Vilda nord!

– här är de 10 bästa böckerna

om Norrland

De handlar om kamp mot natur och överhet, om kärlek, girighet och svek. Den svenska litteraturskatten bågnar av klassiker om livet ovan Dalälven. Här är de 10 bästa, enligt Fönstrets bokguru ULRIKA KNUTSON – från Eyvind Johnson till Sara Lidman och PO Enquist.

Sveriges koloniala förflutna ligger inte långt bort, i tiden eller i geografin. Det börjar norr om Dalälven, och heter Norrland – som utgör mer än halva landet. Det rymmer kraften, malmen och skogen som gjorde Sverige rikt. Där ligger Sápmi, samernas vidsträckta land, som fick stympas för att få plats. Till Norrland skickades också nybyggare, rallare, fattigtorpare och svedjefinnar. Hela denna dramatiska historia har hållit svenska, samiska och tornedalska författare med bränsle i hundra år. Vår lista är inte komplett. Hur skulle den kunna vara det? Jag saknar redan Linnés norrländska resa och Pelle Molins poesi från Ådalen, liksom Lubbe Nordströms optimistiska visioner om Norrland som ett Eldorado. För att inte tala om Linnéa Fjällstedts Hungerpesten eller Bengt Pohjanens fascinerande böcker om Korpelarörelsen. Och jag säger bara Bernhard Nordh! Hans roman I marsfjällets skugga (1937) byggde myten om vildmarkens män. Det är en av Sveriges mest lästa böcker genom tiderna.

Norrland regerar i dikten.

Olof Högberg: DEN STORA VREDEN, 1906.

I Den stora vreden skapade Högberg ett Norrlandsepos. Här susar stormen genom furorna, älvarna forsar över berg som ruvar på järn och guld. Norrland är rikt, men dess inbyggare fattiga. De slåss både mot naturen och ”översåtarna” i form av sågverksägare och staten i Stockholm. Till sin hjälp har de naturens väsen i form av näckar, vättar och rån, och den mystiske Grå jägarn. På Folkteatern dansades han fram i Rolf Lassgårds gestalt, i Peter Oskarssons regi. Legendarisk teater 1988.

Laura Fitinghoff: BARNEN IFRÅN FROSTMOFJÄLLET, 1907.

På 1860-talet drabbades norra Sverige av köld och missväxt. 1864 drog en våg av svältande söderut. Sju föräldralösa syskon på tiggarsrstråt. Trots sentimentaliteten är det en rolig och spännande bok. Ett thrillermoment är att hålla undan för länsman och fattigvården som vill auktionera ut barn till lägstbjudande. 1918 förbjöds barnauktioner. Barnen ifrån Frostmofjället hjälpte till.

Eyvind Johnson: ROMANEN OM OLOF, 1937.

Unge Olof vill bli författare, men måste jobba för brödfödan. Han upptäcker världen, där den dyker upp. Bland lungsjuka, rallare och emigranter, bland flottare på älven och i biografens mörker, där han kör rullarna som framställer människors öde som skuggor på väggen. Eyvind Johnsons modernism är njutbar. Han blandar sagor med inre monolog, och medkänsla, humor och självironi präglar allt.

Sara Lidman: TJÄRDALEN, 1954.

”En bok som förändrade den svenska litteraturen.” Stig Ahlgren i VJ blev så imponerad att han skrev hela sin recension på dialekt. Romanen utspelar sig i en liten by i Västerbotten där en karl bränner tjära. Tjärdalen representerar stora värden och starka drömmar, men ett illdåd krossar planerna. Det är en historia om moral, ideal och verklighet. Redan i den sensationella debuten märker man att det är Sara Lidman som håller i pennan.

PO Enquist: MUSIKANTERNAS UTTÅG, 1978.

Hos PO Enquist går humorn och fasan hand i hand. Det handlar om när arbetarrörelsen kom till det fromma Västerbotten. Ingen succé. Agitatorn Elmblad pratar på, medan Nicanor Malmströn får tungan avskuren och använder munnen som maskburk vid fiske. Det är ju hemskt. Lägg därtill att Eva-Liisa blir våldtagen och morbror Aron, tyngd av skuld, spettar ett hål i isen och går ned sig. Ändå är detta en rolig bok. Och man vet när man lägger den från sig: ”Det gives alltid något bättre än döden.”

Kerstin Ekman: HÄNDELSER VID VATTEN, 1993.

En av 1900-talets stora svenska romaner. En unik korsning av blodig deckare och tung civilisationskritik. Boken utspelas i ett påhittat Jämtland, ganska likt verklighetens. Vi gör många vandringar i det vackra landskapet: Fjällen, bäckarna, samiskt land, mossans hjortron och pors, pilgrimsfalkens flykt. Men där finns också girigheten och sveken, det inre och yttre våldet: ”På hyggena hade det stora ådernätet av vatten skurits av och marken torkat till dödkött i landskapets kropp.”

Elisabeth Rynell: HOHAJ, 1997.

Hohaj är en trakt uppe i norr, en trakt på undantag. Dit kommer en kvinna som dignar av sorg. Det visar sig att Hohaj har dragit till sig sorgen förr. Men även trösten och kärleken. Detta är en stor kärleksroman. När Hohaj nominerades till Augustpriset ansåg juryn att Elisabeth Rynell tog en risk genom att trampa i det litterära Västerbottens myrmarker, där så många författare mutat in revir. ”Men hon gör det utan att gå ner sig. Och hon hittar egna stigar”.

Torgny Lindgren: NORRLANDS AKVAVIT, 2007.

Hem till Avabäcken kommer Olof Helmersson för att få syndernas förlåtelse. Vad har han gjort? Jo, på femtiotalet härjade han i bygden som predikant och pigtjusare. En jäkel på dragspel. Han frälste fyrahundra själar, och ångrar sig. Han vill predika om. Det finns ju ingen Gud. Men Olof har tappat stinget. Och folket i Avabäcken kunde förneka och förkasta och tro på samma gång! Norrlands Akvavit ger skjuts åt nattvarden.

Mikael Niemi: KOKA BJÖRN, 2017.

Hösten kommer med förebud: ”Fåglarna gjorde sig redo att ge sig av och samlades i flockar. Getingarna blev ilskna inför sin förestående död och ville gärna gnaga på kött.” På sitt målande språk beskriver Mikael Niemi den värld som tog emot och skapade Lars Levi Laestadius stränga religion, som förbjöd gardiner i stugan, men inte uteslöt erotisk extas. Man känner igen det burleska från Populärmusik från Vittula, men här finns mer tragedi och ännu mer kärlek till de skröpliga människorna.

Linnea Axelsson: ÆDNAN, 2018.

”Ædnan” är gammal nordsamiska och betyder landet, marken och jorden. Där börjar det, i nattlägret Gombejärvi, vårvintern 1913. Ber-Jona och hans familj drar norrut med renen och vandringen pågår genom tre generationer. Norge stänger gränsen, Sverige dämmer älvarna, andra mäter skallarna och gräver gruvhål. Ædnan ger samernas historia i Norden i lyrisk form. Övergreppen är många: ”Då knöt sig magen/ i mörka knutar – Medan vintern bara/ som vanligt/ vitnade fram/ ur alla färger/ omkring oss.”

Publicerad i nummer 2, 2021