Brott & straff
– den svenska fångvårdens historia
Från avhuggna kroppsdelar till öppna anstalter och försök till återanpassninng. Här är den svenska fångvårdens dramatiska historia.
AV JONAS HELLING
1938: Rätten att aga fångar avskaffas.
1934: Justitieminister Karl Schlyter (S) håller ett reformtal under parollen ”Avfolka fängelserna!”. Han menade att fängelserna till för stor del befolkades av de s k ”bötesfångarna” som hamnat där för att de inte kunde betala sina böter. Och även av andra grupper som hade inte i fängelserna att göra – ungdomar, missbrukare och prostituerade. Antalet bötesfångar minskade därefter från 11 000 till 650 tio år senare.
1868: Tortyr förbjuds som metod för att få en anklagad att erkänna ett brott.
1864: En ny lag slår för första gången fast att en person som förklarats ”otillräknelig” (mentalt efterbliven) inte kan straffas.
1859: Begreppet ”vård” används i svenskt rättsväsende för första gången när Styrelsen över rikets fängelser byter namn till Fångvårdsstyrelsen.
1841: Kroppsstraff stryks ur den svenska lagboken för att ersättas av fängelsestraff. Fem år senare står de första cellfängelserna i Sverige färdiga – i Stockholm, Linköping och Kristianstad.
1840: Den blivande kung Oscar I upprörs av den misär han sett i svenska och norska fängelser. 1840 ger han anonymt ut boken Om straff och straffanstalter, där han förespråkar en humanare fångvård och bl a tar avstånd från det rådande systemet där mördare och yrkestjuvar blandades med arbetslösa och barn i gemensamma celler.
1812: Gatloppsstraffet avskaffas, d v s att den som inte kan betala sina böter kunde tvingas springa längs en gata och bli slagen av en ditkallad publik med tillhyggen.
1800: Liberala debattörer i Storbritannien och USA förespråkar att kroppsbestraffningar ska ersättas av fängelse. Tanken är att den dömde ska ges en chans att förändras. För detta ändamål byggs 1829 världens första cellfängelse, i Philadelphia, där fångarna i klosterlika enmans-celler ska komma till insikt och känna ånger.
1624: Det blir olagligt att vara arbetslös och för att sätta ”tidstjuvarna” i arbete upprättas Sveriges första ”tukthus” som i praktiken blir våra första fängelser. ”Lösdrivande” och ”vanartiga” kvinnor placeras i spinnhus där år av omänskligt hårt arbete väntar.
1600-talet: Uppsala universitet börjar utbilda jurister. Hovrätten skapas (1614) dit det går att överklaga vissa domar. Till skillnad från i dag råder dock omvänd bevisbörda – det är upp till den åtalade att bevisa sin oskuld.
1500-talet: Det fysiska lidandet står i centrum som brottsavskräckning. Så här lyder en dom mot en 16-årig dråpare: ”Först huggs handen af, därnäst slås båda skenbenen af, därefter båda armarna, ovan och nedan armbågen, därefter bröst och ryggen slås sedan af och på sistone huggs huvudet av honom.”
MEDELTID: Polisväsende saknas. Så den som blir utsatt för ett brott får själv fånga gärningsmannen och ta honom till domstolen.
1350: Kung Magnus Erikssons landslag blir den första lagbok som gäller i hela Sverige. Fängelse existerar inte som strafform. I stället utdöms dödsstraff, böter eller kroppsbestraffning i linje med Gamla testamentets ”öga för öga, tand för tand”.
Publicerad i nummer 2, 2022
