Klass till klass
– de tio bästa böckerna om klassresor
Den som gjort en resa har alltid något att berätta, konstaterade redan Goethe. Kanske är det därför som så många av litteraturens klassiker handlar om klassresor. Här är de tio bästa, enligt Fönstrets ULRIKA KNUTSON.
AV ULRIKA KNUTSON
Redan från början handlade det om klass, sex och pengar, när romanen såg dagens ljus. 1700-talets England är ingen elegant tid. Ginet flödar, humanismen är omogen, kapitalismen rå och människovärdet lågt. För att inte tala om kvinnovärdet. Prostitution, könskommers – och klassresor är de heta ämnena. Varför? Därför att människor alltid har drömt om att förbättra sina villkor. För de allra flesta är det svårt, rentav omöjligt, att bli rik på eget arbete. Och att byta klass i stor skala blev möjligt först i mitten på 1900-talet, genom utbildningsrevolutionen. Inte ens i modern tid är det en enkel sak att byta klass. Men den som har gjort en resa har alltid något att berätta, som Goethe sade. Det gäller inte minst klassresenärerna.
Hela listan
Samuel Richardson: PAMELA ELLER DYGDENS BELÖNING, 1740.
”Pamela” är världens första moderna roman. Richardson var boktryckaren som tyckte att han fick för trista manus, och skrev själv. Debuten blev en världssuccé. Femtonåriga Pamela är enkel tjänsteflicka hos Mr B, en slem skurk. Han flirtar, uppvaktar, tafsar och tjatar, men Pamela håller emot. Hon är dygden själv, och det lönar sig. Mr B. kapitulerar och friar. Tjänsteflickan blir godsfru, och lär sig allt om att bryta servetter, föra sig i salongen och befalla över egna kuvade pigor.
Jacob och Wilhelm Grimm: ASKUNGEN, 1812.
Askungen gör den arketypiska klassresan, från spiselvrån till kungens slott. Medan hennes elaka styvsystrar anstränger sig till det yttersta, skär av hälar och tår, för att få glastoffeln att passa, gör Askungen ingenting. Hon är bara vacker och passiv. Tålamod är hennes dygd. Det räcker. Hennes manlige motsvarighet, de norska folksagornas Askeladden, är däremot klipsk och förslagen. Han startar med två tomma händer, men vinner prinsessan och halva kungariket.
Alexandre Dumas d. ä.: GREVEN AV MONTECRISTO, 1845.
I tidernas bästa äventyrsroman spelar klass stor roll. Alla åker jojo upp och ner på klasstegen. Edmond Dantès är en enkel sjöman. Som oskyldigt dömd möter han i fängelset en präst, som tipsar om en nedgrävd skatt och listar ut vilka som ligger bakom Dantès olycka: de gamla vännerna Danglars, Morcerf och Villefort. Som stenrik ”greve av Montecristo” dyker Dantès upp i Paris. På olika listiga sätt driver han sina fiender i konkurs och misär. Hämnden är hemsk.
August Strindberg: FRÖKEN JULIE, 1889.
Varje kväll spelar en teater Fröken Julie, någonstans i världen. Varför? Adelsfröken Julie hoppar i säng med betjänten Jean. Skandal! Snart kommer pappa greven hem. Julie måste ta livet av sig – med Jeans rakkniv … Måste Julie straffas så hårt? Poeten Eva Ström skrev nyligen en egen bok, där hon låter Julie leva. Men det är en suverän pjäs, om klass- och könskamp. Strindberg lade allt han hade i dramat. Man tror på honom när han säger: ”Fröken Julie – det är jag.”
Jack London: MARTIN EDEN, 1909.
Martin är en fattig sjöman med författarambitioner. Han kämpar för att slå igenom, både för konstens och för fästmön Ruths skull. Ruth är direktörsdotter, men i motsats till sagans prinsessa tröttnar hon på att vänta. Hon och hennes fina familj föraktar Martin. Då slår han igenom med dunder och brak! Martin blir bitter och tar till flaskan, aldrig uppskattad för sin egen skull. Det är bara berömmelsen som har betytt något. Stilbildande om klassresans ambivalens.
George Bernhard Shaw: PYGMALION, 1913.
– Eliza tillhör trasproletariatet, men drömmer om att stå i blomsteraffär. Men det är omöjligt på grund av dialekten. Hon tar tallektioner av professor Higgins, och pratar snart fint som en dam. Men Higgins behandlar henne som skräp. Skäller på henne och skriker efter sina tofflor. Pjäsen blev en succé och många tyckte att Higgins och Eliza borde få varandra på slutet. Shaw vägrade. Higgins är en idiot, tyckte han. Eliza måste få behålla sin integritet.
Vilhelm Moberg: NYBYGGARNA, 1956.
Utvandrarna från Ljuders socken i Småland har nu nått fram till Ki-Chi-Saga i Minnesota. Karl Oskar sliter hårt, och känner sig respekterad. Men det är Ulrika från Västergöl som gör den längsta klassresan. Hemma i Småland var hon den föraktade sockenhoran, som alla spottade på. I Amerika får hon klänning och parasoll med volang, och hon gifter sig med baptistpastor Jackson. Det gamla ludret blir prästfru!
Kerstin Thorvall: NÄR MAN SKJUTER ARBETARE, 1993.
Småskolläraren Hilmas pappa är skogshuggare, och Sigfrids far är präst. Det är tidigt 1900-tal och klassklyftan är en avgrund. Hilma är inte fin nog, men Sigfrids familj håller god min. Deras cyniska plan är att Hilma ska ta hand om den sinnessjuke sonen, för anseendets skull. På bröllopsnatten våldtar han Hilma, och skadar henne så svårt att hon måste söka vård. En modern klassiker.
Kristian Lundberg: YARDEN, 2009.
Vid 40 fyllda är berättaren en av Sveriges främsta poeter. Det hjälper inte. Han är pank och får inga brödjobb. Han tvingas gå tillbaka till ungdomens arbetsplats, som bemanningsanställd i Malmö hamn. Som ung jobbade han där, och såg ett annat liv framför sig. Nu lever han detta liv på nytt. Arbetet i hamnen är utsatt, hårt, dåligt betalt och slitsamt för alla. Solidariteten är svag, men glimtar till ibland. Lundbergs klassresa är en resa mot botten.
Edoard Louis: GÖRA SIG KVITT EDDY BELLEGUELE, 2015.
Eddy växer upp i en liten bruksort i Picardie, i det franska rostbältet. Arbetslösheten är hög, våldet pyr överallt, manligheten är norm. Unge Eddy är bög, och passar inte in. Författaren Edoard Louis beskriver sin egen uppväxt, konstaterar att han pratade som en fjolla och rörde sig som en fjolla, därför att han var född sådan. Hans våldsamma kompisar tyckte att han snackade som en överklassfjant, och dömde honom dubbelt och hårt. För Eddy fanns bara en klassresa. Bort.
Publicerad i nummer 4, 2018
