Den svenska fyllans uppgång – och fall?
Vid EU-inträdet 1994 befarade många att Sverige skulle drunkna i alkohol, som en följd av kontinentens lägre priser. I stället har alkoholkonsumtionen minskat sedan dess. Framför allt bland svenska ungdomar. Här är historien om det svenska ruset – och försöken att hejda det.
AV Jonas Helling
1997: EU-domstolen ger Sverige rätt att av folkhälsoskäl behålla Systembolagets monopol på försäljning av alkohol till allmänheten. Systemet mister dock sitt monopol på försäljning till restauranger.
1955: Motboken avskaffas och kvinnor blir därmed myndiga att själva köpa alkohol i Sverige.
1922: Svenskarna folkomröstar om alkoholfrågan och hela 49 procent röstar för ett totalförbud för alkoholförsäljning i Sverige. Segrarsidan går som kompromiss med på att behålla motbokssystemet och införa andra återhållsamma åtgärder som mattvång på restauranger och barer.
1917: Motboken införs och reglerar (fram till 1955) hur mycket alkohol varje svensk har rätt att köpa varje månad – i snitt 1,82 liter sprit. Inkomst, kön, förmögenhet och samhällsposition styr dock tilldelningen. Den som var arbetslös eller saknade inkomst fick ingenting. Det gällde också gifta kvinnor och yngre människor i allmänhet. En ogift kvinna kunde få en motbok, men hennes ranson var långt mindre än männens.
1865: ”Göteborgssystemet” – föregångaren till dagens Systembolag – bildas i Göteborg, Falun, och några andra svenska städer. Syftet är att visa att alkohol kan och bör säljas med restriktioner, av icke-vinstdrivande bolag.
1837: Svenska nykterhetssällskapet – den första rörelsen för måttligt drickande – bildas och samlar snart 100 000 medlemmar. Kung Karl XIV Johan, som är ”bedröwad” över svenskarnas drickande, stöder organisationen.
1829: Svenskens konsumtion av alkohol når sin historiskt högsta nivå – 20 liter ren alkohol/år (i dag: 8,7 l/år).
1754: I en varning för superi slås fast att ett måttligt drickande bör stanna vid: ”En god sup efter uppstigningen för den slemfulla magens rensning, en på frukosten, en god slunt litet före middagsmåltiden, en sup på fisken eller maten, en för aftonmåltiden och en efter måltiden såsom en nödvändig insövningssup.”
1746: Eva de la Gardie, ledamot av Vetenskapsakademien, upptäcker att det går att göra brännvin av potatis, och dessutom få ut mer än tredubbla mängden sprit av samma åkerareal som säd skulle ge.
1742: Carl von Linné varnar för den utbredda vanan att ge brännvin till småbarn för att de ska vara tysta och snälla: ”Barnets finaste lifstrådar, som äro i utdragning, blifwa därigenom uttorkade och härdade i otid.”
1600-talet: Brännvinsdrickandet sprider sig lavinartat i Sverige efter att ryssarna lärt svenskarna göra brännvin av säd.
1557: Ärkebiskop Laurentius Petri skriver den första nykterhetsboken i Sverige: Emoot Dryckenskap. Han vänder sig bland annat mot svenskarnas vana att tycka att den som dricker mest också är den mest manlige.
1467: Krutblandaren Mäster Berentz i Stockholm introducerar ovetandes spritfyllan i Sverige när han inhandlar aqua vitae (destillerat vin) från Lübeck. Det ska användas som ingrediens i kruttillverkningen – men det visar sig snart att det går att dricka också.
98 e Kr: Den romerske historikern Tacitus skriver om ”svionerna” (svearna) som han mött i norra Europa: ”Som dryck använda de en vätska beredd av korn eller vete, vilken genom jäsning får en sorts likhet med vin. Att fördriva ett dygn med oavbrutet drickande länder ingen till skam.”
Publicerad i nummer 4, 2023
