Fönstret

Best friends – forever!?

– här är de tio bästa böckerna om vänskap

Vänner – så fantastiskt att ha. Och – ibland – så svårt. Självklart har de sin plats i böckernas värld. Här är litteraturhistoriens mest oförglömliga vänner, enligt Fönstrets ULRIKA KNUTSON – från Aristoteles klassiska Grekland, till Elena Ferrantes napolitanska 1900-tal.

Vänskap är ett uråldrigt fenomen, i verkligheten som i litteraturen. Små sår och fattiga vänner ska man inte förakta, lyder ett fornsvenskt ordspråk. Även Bibeln är full av maningar till hänsyn vänner emellan. 1900-talets populärkultur har hakat på – de klassiska superhjältarna hade alltid trofasta hejdukar, Batman har Robin och Fantomen sin Guran. Många seriefigurer har vän och fiende i samma person. Radhuspappan Dagobert ligger alltid i fejd med sin granne och bästa vän Herbert Perman, liksom rekryterna 91:an och 87:an, som är bästisar men också rivaler om den sköna Elvira. På något sätt illustrerar de don Corleones tes i filmen Gudfadern II: ”Håll dina vänner nära, men dina fiender ännu närmare.

Aristoteles: DEN NIKOMACHISKA ETIKEN, 350 f Kr.
Filosofen Aristoteles satte tänderna i de flesta fenomen, även i vänskapen. Enligt honom är människan en rationell och social varelse, och vi är beroende av varandra. Genom vännerna lär vi känna oss själva bättre. Grunden för vänskapen är ömsesidighet, tillgivenhet och välvilja. Aristoteles skiljer inte närmare på privat och offentlig vänskap, klientskap och kollegialitet. Men ett visst mått av oegennytta behövs alltid för att fullborda nyttan med vänskapen.

Augustinus: BEKÄNNELSER, 397.
Kyrkofadern Augustinus skriver medryckande om vänskap. Vänner kan hjälpa oss att förstå både Gud och djävulen. När han som pojkvasker pallar päron ser han det som onda handlingar, förstärkta av grupptrycket. Att stjäla ensam hade inte varit roligt alls, konstaterar Augustinus. Senare är det vännerna som ger livet mening: ”… att tillsammans läsa goda böcker, skämta tillsammans och tala allvar tillsammans, att ibland utan fiendskap bli oense.” Nog har han rätt, Augustinus.

Alexandre Dumas d. ä: DE TRE MUSKETÖRERNA, 1844.
En vårdag 1625 rider gascognaren d’Artagnan till Paris. Han vill bli musketör, livvakt åt franske kungen. Han lyckas genast förolämpa tre garvade musketörer, som kräver duell. När Athos, Porthos och Aramis inser att gossen tänkt fäktas med dem alla tre blir de imponerade. Men snart får de annat att tänka på, för de blir anfallna av den lömske kardinal Richelieus män. Den melankoliske Athos, matvraket Porthos och den religiöse Aramis blir d’Artagnans vänner för livet: En för alla, alla för en!

Conan Doyle: EN STUDIE I RÖTT, 1887.
Av ekonomiska skäl tvingas detektiven Sherlock Holmes dela lägenheten på Baker Street 221 B med doktor Watson. Herrarna är mycket olika. Watsons roll är att beundra vännens skarpsinne, och att skriva ned deras äventyr. Holmes gnäller över att Watson färgar texten med romantik i stället för att syssla med logiken. Men när Watson blivit skottskadad ska Holmes själv föra pennan. Till Watsons glädje erkänner Holmes att logik inte räcker för läsaren.

A. A. Milne: NALLE PUH, 1926.
Nalle Puh är världens mest berömda björn. Hans hjärna är mycket liten men hans vänkrets desto större. Förutom pojken Christopher Robin är tyggrisen Nasse Puhs bästa vän. De lever ett rikt liv, plockar pinnar, spårar tesslor och tar sig en klick honung. Ibland hälsar de på kloka Uggla, skuttiga Tiger och Kängu med lilla Ru. De försöker muntra upp den dystra åsnan I-or. Det lyckas sällan.

John Steinbeck: MÖSS OCH MÄNNISKOR, 1937.
Vännerna George och Lennie är lantarbetare i Kalifornien under depressionen. De får jobb på en gård, men drömmer om att kunna köpa en jordplätt och rå sig själva. George är som karlar är mest medan Lennie är förståndshandikappad. Han är stark och jobbar bra. Lennie älskar att smeka små mjuka saker, men han kramar för hårt, vilket George försöker hindra. Det är hjärtskärande med den lilla musen och hundvalpen, men när förmannen Curleys vackra fru dyker upp dras vännerna ner i en tragedi utan botten.

Astrid Lindgren: LILLEBROR OCH KARLSSON PÅ TAKET, 1955.
Lillebror är en ensam kille på sju år, som till sin förvåning möter en liten farbror som kan flyga! Det är Karlsson – en ”vacker, genomklok och lagom tjock man i sina bästa år”. Han bor i ett litet hus bakom skorstenen. Ingen vuxen har sett honom. Karlsson är så självisk och barnslig att Lillebror snabbt växer till i visdom och mognad. Men tråkigt har han aldrig med vännen Karlsson, inte en lugn minut, där de flyger över Vasastan, ”tirriterar” hembiträden och knycker kanelbullar. Hejsan, hoppsan!

Tove Jansson: SOMMARBOKEN, 1972.
Berättelsen om lilla Sophias och gamla farmors sista sommar på ön i finländska skärgården är en sorts muminbok för vuxna, utan troll. Medan Sophias pappa jobbar för sig själv upplever farmor och Sophia sommaren med alla sinnen, havet, stormen, fågelskelett, spindlar och blommor. Deras vänskap är stark och självklar. Farmor är världens klokaste, men ibland skör och frånvarande. De talar en hel del om döden, och kanske är Döden en av farmors vänner, som väntar i kulissen.

Margaret Atwood: Kattöga, 1988.
Vem har sagt att små flickor är ljuva och rara varelser? Inte Margaret Atwood i alla fall. Hennes hemstad Toronto i Kanada klyvs av en djup ravin. Där leker den mobbade Elaine med sina plågoandar Cordelia och Carol. Småflickornas vänskap bygger helt och fullt på att två slår den tredje, som låter sig bli bestraffad. Det är hennes roll enligt lekens stenhårda regler. Vuxenvärlden vet mycket väl vad som pågår, och hejar på pennalismen. Men hämnden blir också hård. En av Atwoods bästa romaner.

Elena Ferrante: MIN FANTASTISKA VÄNINNA, 2012.
Med sviten om flickorna Elena och Lila, Neapelkvartetten, slog Ferrante den läsande världen med häpnad. En feministisk klassiker av kött och blod, inspirerad av just Margaret Atwood. Böckerna blev en otrolig succé hos både läsare och kritiker. Flickornas liv skildras tätt inpå Italiens moderna, våldsamma och dramatiska historia, från andra världskriget fram till våra dagar. Elenas och Lilas öden går sällan i takt men är alltid inflätade i varandra.

Publicerad i nummer 3, 2023