Måltider att minnas!

Litteraturhistorien flödar av mat och dryck. Och det är lätt att förstå varför, skriver Fönstrets bokguru ULRIKA KNUTSON: Det enklaste sättet att få människor i samspråk är att ställa fram lite bröd och vin på bordet. Vips – avslöjar de sig själva och allt de har på hjärtat! Här är det bästa som skrivits någonsin – om läckra smörgåsbord, urspårade fyllefester och honungsstekta hasselmöss.

Litteraturen flödar över av minnesvärda måltider. Se bara på Bibeln – redan i första Mosebok räcker Eva över sitt äpple till Adam, en måltid med konsekvenser. Isaks söner Esau och Jakob är olika. Esau som är äldst tycker bäst om att jaga, medan Jakob trivs i köket hos mor. Han är berömd för sin goda röda-linssoppa. Den uthungrade Esau säljer sin förstfödslorätt för den soppan. Sedan blir det hungersnöd. Måltiderna avlöser varandra i Bibeln, det steks killingar, lamm och gödda kalvar till glada fester. Granatäpplen klyvs och kärnorna lyser som rubiner.

Realisterna på 1800-talet dukade också upp: Balzac, Dickens, Tolstoj, Flaubert och Zola slarvade inte med maten. Det är lätt att se varför måltiden omhuldas i litteraturen. Det enklaste sättet att få människor i samspråk är att ställa fram lite bröd och vin på bordet. Vips – avslöjar de sig själva och allt de har på hjärtat!

Platon: GÄSTABUDET, 385 f Kr.
I Platons dialog Gästabudet (Symposion) ligger filosofen Sokrates till bords med fem herrar. Kärleken är kvällens ämne, kroppens och själens. Menyn är okänd, men maten var underordnad vinet. Att supa var huvudsaken här. Det högstämda talet skulle brottas med berusningens dimma, tills talaren somnade. Alkibiades kommer vinglande, stödd på två flöjtspelare: ”Tänker ni skratta ut mig för att jag är full? Även om ni skrattar vet ni att jag talar sanning.”

Gajus Petronius: SATYRICON, ca 50 e Kr.
Kapitlet om kalaset hos Trimalchios har gått till historien som matvrakens oöverträffade dröm. En pervers fest. Först bärs det in en åsna på silverfat, klövjad med korgar med oliver, syriska plommon, kramsfåglar och honungsstekta hasselmöss. Huvudrätterna är skulpterade fläskstekar med ett inkråm av levande trastar. Mättnaden infinner sig, och gästerna serveras visdomsord: ”Låt fisken simma!” och ”En varm glögg är som en päls i kylan.”

Lukas: EVANGELIUM, KAP. 22, 65–75 e Kr.
Den sista måltiden kallas den, när Jesus och hans tolv lärjungar äter judisk påsk- (pesach) kvällsvard, år 33. Lukas talar bara om bröd och vin, men nämner att lammet har offrats på morgonen, så det låg redan på grillen. Köttet serverades med bittra örter, cikoria eller vattenkrasse, och osyrat bröd, som liknar tunnbröd. Till efterrätt kanske en godsak av aprikoser, nötter och fikon. Samtalet är känt. Jesus uppmuntrar sina vänner, men säger att en av dem kommer att förråda honom.

Lewis Caroll: ALICE I UNDERLANDET, 1865.
Som måltid är tebjudningen i Alice i underlandet inget som retar aptiten. Det finns bara smulor kvar av scones, muffins och rostat bröd och Påskharen har vält sin tekopp över duken. Den galne Hattmakaren docerar överlägset och den stackars hasselmusen blir nedknödd i tekannan, som straff för att han somnar av leda. Men bland smulor och kallnande teskvättar förs ett småknäppt filosofiskt samtal som sätter sprätt på livsandarna än i dag.

August Strindberg: SVARTA FANOR, 1907.
Till professor Stenkåhls spökdiné kommer alla gäster med bävan. Maten är god, men till dessert blir det hetsning, och det är mycket möjligt att just man själv blir strimlad, hackad, uppslukad och utspydd. Alla trillar nervöst små degkulor av brödet med händer som liknar krabbor på en strand. Man glupade i sig ostron, soppa, jättesparris, hummerpastej och dyra viner, tills ”dödstystnad och fånighet härskade i salen”.

Elsa Beskow: SOLÄGGET, 1932.
Den lilla älvan hittar ett stort gyllene klot i mossan. Ingen i skogen har någonsin sett en sådan tingest. Tomten, ekorren och grodorna kliar sig förvånat i huvudet, har solen månne värpt ett ägg? Värden på krogen Den glada grodan kommer på att sticka vassrör i ägget och bjuda sina förtjusta gäster att smaka. Det smakar sött och soligt också, när apelsinsaften strömmar ur vassrören. Vilket kalas!

Fritjof Nilsson Piraten: BOCK I ÖRTAGÅRD, 1933.
När kreaturshandlarna i Skåne träffas runt smörgåsbordet på Hotell Horn i Malmö är det allvar. Detta vidriga bord dignar av sillar och syltor och korvar och glänsande aladåber. Som ”kyrka i by” står brännvinskantinen med sina sex kranar. Bland alla högröda och högröstade karlar märks två bleka skuggor. Den fattige kamrer Fabian med fickorna fodrade med vaxduk, han får sin lön i mat. Och unge smörgåsnissen: ”Hans liv var ett helvete, hans dröm att bli hovmästare.”

Enid Blyton: FEM PÅ NYA ÄVENTYR, 1943.
Blyton skrev mer än tjugo böcker om George, Anne, Julian och Dick som jagade brottslingar bland spännande grottor och lönngångar på Kirrin Island på engelska sydkusten. Hunden Timmy är gängets femte medlem. Måltider skildras med en sällsam lust, förstärkta av krigsårens brist på mat. Hos Enid Blyton äter barnen hela tiden, lyckliga picknickar på smörgåsar, skinka och pannkakor – utom synhåll för vuxenvärlden.

Karen Blixen: BABETTES GÄSTABUD, 1952.
Babette är jungfru hos två gamla prostdöttrar i Norge. Hon var en gång kokerska på Café Anglais i Paris. Som kommunard deltog hon i 1871 års revolution, och fick fly till Norge. Tåligt lagar hon deras milda välling och koketorsk. När hon vinner 10 000 francs på lotteri beställer hon äkta sköldpaddor, vaktlar och dyra viner, och bjuder fröknarnas umgänge på en diné bortom all sans. 10 000 på onödigt överdåd! De snälla fröknarna fruktar för Babettes förstånd.

Ernest Hemingway: EN FEST FÖR LIVET, 1964.
Gamle Papa, sjuk och utsupen, drömmer sig tillbaka till 1920-talets Paris, då han, hustrun Hadley och sonen mr Bumby, var ”mycket fattiga och mycket lyckliga”. Vid kassa blev det ostron och chablis, men ibland var det knapert. Luxembourgträdgården var känd för sina fina duvor. ”Det var en smal sak att locka till mig offret med majs, vrida nacken av den och slänga in liket under mr Bumbys filt. Vilken grabb Bumby var – höll god min – och avslöjade mig aldrig.” Stekt på spritkök på hotellrummet blev duvan en fest för livet.

Publicerad i nummer 4, 2022