Fönstret

Han var den förste rasisten

Främlingsfientlighet har i större eller mindre grad varit en del av den mänskliga civilisationen sedan vår arts uppkomst. Men den moderna vita rasismen gentemot svarta kan sägas ha ett startdatum – 1453. Det var då portugisen GOMES EANES DE ZURARA i boken Krönikan om upptäckten och erövringen av Guinea slog fast att svarta människor var ”odjur” som kunde behandlas som vilka varor som helst.

”JAG KAN INTE ANDAS.” De där orden som George Floyd upprepade 20 gånger för polisen Derek Chauvin kvällen den 25 maj 2020 i Minneapolis utlöste en våg av protester världen över. Amerikanska polisers våld mot svarta blev en symbol för att USA ännu inte kommit till rätta med sin rasistiska historia. En rasism formad av drygt 250 år av slaveri, med start 1619, då det första slavskeppet anlände till Nordamerika.

Hur uppstod då den här människosynen? Att svarta betraktades som varor som kunde köpas och säljas? De tidigast dokumenterade kulturerna som använde sig av slavar var Mesopotamien och Sumer i nuvarande Irak och Iran, cirka 6000–2000 f.Kr. Och i det antika Rom var slavar samhällets ”energi”, motsvarigheten till olja, gas och elektricitet. Men historiker, däribland den brittiska professorn Mary Beard, anser inte att romarna var rasister. Hon beskriver staden Rom som en multikulturell smältdegel, med invånare från rikets alla hörn. Imperiet hade till och med en svart kejsare under en period, Septimus Severus (reg 193–211) som var född i Libyen.

År 385 blev kristendomen statsreligion i Rom. Detta ledde dock inte till att slaveriet avskaffades. Bara till att kristna slavar inte exporterades till icke-kristna länder. Handeln med slavar var helt enkelt en alldeles för god affär för att avskaffas. Och det var också därför som vit rasism mot svarta så småningom etablerades som en rasistisk ideologi. Det går faktiskt att sätta ett årtal på detta: 1453. Det var då som portugisen Gomes Eanes de Zurara gav ut sin bok Krönikan om upptäckten och erövringen av Guinea och det var första gången som antisvarta idéer hamnade i tryck.

Portugal hade erövrat Cueta i Nordafrika 1415, det första steget i landets stora imperiebyggande. För att exploatera alla tillgångar i kolonierna behövdes arbetskraft, billig sådan. Det portugisiska hovet var väl medvetet om att en ekonomi baserad på slavar skulle möta motstånd från kyrkan. Gomes Eanes de Zurara agerade propagandaminister och deklarerade att svarta helt enkelt stod under vita och därför inte var fulländade människor. de Zurara skrev så här om svarta människor: ”De är som odjur, utan seder som hos rationella varelser. De har ingen förståelse för det som är gott, utan vet endast att leva i bestialisk lathet.”

Det portugisiska hovet och de Zurara fick nu stöd för slaveriet från katolska kyrkan. 1454 gav påve Nicolaus V kung Alfonso V tillåtelse att ”köpa slavar från de otrogna”, det vill säga arabiska slavhandlare i Afrika. Först 1537 visade kyrkan tecken på tvekan i denna inställning, då påven Paulus lll utfärdade en bulla som förbjöd förslavning av ursprungsbefolkningen i Sydamerika och ”alla andra folk som upptäcks därefter”, Detta eftersom dessa folk, enligt påven, var fullt rationella människor som hade rätt till frihet och egendom, även om de var hedningar. Men historiker har hävdat att försvaret av Sydamerikas ursprungsbefolkningar dessvärre ledde till att slavar i stället hämtades dit från Afrika.

Gomes Eanes de Zurara är inte ett känt namn i dag. Jag stöter på honom i boken Stamped from the beginning: The definitive history of racist ideas in America (2016), skriven av Ibram X Kendi, professor i historia vid American University i Washington. Titeln på Kendis bok är tagen från ett ökänt tal som Jefferson Davies, senator från Mississippi, höll i senaten 1860, där han hävdade att ”ojämlikheten mellan de vita och svarta raserna” var ”inpräntad från början”, alltså genom hudfärg. En åsikt Davies inte var ensam om, och som heller inte enbart florerade i Amerika. Slaveriet avskaffades visserligen i land efter land under 1800-talets gång. Men samtidigt lanserades ämnet rasbiologi vid universiteten och inte minst i Sverige satsades resurser på att bevisa att olika ”raser” hade olika egenskaper. En tes som pulvriserats många gånger om sedan dess. I dag ses ras som ett vetenskapligt ointressant begrepp när människors personlighet ska beskrivas. Det finns inga gener som är unika för en viss ”ras”. Men ändå kan alltså den rasistiska människosyn leva kvar, som Gomes Eanes de Zurara etablerade som sanning för mer än 500 år sedan.

Publicerad i nummer 4, 2023