Gåtan Ryssland

Ett gigantiskt land, med många kulturer. Som få förstått sig på. Bästa knepet: Att läsa vad de största författarna skrivit om landet! Här presenterar ULRIKA KNUTSON de tio bästa böckerna någonsin – om gåtan Ryssland.

Ryssland kan inte förstås med förnuftet, hävdade den ryske poeten Fjodor Tiuttjev på 1800-talet. Churchill hakade på med att Ryssland är en gåta, svept i mystik, inslagen i en rebus.

Nåja. Det mesta handlar väl om att Ryssland är ett gigantiskt land, med många kulturer, stora motsättningar, stor fattigdom och rikedom. Efter Djingis Khan har alla yttre erövrare misslyckats med att knäcka Ryssland. Alla har de slagits tillbaka av den ryska vintern: Karl XII, Napoleon och Hitler. Medan det ryska folket alltid slutit upp bakom sina ledare, även om de haft kluvna känslor inför dem – tsar Alexander II eller Josef Stalin eller Vladimir Putin.

Hur ska vi bäst förstå gåtan Ryssland? Kanske kan de stora ryska romanerna och dikterna vara den kunskapskälla vi behöver. Oavsett vem som suttit på tronen, den ryska litteraturen är en gåva till världsarvet.

HELA LISTAN

Nikolaj Gogol: DÖDA SJÄLAR, 1842.
Den trevlige bedragaren Tjitjikov reser runt i Ryssland och köper ”döda själar”, alltså livegna som avlidit, men ännu inte strukits i mantalslängderna och kan ge skattefördelar. På godsen möter han sentimentala hycklare, bakåtsträvare, frossare och snåljåpar. Samtiden skrattade åt dessa godsägarporträtt som gav en hård kritik av livegenskapen och rysk självgodhet. Gogol fick problem med censuren. Döda själar är en av den ryska litteraturens mest berömda böcker.


Ivan Gontjarov: OBLOMOV, 1859.
Godsägaren Oblomov ligger på soffan när den nya tiden skakar det feodala Ryssland. Livegenskapen kritiseras, industrialiseringen tar fart, medierna driver på. Men allt det där tar Oblomov helst en annan dag, och somnar om. Han är ingen otrevlig typ, tvärtom är Oblomov en älskad gestalt i Ryssland. ”Oblomoveri” är ett klassiskt begrepp för alla drönare som trots goda förutsättningar sumpar sina chanser och slösar bort sitt liv. Förloraren får mer sympati än strebern.


Leo Tolstoj: KRIG OCH FRED, 1869.
En tegelsten av Tolstoj måste finnas med! Krig och fred kunde lika gärna heta Krig och kärlek. På slagfältet galopperar karlarna mot Napoleon med höjd sabel, i salongen fäktar kvinnorna om löjtnanterna, hjärteblodet rinner, äktenskapsmäklaren plåstrar om. Tolstoj skriver filmiskt, och hans berättarglädje lever än i dag. Genom Pierre och Natasja och furst Bolkonskij och ett myller av andra berättar Tolstoj om ryssarnas arv: stolthet, nationalism, självplågeri, gästfrihet och passion.


Fjodor Dostojevskij: ONDA ANDAR, 1872.
Romanen Onda andar gick först som följetong i en tidning. Här förebådas Rysslands politiska kaos tiden före revolutionen. Boken vimlar av unga revolutionärer, nihilister och anarkister, både godtrogna och ondsinta, runt den karismatiske ledaren Stavrogin, som gjort sig skyldig till våldtäkt på ett barn. Han är helt ”fri”, och helt gudlös. En av nihilisterna säger profetiskt: ”Jag börjar med att föreslå obegränsad frihet, men slutar med den absoluta despotin.”


Isaak Babel: RYTTARARMÉN, 1926.
Ryttararmén utspelar sig just efter revolutionen, under inbördeskriget mellan vita och röda. Babel hade varit krigskorrespondent för Röda armén under fälttåget mot Polen. Hans uppdrag var att skriva propaganda för Röda armén, men han ser mycket han inte borde, nämligen att både röda och vita soldater galopperar genom små judiska byar i Ukraina och plundrar, våldtar och mördar. Antisemitismen var stark, överallt. Stalin själv hyllade Ryttararmén, men 1940 lät han avrätta Babel med ett nackskott.


Anna Achmatova: REKVIEM, 1963.
Stalin recenserade gärna konstnärer. ”Hälften sköka, hälften nunna” kallade han poeten Anna Achmatova. 1925 såg han till att hon fick skrivförbud. Under terrorns år 1938 arresterades hennes son. Som tusentals anonyma mödrar stod Achmatova med svullna fötter i kalla fängelseköer och väntade förgäves på besked. Detta beskriver hon i stor dikt: Rekviem, och Poem utan hjälte. När hon sammanfattar sitt liv i Sovjet talar hon för miljoner: ”En hårdhänt epok har vänt mitt liv som en flod.”


Alexander Solzjenitsyn: GULAGARKIPELAGEN, 1973.
Solzjenitsyn var världsberömd, både i öst och väst, när Gulagarkipelagen publicerades första gången i Paris julen 1973. Sovjetregimen kunde inte tiga ihjäl honom, men de slog ifrån sig och utvisade honom året därpå. GULAG är en förkortning för hela det enorma lägersystem där miljoner människor arbetade, svalt, torterades, levde och dog ända fram till 1987, då Gorbatjov stängde grindarna. Solzjenitsyns dokumentära roman är en av 1900-talets viktigaste böcker.


Vladimir Sorokin: BLÅTT FETT, 1999.
Sorokin har en dyster syn på Rysslands utveckling. Han lägger gärna handlingen i framtiden, om hundra år. I Sibirien sitter då vetenskapsmän och klonar de stora ryska författarna – Dostojevskij, Anna Achmatova, Tolstoj och Tjechov. När klonerna skriver bildas ett ”blått fett” som värmer gott. Den ryska ”jordknullarsekten” reser tillbaka i historien för att upprätta Josef Stalins dåliga rykte. Där såg Sorokin klart i sin kristallkula, för det är precis vad Putin & Co redan sysslar med.


Svetlana Aleksijevitj: KRIGET HAR INGET KVINNLIGT ANSIKTE, 2004.
Boken handlar om kvinnorna som stred för Sovjet i andra världskriget. De skröt inte om sina medaljer, tvärtom. De skämdes. Vi möter kvinnan som får mens mitt under ett anfall, blir skjuten och kryper till partisanerna. Hon får benen amputerade med såg. Som narkosmedel: en flaska hembränt. Eller kvinnan som kämpar för att få upp en sårad soldat ur floden. Hon greppar en hal naken kropp. Han är tung. Hon lyckas baxa soldaten till stranden, där hon ser att hon har räddat – en stor, sårad fisk. En belugastör.


Ljudmila Ulitskaja: JAKOBS STEGE, 2017.
Det är sjuttiotal i Moskva. Nora går hem till kollektivlägenheten, där hennes farmor Marusija levt ”i ideologisk fattigdom utan gardiner för fönstret”. Varför blev Noras farfar ”folkfiende” medan farmor Marusija blev inbiten bolsjevik? Allt startade i Kiev 1905. Kiev skakas detta elektriska år av revolt och en blodig pogrom. Marusija göms i en källare, pappa urmakaren får verkstaden sönderslagen. Jakobs stege är en tjock släktkrönika, ett stort litterärt äventyr om ryska öden. Ulitskaja är en av Rysslands mest lästa författare.

Publicerad i nummer 2, 2018