Hoppa till huvudinnehåll

Fönstret Fönstret

Gamla böcker

Pest och kolera!

10 bästa böckerna om fruktade farsoter

Coronapandemin kommer garanterat sätta avtryck i litteraturhistorien. För det har sjukdomar alltid gjort – från Bibeln och medeltida ”pestpartyn” till modern hälsofascism. Här presenterar ULRIKA KNUTSON det bästa som skrivits någonsin om människans förhållande till virus och bakterier.

Redan i mänsklighetens barndom låg virus och bakterier och lurade bakom kröken. Människan skulle inte bara slåss mot vädret och vilda djur. Farsoterna var hennes värsta gissel. Inte underligt att pesten dyker upp tidigt, både hos Homeros och i Bibeln ungefär 800 f Kr. De gamla egyptierna berättar utförligt om polioepidemier. Så rullar det på i konst och litteratur. Pesten, Digerdöden, får huvudrollen, men följs av många andra farsoter. De intresserar oss alltid, kanske för att sjukdom får oss att känna oss extra levande. En paradox som litteraturen har utforskat så länge man minns. Den epidemi som påverkat Europas författare mest är tuberkulosen. Thomas Mann skrev om sanatoriet i sin tegelstensroman Bergtagen, och Sven Stolpe rapporterade från ”dödens väntrum”. Poeten Harriet Löwenhjelm bad från sjukbädden 1918: ”Tag mig. Håll mig. Smek mig sakta. Famna mig varligt en liten stund. Gråt ett grand, för så trista fakta. Se mig med ömhet sova en blund.”


ANDRA MOSEBOK, KAP 9, 900 f Kr.
När israeliterna är fångar i Egypten vädjar Moses till Farao att släppa dem fria. Farao nekar. Då sänder Gud plågor över Egypten. Nilen förvandlas till blod, landet invaderas av grodor, myggor, flugor och gräshoppor. Hagel och mörker varslar om Dödsängeln som går längs gatorna och tar den förstfödde i vart hem. Till plågorna hör pesten, som slår både boskap och folk. Djuren segnar ner framför plogen. Alla drabbas av stora bölder, arbetare och överstepräster lika. Herren skonar ingen, förrän Farao låtit Moses och Israels folk vandra i väg.


Giovanni Boccaccio: DECAMERONE, 1353.
När Digerdöden kommer till Florens flyr tio ungdomar från den stinkande staden till en lantlig by. Där sätter de sig i karantän, och fördriver tiden med att berätta historier för varandra. Kanske förlustar de sig också på andra sätt, de sju kvinnorna och tre männen. Pestparty är nog namnet. Många av sagorna andas livsglädje och erotik, påfallande ofta möter vi hycklande präster, kåta munkar och pilska nunnor. Boccaccio gick till historien för sina roliga noveller och för att han överförde folkspråket till finlitteraturen i Italien.


William Shakespeare: HAMLET, 1600.
Dödgrävarna har mycket att göra i världens mest kända pjäs, som skrevs i pesttider. Spadarna går i ett, och det bollas med skallar och skämtas grovt om Mästermannen döden som slår alla andra hantverkare på fingrarna. Publiken tjöt av skratt. Prins Hamlet själv står och velar om att ”vara eller icke vara” i en tid när döden fäller först och frågar sedan. Forskarna menar att Shakespeare hade medvind för att alla hans konkurrenter dog i den största pestepidemin efter Digerdöden. Bara Will överlevde, och han tog chansen.


John Olof Wallin: DÖDENS ENGEL, 1834.
När biskop Wallin fattade pennan 1834 rasade koleran i Sverige. Folk dog som flugor och kolerakyrkogårdar inrättades överallt. Smittan inspirerade Wallin till hans mest kända dikt, annars skrev han solljusa psalmer. Dödens Engel är verkligen praktfullt hemsk där han står på tröskeln och dundrar: ”I Adams barn som av jorden födens, och vänden åter till jorden om! I ären mine, i ären dödens …” Ingen kommer undan: bagare, bönder, bröllopsgäster, kungar och kejsare. Alla ska dö, i snabb och munter dansrytm dessutom. En klassisk dödsdans.


Selma Lagerlöf: KÖRKARLEN, 1912.
Tuberkulosen, tbc, plågade svenskarna sedan århundraden. De fattiga led, men de rika slapp inte undan. Hos Selma Lagerlöf dör slumsystern Edit i tbc. Hon kallar till sig suputen David Holm, och ber honom bättra sig. Boken var en beställning från Svenska nationalföreningen mot tuberkulos. De kunde inte klaga på genomslaget. Selma Lagerlöfs Körkarlen är framför allt en gruvlig spökhistoria där liemannen kommer knirkande i sin vagn över kyrkogården. Körkarlen blev världsberömd genom Victor Sjöströms stumfilm från 1921.


Albert Camus: PESTEN, 1947.
En död råtta i trappgången. Obehagligt, men ingen riksolycka. Snart hittas människor sjuka och döda, pesten har kommit till kuststaden Oran. En otidsenlig farsot i ett modernt samhälle. Skräcken nästlar sig in. Man hamstrar, försöker fly. Förbuden blir fler, människor sätts i husarrest. Tänk om turisterna inte vågar komma? Camus bok handlar om nazisternas ockupation av Frankrike, men vi läser in coronan. Får doktor Rieux rätt? Han som menar att farsoten lär oss ”att det i människorna finns mer att beundra än saker att förakta”.


Howard Sackler: SEMMELWEISS, 1977.
Pjäsen bygger på verklighetens doktor Ignaz Semmelweiss i Wien. 1847 undrade han varför fler kvinnor dog i barnsängsfeber på sjukhus än i hemmen. Han anar att det har med bårhuset att göra. Läkarna går direkt från obduktion till förlossning. Bakterier är ännu okända, men Semmelweiss är en medicinsk sensation på spåren. Han vill att läkarna ska tvätta händerna. Nu kommer det otäcka: Semmelweiss chefer motarbetar honom. Mönstret känns igen: visselblåsaren blir utskrattad. I dag tvättar vi ödmjukt händerna, och minns doktor Semmelweiss med tacksamhet.


Torgny Lindgren: PÖLSAN, 2002.
Pölsan, denna näringsrika och stabbiga röra av lungmos, hjärtan och gamla ekorrar, så som folket i Morken lagade sin mustiga rätt, är ingenting för äckelmagade läsare. Men det är en av Torgny Lindgrens bästa böcker, och det säger inte lite. Han var själv sjuk i tbc som ung, i ett av de sista stora skoven på 1940-talet. I Pölsan varvar han realism och fantasi. Pölsan innehåller allt, från ekorrfoster till tuberkelbaciller och livets mening. En skröna om Guds nåd och den knepiga konsten.


Karin Wahlberg: ÄN FINNS DET HOPP, 2013.
”Höstens spöke” kallades polioepidemierna, då 5000 barn och vuxna kunde drabbas av otäck förlamning. Därför manades barnen: Hoppa inte i lövhögarna! Men polio kom förstås inte från höstlöv, utan från virus. I Karin Wahlbergs trivsamma roman möter vi läkare och sköterskor i kamp mot polion på 1950-talet, på lasarettet i Ekstad, ett lätt romantiserat Kalmar. De vita rockarnas hjältekår är förstås människor de också, och vi är beroende av dem. Slutet på polion är en sannsaga. Den svenske läkaren Sven Gards vaccin utrotade polion hos oss på 1970-talet.


Åsa Ericsdotter:
EPIDEMIN, 2016.
”En kvinna som inte bantar är en dissident”, sa författaren Ericsdotter i en intervju. Alla epidemier sprids inte genom virus utan också genom tankar. I romanen Epidemin har ett enfrågeparti tagit makten i Sverige och allt handlar om att få befolkningen smal och vältränad – så att den t ex ska stå emot andra epidemier och inte belasta sjukvården ... En kuslig vision av hälsofascism. Skönhet, slankhet och snabbhet är allt. Feta människor hånas, förföljs och jagas till döds. Du är inte en individ, du är ditt BMI, Body Mass Index. Skäms!

Publicerad i nummer 2, 2020

Fler av Ulrika Knutsons klassikerlistor i tidningen Fönstret: