Hoppa till huvudinnehåll

Fönstret Fönstret

Förr

He’s got the look!

– men utseendet (trots allt) inte

viktigast i politiken

Spelar utseendet roll i politiken? Röstar vi, medvetet eller undermedvetet, hellre på vackra företrädare, än på alldagliga eller rentav ”fula”? Man kan tro att det skulle förhålla sig så. Men, skriver Fönstrets STIGBJÖRN LJUNGGREN, yta räcker aldrig i politikens värld. Passion och tydliga förslag slår en tvålfager yta.

FÖRSTA TV-DEBATTEN
När: 26 september 1960.
Var: CBS tv-studio i Chicago i USA.
Därför att: Där och då ställde sig John F Kennedy och Richard Nixon på scenen för den första tvsända presidentdebatten någonsin.


Den politiskt relativt oerfarne Kennedy kom till debatten som underdog. Motståndaren, vicepresidenten Nixon, hade rört sig i politikens toppskikt under mer än ett decennium och ledde enligt opinionsmätningarna inför valspurten. Men Kennedy kom till tv-studion extremt väl förberedd. Därtill till synes utvilad, solbränd och med blicken passionerat riktad mot kameralinsen gick han spikrakt genom rutan in i de 70 miljonerna tv-tittarnas vardagsrum. Nixon hade, å sin sida, förföljts av otur veckorna före debatten. Han kom till studion med lätt feber efter en jobbig influensa. Hade därtill magrat 10 kilo till följd av sjukhusvistelse som följd av ett infekterat knä som slagit i en bildörr. Blicken flackade i kameran, svetten bröt fram i pannan. Orakad såg han också ut, som en skurk i en tecknad barnfilm. (Nixon hade själv beklagat sig i just det ämnet i en intervju före debatten: ”Jag kan raka mig och ändå 30 sekunder senare se skäggig ut.”)

Både Richard Nixon och John F Kennedy fick goda omdömen för politisk saklighet i debatten. Radiolyssnarna ansåg att matchen slutade oavgjort. Tv-tittarna däremot, tyckte att Kennedy hade sopat banan med Nixon.

Att makthavares framtoning spelar roll för deras framgång, det vet vi sedan gammalt. Kampanjen för att få Jean Baptiste Bernadotte vald till ny svensk tronföljare 1810 kröntes exempelvis med ett porträtt på honom i majestätisk pose, beredd att dra sin värja för att återta förlorad terräng från Ryssland. Men om hans krigiska manér förstärktes, förminskade porträttet hans näsa, vilket också var fallet med nästan alla senare porträtt av honom: kranen lär ha varit enorm. Om detta visste dock de allra flesta av hans undersåtar intet. Det fanns ingen teve, inte ens stillbildskamera.

Men hur är det då, vet vi något om politikers nyllen också påverkar deras framgångar? Ja, forskningen antyder att de som ser bättre ut har större möjlighet att bli vald. Precis i linje med annan forskning som visar att snygga tjänar mer, vackra barn får mer uppmärksamhet och bättre betyg, och att utseendet spelar roll vid rättegångar. Det är data som föranlett irriterade angrepp på till exempel Kristdemokraternas Ebba Bush Thor för att hon sveper ”fram genom politiken” som en ”schamporeklam på stilettklackar”, som en skribent uttryckte saken förra året.

Men – det här är absolut inte hela sanningen.

I folkomröstningen om EU anses Marit Paulsen ha haft en avgörande betydelse för att dra hem en ja-seger. Hon kallade sig själv för kärring, vilket kom väljarna att fokusera mer på henne som person än hur hon såg ut.

Det var inte skönheten som gjorde en lokal personlighet som socialdemokraten Göran Johansson i Göteborg, arketypen för en” folklig ledare av en typ som inte görs längre”, extremt framgångsrik i Göteborgspolitiken under decennier.

Och Ingvar Carlsson liknades en gång av Tage Danielsson vid en urtrist skosula.

Gemensamt för alla dessa är att deras framgångar – och motgångar – ändå till slut har berott på deras politiska vilja. Att de givit intryck av att stå för och brinna för något tydligt som folk uppskattar.

Det gäller även Ebba Busch Thor. Ser vi till Kristdemokraternas valframgångar så förklaras de av att partiledaren lyckats övertyga många väljare om att brinna för en förändring. Inte på grund av partiledarens fägring.

Till slut lyckades också Richard Nixon bli vald till president. När han segrade 1968, och återvaldes med en jordskredsseger 1972, var det för att han hade ett politiskt program som väljarna stödde. Han hade däremot lärt sig en läxa. Efter 1960 ställde han i sina kampanjer inte upp i fler tv-sända debatter mot tvålfagra nyllen.

Publicerad i nummer 1, 2020