Hoppa till huvudinnehåll

Fönstret Fönstret

Gamla böcker

Höjda röster!

– Här är tidernas tio bästa feministklassiker

Den första skrivs redan på 500-talet f Kr. På 1800-talet tar det fart på allvar med knivskarpa romaner om kvinnor som vågar utmana den underdåniga roll som Gud, och mannen, har givit henne här på jorden. Fönstret bad ULRIKA KNUTSON lista litteraturhistoriens viktigaste feministiska klassiker.

Betraktar du dig själv som frigjord, så fundera bara på hur det skulle kännas att smaka på ditt eget mensblod – mår du illa vid blotta tanken, har du fortfarande långt kvar, flicka lilla.

Se där, ett av Germaine Greers alla vassa citat från 1970-talet som fortfarande provocerar.

Kanske föds den feministiska litteraturen på den grekiska ön Lesbos på 500-talet före Kristus? Då skapar i alla fall poeten Sapfo sina första odödliga fragment.

Men den moderna feminismen är nog en dotter av 1700-talets upplysning. Förnuftet skulle brotta ner alla andra gudar, menade Mary Wollstonecraft 1792, i sitt Till försvar för kvinnans rättigheter.

Feminismen kan också kopplas till Franska revolutionens idéer om frihet och jämlikhet. Många kvinnor engagerade sig helhjärtat för revolutionen. ”Uppfostra oss inte längre som om det vore vår lott att vara till behag i något harem”, vädjade Olympe de Gouges. Hennes väninnor donerade sina smycken för att minska statsskulden, och svor på att avstå från amorösa äventyr.

Men de manliga revolutionärerna var skeptiska. ”Oblyga monster” och lättfärdiga stycken var kvinnorna likafullt. Franska revolutionen var sannerligen ingen feministisk tebjudning.

I mer än 200 år har kvinnorna långsamt flyttat fram sina positioner. Men frigjorda? Det är fortfarande långt kvar, flickor små.


 

Hela listan

Mary Wollstonecraft: TILL FÖRSVAR FÖR KVINNANS RÄTTIGHETER, 1792.
Engelskan Mary Wollstonecraft var en tuff dotter av Upplysningen. Förnuftet borde råda i alla sammanhang. Att kvinnor var fåniga och oförnuftiga varelser, ”gulliga spaniels”, var alltså inte Naturens fel, utan bristen på utbildning! Mary W. förespråkade goda samskolor för kvinnor och män – som samhällets ”cement” borde de utbildas tillsammans.􏰀

Charlotte Brontë: JANE EYRE, 1847.
Alla litteraturens frigjorda hjältinnor står i skuld till guvernanten Jane Eyre. Liten och musgrå, men modig och passionerad som en tigrinna. Fattiga Jane säger ja till den rike Mr Rochester. Men han är redan gift! På vinden lurar hans sinnessjuka hustru, ett morrande monster. Hon sätter eld på huset. Kritiken tyckte att boken uttryckte ”manlig hårdhet, råhet och frispråkighet”. Så blev den en feministisk urtext också.􏰀

Fredrika Bremer: HERTHA ELLER EN SJÄLS HISTORIA, 1856.
Hertha vill slippa att bli bortgift, och strider mot sin grymme förmyndare. Hon kräver också att kvinnor ska kunna bli myndiga. Romanen ledde till en häftig debatt i riksdagen som 1858 beslöt att en ogift kvinna skulle kunna bli myndig. Den utopiska kvinnliga högskola som skissas i boken skulle snart bli verklighet i form av Högre lärarinneseminariet i Stockholm. Hertha blev en internationell succé, och Bremer blev världsberömd för sin kamp mot kvinnoförtryck och slaveri.􏰀

Henrik Ibsen: ETT DOCKHEM, 1879.
”En kvinna kan inte vara sig själv i dagens samhälle”, muttrar Ibsen i förordet till dramat Ett dockhem. Det är fortfarande en av världens mest spelade pjäser. Det är dagen före julafton, Nora kommer hem med julklappar och en hemlighet. Hon har förfalskat en växel – av kärlek till maken Torvald. Den träskallen fattar ingenting, och blir arg på sin lilla ”dockhustru”. Nora lämnar honom och barnen för att på egen hand försöka bli en vuxen människa.􏰀

Virginia Woolf: ETT EGET RUM, 1929.
På 1920-talet besökte Virgina Woolf Cambridge, för att föreläsa om ”Kvinnan och romanen” för kvinnliga studenter. Essän Ett eget rum utgår från detta förfärliga besök. Biblioteket, kapellet, till och med gräset är förbjudet att beträda för kvinnor, ”endast i manligt sällskap”. Allt detta måste den skapande kvinnan analysera, utan att drabbas av bitterhet och ilska – eftersom bitterhet är litteraturens fiende. Allt enligt den stora kvinnliga modernisten, Virginia Woolf.􏰀

Simone de Beauvoir: DET ANDRA KÖNET, 1949.
”Man föds inte till kvinna, man blir det” skriver Simone de Beauvoir i denna feminismens bibel. Mannen är normen, det första könet. Flickors kropp och kön omgärdas av tabun. Pojkar, däremot, får leka våldsamma lekar och vara suveräna. Det andra könet innehåller inte så lite av de Beauvoirs egna fördomar, men den förblir ett mästerverk. Numera anses de Beuavoir vara en intressantare filosof än livskamraten Jean-Paul Sartre. Så kan det gå.􏰀

Germaine Greer: DEN KVINNLIGA EUNUCKEN, 1970.
”Jag är utled på att vara transvestit. Jag vägrar att vara kvinnoimitatör. Jag är kvinna och inte kastrat.” Australiskan Germaine Greers ironiska genomgång av kvinnorollens alla snöpande inslag är en modern klassiker. Först när varje enskild kvinna börjar omvärdera sig själv kommer vi att få veta något om ”den okastrerade kvinnans verkliga kön.” Germaine Greer visar att feminismen inte bara är en politisk sak, utan en existentiell fråga. Ständigt aktuell.􏰀

Erica Jong: RÄDD ATT FLYGA, 1973.
Så här börjar det: ”Det satt 117 psykoanalytiker på Pan American-planet till Wien. Jag hade behandlats av minst sex av dem. Och gift mig med en sjunde.”Erica Jongs värld är det neurotiska, bildade medelklasslivet från New York, som vi känner från Woody Allens filmer. Men i Rädd att flyga tog Jong ett skamgrepp på ämnet. Det är en av de roligaste feministiska pamfletter världen har sett, livsbejakande och sexuellt frispråkig. Den behåller sin lyskraft.􏰀

Suzanne Brøgger: FRÄLS OSS IFRÅN KÄRLEKEN, 1973.
1973 blev Suzanne Brøgger gudinna i kvinnorörelsen, genom sitt generalangrepp på kärnfamiljen i Fräls oss ifrån kärleken. Många tyckte att Brøgger svek på 80-talet, när hon gifte sig och blev mor och talade med gäckande tonfall om lyckan i att kandera rosenblad (!) till söndagsdesserten. Men Brøggers mix av ironi och sensualism förgyller fortfarande feminismen i Norden. (Läs mer om om Suzanne Brøgger på föregående uppslag!)

􏰀Märta Tikkanen: MÄN KAN INTE VÅLDTAS, 1975.
Den frånskilda bibliotekarien Tova Randers blir efter en blöt kväll i Helsingfors våldtagen av rammakaren Matti Wester. Hon blir rasande av förödmjukelse. Att polisanmäla honom är för enkelt. Hon vill ha honom gråtande, svag och sårad i sitt innersta. Han ska våldtas.Romanen väckte rabalder i Finland. Märta Tikkanen blev landets mest avskydda författare. Men boken översattes till femton språk och bildade en egen litterär genre. Så kan det också gå.