Från Strindberg

till Muhammed

– hot om våld drar gränsen för vår yttrandefrihet

Den kristna kyrkan förlorade sin makt över det svenska debattklimatet för mer än 100 år sedan, tack vare att August Strindberg och andra modiga debattörer tog kamp om vad man får säga om den ”heliga” läran. I dag är det en annan religion som får många att vakta sin tunga, av osäkerhet eller av oro för hotfulla reaktioner. I Sverige är rätten till yttrandefrihet visserligen urstark. Men var gränsen går när det verkligen hettar till, det avgörs av hur mycket våld de som är upprörda är beredda att använda. Det skriver STIG-BJÖRN LJUNGGREN, och drar paralleller mellan dagens koranbränningar och Sveriges svåra balansgång under andra världskriget.

FRÅN AUGUST VIA TROJA TILL MUHAMMED
När: 1884/1940/2007.
Därför att: När gränsen för yttrandefriheten ställs på prov.

År 1884 åtalades August Strindberg för en formulering i sin bok Giftas. Det var ett stycke där Strindberg ironiserade över konfirmationen som ett ”bedrägeri” där han undrade hur någon kunde tro att nattvarden var ”den för över 1 800 år sedan avrättade folkuppviglaren Jesus av Nasarets kött och blod”. För denna elakhet kom åklagaren att yrka på flera års straffarbete eftersom det var ”hädelse mot Gud eller gäckeri av Guds ord eller sakramenten”. Men Strindberg frikändes och Stockholms gator fylldes av tusentals medborgare som firade framgången.

Frikännandet innebar dock inte att det var fritt fram att utmana kyrkans makt och kritisera kristendomen, utan många andra kom att dömas till fängelse för hädelse. Men gradvis kom yttrandefriheten att utökas och 1970 ersattes lagen mot hädelse och av en ny lag, ”hets mot folkgrupp” som ansågs tillräcklig för att skydda religiösa mot kränkningar. Det var en del av en lång process där den tidigare dominerande ”överideologin” kristendomen gradvis kommit att degraderas till en åsikt bland alla andra. Medborgarnas makt över sina åsikter har därmed ökat dramatiskt. Sverige är ett i internationell jämförelse extremt sekulärt samhälle. Detta har knutit upp svansen på de kristna kyrkorna. Och vi har skrattat elakt åt hur exempelvis det mer religiösa grannlandet Norge inledningsvis lät förbjuda Monty Pythons mästerligt religionskritiska film Life of Brian.

Skratta kan vi också göra – nu så här långt efter – åt hur revyartisten Karl Gerhard agerade när hans kuplett Den ökända hästen från Troja stoppades av statens censur 1940. Det var mitt under brinnande världskrig. Tyskland förväntades när som helst att ockupera Sverige på samma sätt som de tagit Norge och Danmark. Den svenska regeringen gjorde allt de kunde för att inte i onödan reta upp den tänkte angriparen. Och mitt under dessa kritiska ögonblick lät Karl Gerhard på Folkans scen släpa in en stor dalahäst, ut vilken ett antal Tyrolerflickor dansade fram, och sedan klev kuplettmakaren själv ut ur hästens femte ben och sjöng mycket sofistikerat men ändå glasklar kritik mot Norges nya nazistyrda regim:

”Ur seklers skuggor ur årtusens damm Ett mystiskt spöke i nutiden stiger fram Det är den ökända hästen från Troja Moderniserad till femte kolonn Majoren Quisling är en papegoja Som imiterar så gott han har förstånn”

Kupletten sågs av den svenska samlingsregeringen som ett hot mot Sveriges försök att slippa kriget. Det lär till och med ha varit så att statsminister Per Albin Hansson själv med ett telefonsamtal försökte övertyga Karl Gerhard om att stryka numret. Men Gerhard ville inte frivilligt ge med sig. Därför skickades polisen för att stoppa numret.

Det vi nu efteråt skrattar åt är att Karl Gerhard visserligen slutade sjunga sin kritiska text. Men – i stället släpade in hästen på scenen, försedd med en munkorg, till publikens stora förtjusning. Det gjorde att Karl Gerhard nu efteråt, när Nazityskland besegrats, blivit den moraliske segraren. Men händelsen visar att realpolitikens iskalla stål vid varje enskilt tillfälle kan avgöra gränsen för yttrandefriheten.

Ett mer nutida exempel: 2005 lät den danska tidningen Jyllands-Posten publicera några karikatyrer på profeten Muhammed. Syftet var att väcka en diskussion om yttrandefriheten. Detta ledde till våldsamma reaktioner där danska produkter bojkottades, ambassader brändes ner och några av tecknarna tvingades gå under jorden. I Sverige inspirerades SD till att på sin webbplats också publicera en karikatyr av Muhammed, vilket ledde till ett ingripande av Säkerhetspolisen, med stöd av utrikesminister Laila Freivalds, som fick internetleverantören att släcka ner partiets nätsidor. Ett ingripande som gjorde att hon senare tvingades avgå.

Händelserna kom också att inspirera konstnären Lars Vilks. 2007 skissade han några egna Muhammedkarikatyrer, s k ”rondellhundar”. Dessa stoppades vid en utställning, endast ett fåtal tidningar vågade publicera bilderna, Vilks utsattes för hot och attentatsförsök där en person dödades. Han fick leva med ständigt polisskydd. Efter hans död vid en bilolycka har det diskuterats om hans ”rondellhundar” borde tas om hand av något museum som exempel på svensk konst som skapat debatt, men inget museum har nappat på den idén.

Den stora likheten mellan dessa olika fall av hot mot yttrandefriheten är våldshotet. 1940 var det allvarligaste läget. Historien har dragit ett löjets skimmer över händelsen, men detta av efterkloka människor som själva inte riskerar att bli slaktade vid fronten. Det var ett akut våldshot mot svenska folket som förklarade Per Albins djupa oro över händelseförloppet.

År 2007 var våldshotet dels inriktat på en enskild konstnär, dels hotade det att dra in Sverige i en konflikt med såväl muslimska stater som islamistiska terrornätverk. Detta skapade en blandning av reaktioner – dels direkta ingripanden från statsmakten, dels en hög grad av självcensur, från medier och kulturinstitutioner.

Slutsats: Gränsen för yttrandefrihet sätts ytterst inte av intellektuella resonemang mellan upplysta aktörer. Den bestäms av vilket våldskapital som intressenterna förfogar över. Ju mer våld som mobiliseras från de som protesterar, desto större påverkan får det på hur yttrandefriheten utformas och hur människor anpassar sig till omständigheterna. Det är det som är det stora orosmolnet för svensk del just nu.

Publicerad i nummer 3, 2023