Fantastiskt lagom!

Sverige är ett litet land, som fått långt mer internationell uppmärksamhet än landets storlek skulle kunna tänkas motivera. Sverigebilden utomlands har ofta handlat om att vi valt en egen väg, oavsett om det handlat om skattepolitik, sex utanför äktenskapet eller, som under den här våren, coronabekämpning.

SVERIGEBILDEN
När: 1936.
Därför att: Det var då den amerikanska boken Sweden: The middle way gavs ut och bilden av Sverige som ett föregångsland för första gången lyftes fram internationellt.

Vi har vant oss vid att Sverige ute i världen är känt för att vara rent och fint, för sin goda miljö, jämställdhet och välfärd. Men också att vårt land är dyrt, har höga skatter och att vi svenskar inte är så pratsamma, utan tråkiga, ja rentav deprimerade.

Undersökningar visar dock att Sverige är det land många skulle välja om de skulle tvingas byta hemland. Och de som kommit hit tycker att vi är vänliga men inte släpper in någon på livet. Vi spottar på gatan och står till höger i rulltrapporna. Vi är extremt sekulära, men har en närmast religiös huvudregel: Du måste komma i tid. Och delta i tvångsfikat klockan 15.

Sverige är köttbullar, Ikea, Astrid Lindgren, naturen, frigjort sex och Abba förstås. I vår nationalism ingår att inte vara så nationalistisk. Nationaldagen har föga folklig förankring utan är anordnad av överheten, medan folket firar sin dag på midsommar. Och i vår självbild som ödmjuka ingår det faktum att ett av våra främsta turistmål är Vasaskeppet, ett totalt fiasko.

Startskottet för att omvärlden riktade sina blickar mot oss här långt uppe i norr anses ha varit Marquise Childs bok Sweden: The middle way som kom 1936. Childs var en amerikansk journalist och hade stor internationell framgång i sin beskrivning av Sverige som en kompromiss mellan socialism och kapitalism. Här etablerades bilden av Sverige som ”den gyllene medelvägen”.

Att så blev fallet var delvis ett resultat av att USA samtidigt lanserade sitt ”New deal”, som under Franklin D. Roosevelt etablerade en viss grundläggande välfärdsstruktur. Men det främsta skälet till omvärldens intresse var förstås observationen att Sverige upplevde en extraordinär välfärdsutveckling med start på 1930 talet. De ekonomiska framgångarna förstärktes av att vi stod utanför andra världskriget, och sedan, under rekordåren på 1950- och 60-talen, lyckades upprätta ett folkhem och kliva fram som industriell toppnation, som därför väckte världens beundran. Liksom vårt internationella politiska engagemang med biståndspolitik och fredsarbete. Och vår extrema jämlikhet har beskrivits av Claudia Wallin i: The untold story: In one of the least corrupt countries in the world, politicians use public transport, do their own laundry and are treated just like everyone else, där bokomslaget är en bild av dåvarande statsministern Carl Bildt på väg till jobbet på cykel.

Men det har också funnits motbilder. I början av sjuttiotalet började Sverige beskrivas som en totalitär stat, en dystopi, av kritiker som befarade att den lydige svensken skulle kvävas av statens alla regler och planer för våra liv. Den mest omtalade boken var Roland Huntfords The new totalitarians (översatt till den märkliga titeln Det blinda Sverige).

Just nu befinner sig Sverigebilden i ett märkligt limbo. Omvärlden har snappat upp att det skjuts och sprängs i våra förorter, i långt högre grad än i jämförbara länder. Detta samtidigt som Sverige fortfarande hamnar i toppskiktet på så gott som varje internationell jämförelse som finns om välstånd, livskvalitet, jämställdhet.

Det går att hitta fakta för båda dessa verkligheter. Det mörka existerar, mitt i det fortfarande mycket ljusa. Orättvist tycker många, som vant sig vid att vårt land ses som bäst i klassen på alla sociala plan. Men, Sverigebilden utomlands styr vi inte själva. Desto större anledning alltså att skyndsamt lösa problemen med det gängvåld vi bevisligen har.

För en positiv Sverigebild utomlands ger oss fåtaliga svenskar här på jorden så mycket gratis, i form av investeringar, turism och allmänt positivt bemötande när vi själva är ute och rör på oss i världen. Vi har mycket att förlora om utsocknes tror att de ska bli sprängda i luften när de kommer hit för att njuta av våra skogar, våra köttbullar och vår omtalade förmåga att välja en egen och framgångsrik lösning på många av samhällets problem.

Publicerad i nummer 2, 2020