen från Frostmofjället hade dessa händelser som inspiration. Liksom det folkliga uttrycket ”år 1800 kallt, när askan frös i spisen och katterna pissade ståltråd”. Svenskarna fick åter ta upp gamla traditioner med att blanda bark och lavar i brödet.

Det andra året drabbades södra Sverige mer. Nu var det inte kölden som var problemet utan värmen och torkan. Potatisen blev inte större än blåbär. Och 1869 var ett allmänt missväxtår och svältens följdsjukdomar skördade liv.

När vi säger att detta var den sista svälten i Sverige så ska vi tillägga att hunger är något annat. Folk har, egentligen fram till vår tid, alltid haft hungern med sig som en mörk skugga. Hela vår biologiska varelse är präglad av att det inträffar perioder när vi går hungriga. Men en omfattande systematisk hunger, som leder fram till att folk dör direkt eller av följdsjukdomar, så att det blir uppror och en ökning av brottslighet, det är något annat.

Och det var detta som inträffade under dessa år. Antalet stölder ökade dramatiskt. Mord och dråp likaså. Prostitutionen och korruption grasserade. Folk sålde allt de ägde för att få mat, till och med sina barn.

Flockar av tiggare, blåfrusna levande benrangel, drog runt i landet för att finna en chans att överleva.

Förutom den direkta skadan kom denna tid också att påverka Sveriges politiska utveckling. Inte så att den avgjorde, men väl skyndade på, och i viss utsträckning också påverkade moderniseringen och demokratiseringen av Sverige.

En konsekvens var att makthavarna blev rejält stukade. När rapporter kom till Stockholm om att det rådde missväxt ute i landet – och att svälten låg runt hörnet – var beslutsfattarna inte bara senfärdiga. De var också tveksamma till vilka följder som en omfattande hjälp skulle få. Om staten levererade mat till folket, skulle det inte leda fram till en allmän lättja? Och riskerade staten att konkurrera ut de företag som hade förråd av livsmedel?

Konsekvensen var att hjälpen var för njugg och kom försent. Framför allt upprördes många av att hjälpen gavs till dem som kunde garantera att de kunde betala tillbaka. Vilket gjorde att de redan välbeställda klarade sig utmärkt, medan de fattiga blev helt utblottade.

I fortsättningen skulle den svenska staten vara något mer lyhörd för folkets välståndsutveckling. Åtgärder mot korruption vidtogs.

Framför allt anses svältåren ha påskyndat utbyggnaden av järnvägen. Först och främst för att kunna nå Norrland när isen frös bort transportvägen via havet.

Emigrationen blev på grund av svälten mer omfattande i Sverige än den annars skulle ha blivit. Men folk stack inte till Amerika enbart för att slippa svälten. De emigrerade också därför att de tappat tron på samhällsordningen, på makthavarna, såväl i Stockholm som lokalt. De frågade sig – kanske för första gången – varför de skulle finna sig i att sakna möjligheter.

Och att folk lämnade landet kom att öka omvandlingstrycket på makthavarna. Och kratta manegen för att vi inte så långt senare skulle lägga första byggstenarna till vårt demokratiska styrelseskick och vårt välfärdspräglade folkhem. Och i dag har vi fler dödsfall som orsakas av fetma, än av brist på mat.

PS: Det mesta av denna text är hämtad från Magnus Västerbros färska bok: Svälten. Hungeråren som formade Sverige (Albert Bonniers, 2018)

Publicerad i nummer 4, 2018