Hoppa till huvudinnehåll

Fönstret Fönstret

Förr

Block mot block

Statsminister Stefan Löfven har sagt att ”blockpolitik fördummar” och många debattörer har förkunnat att blockpolitikens tid är förbi. Men är det så, och vad kommer i så fall i stället? STIG-BJÖRN LJUNGGREN förklarar här hur blocken fungerat i svensk politik – från GUSTAV IIIs tid, till i dag.

BLOCKPOLITIKEN
När: 1970-talet.
Varför: Det är då de tre borgerliga partierna närmar sig varandra och dagens blockpolitik tar form.

Varför finns det politiska block? Svaret på frågan är detsamma som svaret på frågan om varför det finns politiska partier. De uppkommer av samma naturnödvändighet som det bildas föreningar, nätverk och klubbar. Människor slår sig samman när de finner fördelar i samverkan. Och av samma skäl upplöser de samarbetet om det inte ger önskvärda resultat. Således har vi under flera hundra år haft poliska partier – och blockbildningar – i riksdagen.

Mest kända av de historiska sammanslutningarna är ”Hattar” och ”Mössor”, som på 1700-talet dominerade det politiska livet. Lojaliteten för dem gällde inte en ideologi eller ens ett program, utan stödet till en person eller grupp. Mössorna var fredsivrare och hattarna mer stormaktsinriktade. Bägge var skamlöst korrupta och finansierades understundom av utländska krafter som ville påverka Sveriges politik.

På 1800-talet uppkom en ny politisk blockbildning med Lantmannapartiet som dominant – och till motståndarna hörde exempelvis ”Det nyliberala partiet” och ”Intelligenspartiet”.

I början av 1900-talet gjorde rösträttsfrågan att en blockbildning växte fram. De bägge polerna var rösträttsvännerna i vänstern (socialdemokrater och liberaler) och motståndarna i högern. Sedan vänstern segrat och genomfört allmän och lika rösträtt fick vi några årtionden av politiskt kaos. Mellan 1914 och 1936 hade Sverige 16 olika regeringar. Det var ett blocklöst rörigt tillstånd i svensk politik.

Ur detta kom sedan en period som också var blocklös, men under ordnade former. Skälet till detta var att Socialdemokraterna blev det helt dominerande partiet, beskrivet av Dagens Nyheters dåvarande chefredaktör Herbert Tingsten som en ”sol kring vilket några små planeter kretsade”. Någon enhetlig opposition fanns inte. Förvisso kunde riksdagen stoppa socialdemokratiska regeringsinitiativ, men de kunde inte bilda en annan regering. Oppositionen var evig. Socialdemokraterna ägde staten.

Under denna period hade de borgerliga partierna svårt att komma överens och kannibaliserade på varandra. De två ”mittenpartierna”, Centerpartiet och Folkpartiet, markerade tydligt avstånd mot Moderaterna och gav sig understundom in i samarbete med Socialdemokraterna. Medan Moderaterna gärna höll sig på sin kant för att odla sin självbild av att vara ett pålitligt borgerligt parti.

Det kom att dröja fram till 70-talet innan de borgerliga partierna kommit varandra så nära att de tre partiledarna ens kunde tänka sig ställa upp på samma bild. Folkpartiets Per Ahlmark, Centerpartiets Torbjörn Fälldin och Moderaternas Gösta Bohman poserade tillsammans, trots att de egentligen tyckte rätt illa om varandra.

Det var då som dagens blockpolitik tog form.

Ur historien kan vi mejsla fram några olika blockpolitiska varianter.

Ju större chansen är att formeringen av ett politiskt block kan leda till att regeringsmakten erövras, desto större sannolikhet att det kommer att bildas. Exempelvis: det borgerliga blocket 1976, 1991 och 2006.

Men, ju mindre möjligheterna att erövra makten är, desto mer frigjorda från blocket kommer partierna att agera. Detta såg vi prov på under 1930-talet, 50-talet och 90-talet när framför allt Centerpartiet samverkade med Socialdemokraterna.

Ur väljarsynpunkt finns fördelar med två någorlunda jämnstora block. Då kan medborgaren, på väg till vallokalen, känna att det faktiskt går att påverka vilken regering som ska styra landet. Därför var också länge blockpolitiken stark i Sverige. Men nu ser vi nackdelen, att ingen kan styra landet ordentligt om det dyker upp en ny politiskt kraft – som Sverigedemokraterna utgör i dag. Vi får då en minoritetsparlamentarism där ingen vet riktigt vem som kommer att ta kommandot. Om ens någon.

Frågan är nu: Är det ett blocklöst kaos som kommer att råda framöver? Eller kommer nya blockliknande konstellationer att uppkomma? Historien visar att det kan gå hur som helst.

Publicerad i nummer 3, 2018

Fler av Stig-Björn Ljunggrens artiklar i tidningen Fönstret: