Hoppa till huvudinnehåll

Fönstret Fönstret

Gamla böcker

Som på räls!

Mord i lyxiga Orientexpressvagnar. Självmordshopp framför loket. Och så själva Jesus som konduktör? Att det passar alldeles utmärkt att läsa på tåg har de flesta redan insett. Men även författarna tycks älska att förlägga sina handlingar till tågets harmoniskt tuffande värld. Här är de tio bästa böckerna, som utspelar sig på räls.

”Plingelingeling nu tåget går, ut i vida världen – den som femtio öre har, får följa med på färden!” Trots att järnvägen i Sverige har 170 år på nacken känns den inte mossig.

Nu har tågen högkonjunktur igen. Och framtidsfrågorna hopar sig: Ska vi få höghastighetståg? Ska vi få bättre tågförbindelser med kontinenten?

Värmland fick Sveriges första järnväg på 1840-talet, och 1862 var Västra stambanan klar – då gick tåget mellan Stockholm och Göteborg. Kanske var det året när Sverige blev modernt. Resan tog fjorton timmar. Med hästskjuts tog samma resa en vecka! Järnvägen innebar verkligen en revolution.

Författarna insåg snart den moderna kommunikationens fördelar. Rallarna blev tidens cowboys, männen som betvingade vidderna, inte med häst, utan med räls. Och tågkupéns intimitet uppmuntrade till samtal mellan främlingar, förtroenden – och brott.

Tåget förblir diktarnas viktigaste samfärdsmedel.


Leo Tolstoj: ANNA KARENINA, 1877.
Karenin är en korrekt ämbetsman i tsarens Ryssland. Som man är han stum och kall som en fisk. Han nästan driver sin hustru Anna i armarna på den stilige greve Vronskij. Många starka scener utspelar sig på stationen, där tågen kommer och går. Tolstoj själv var inte lätt att vara gift med, fråga hans hustru Sonja. Han var en förfärlig moralist, och i hans ögon är Anna Karenina en synderska. Men! Han blev så förtjust i Anna under skrivandets gång att han inte kunde döma henne hårt. Men han tvingade henne att kasta sig framför tåget.


Joel Blomqvist: DEN HIMMELSKA JÄRNVÄGEN, 1884.
Tapetseraren och sångpredikanten Joel Blomqvist (1840–1930) skrev mer än 400 andliga sånger. Han använde gärna moderna samtida teman, som i Jesu järnväg till himmelen. Konduktören träffar den lilla flickan som vill fara med Jesu järnväg och återse sin döda mor. Mycket gripande. Blomqvist har inspirerat till den populära snapsvisan om spårvagnen till himmelen, ”där det är Gud som kör, och Jesus är konduktör”.


Agatha Christie: MORDET PÅ ORIENTEXPRESSEN, 1935.
Orientexpressen mellan Istanbul och Calais invigdes 1888. Det var dåtidens lyxigaste järnvägsresa, med spetsgardiner och stjärnkockar som bröt ostron och stekte vaktlar åt de kräsna passagerarna. Till glädje inte minst för gourmetdetektiven Hercule Poirot. I denna exklusiva, slutna miljö utspelas en av Christies mer slitstarka deckare. Poirot trivs som fisken i vattnet när industrimagnaten Ratchet hittas död i sin kupé, mördad av tolv knivhugg. Alla hans medpassagerare har motiv. Men alla har även alibi.


Elizabeth Smart: VID GRAND CENTRAL STATION SATT JAG OCH GRÄT, 1945.
Den unga kanadensiskan Elizabeth Smart läste dikter av den engelske poeten George Barker, och blev kär på avstånd. De träffades i levande livet, och Elizabeth blev med barn. Men Barker var gift med en annan. Paret fick fyra (!) barn ihop, men Barker lämnade aldrig sin fru. Undra på att Elizabeth bröt ihop. Hon gråter, tjuter, rasar ut sin passion under centralstationens blå himlavalv i New York. En kultbok.


Patricia Highsmith: FRÄMLINGAR PÅ TÅG, 1950.
Patricia Highsmiths debut gjorde succé, och Alfred Hitchcock filmade denna makabra historia. Arkitekten Guy tar tåget till staden där hans otrogna hustru bor, för att slutföra deras skilsmässa. I kupén träffar han den charmige men neurotiske Bruno, som har problem med sin far. De tar en whisky och pratar om livet, och Bruno skämtar om att de borde ta livet av sina plågoandar, och helt enkelt ”byta” mord med varandra. Det skulle vara det perfekta brottet. Guy blir kallsvettig när han fattar att Bruno menar allvar.


Karl Vennberg: SJU ORD PÅ TUNNELBANAN, 1971.
I den här berömda diktsamlingen sitter någon och funderar på t-banans gröna linje. Vagnen nästan sover: ”Njut av livet vid lågtrafik.” Allt verkar enkelt, men Vennbergs ironi har många bottnar. Mycket i den här diktsamlingen handlar om Guds tystnad och döden som ”bankar med nattens knogar”. En del politik blir det också. Det är här som framtiden sägs bero på ”hur vänstern förmår hantera sin besvikelse”. Ja, alltid är det någon som måste tackla sin besvikelse. Och rälsen rinner i väg.


Sara Lidman: DIN TJÄNARE HÖR, 1977.
Detta är första delen i Sara Lidmans epos i sju delar om Jernbanan. En skapelsemyt om det moderna ”Schwärje”. Den driftige Didrik är besatt av att dra järnväg till Västerbottens inland. För att ödemarken skulle blomma av civilisationens frö skuldsatte sig bönderna upp över öronen och blev lurade intill benet av skogsbolagen. Didrik gick i konkurs, och fick själv inviga Jernbanan som förste passagerare söderut – i en fångtransport till Långholmen.


Claude Lanzmann: SHOAH: DE ÖVERLEVANDE BERÄTTAR, 1986.
Shoah är en nio timmar lång film om Förintelsen. Den har kallats historiens bästa dokumentärfilm. Regissören och författaren Claude Lanzmann gav ut vittnesmålen också i bokform. Rösterna tillhör bödlar och offer och dödens hantlangare. Det handlar mycket om tåg, godstågen som gick från hela Europa till dödslägren i östra Polen. Lokföraren i Treblinka växlar ännu sina tåg på samma station, när Lantzmann intervjuar honom trettio år senare.


Rosa Liksom: KUPÉ NR 6, 2011.
En ung finländsk akademiker tar Transsibiriska järnvägen till Ulan Bator, för att studera grottmålningar. Hon delar kupé med en rysk byggjobbare. Han är grov i mun, svär och skroderar. Han har stulit och mördat och avtjänat tid i arbetsläger. Vodkan flyter i strömmar, och utanför sveper nordanvinden över tajgan. Vår finländska är ömsom skraj, ömsom förbannad – och mot sin vilja, charmad. Vår buse har dolda kvaliteter. Rosa Liksoms humor och poetiska språk är ett äventyr för livet.


Colson Whitehead: DEN UNDERJORDISKA JÄRNVÄGEN, 2016.
Whiteheads roman utspelar sig i USAs sydstater under slaveriets tid. Slavinnan Cora flyr från plantagen, och försöker nå nordstaterna och friheten. ”Den underjordiska järnvägen” var namnet på den organisation av frivilliga, vita och svarta, som räddade slavar. I Whiteheads fantastiska roman blir tåget ett verkligt tåg, som rasslar och skakar i hemliga tunnlar. Boken är både spännande och outhärdlig. Här förekommer vidriga lynchningsscener, som tyvärr inte tillhör fantasins område.

Publicerad i nummer 2, 2019

Fler av Ulrika Knutsons klassikerlistor i tidningen Fönstret: