Thomas Mann

— en skräll som ekar än

1. Därför att genombrottet med Buddenbrooks 1901 var en skräll som ekar än. Mann var bara 26 år, och läsare undrar fortfarande hur han så i detalj kunde leva sig in i en gammal mans sorg. Romanen handlar om ett köpmanshus i Lübeck, med drag av Manns egen släkt. Boken myllrar av färgstarka typer, man kommer en tid och dess människor nära. Spänningen går mellan kraftkarlarna och skönandarna, pengarna och konsten.

2. Därför att Mann blandar högt och lågt. Han kan tala med pompöst gravallvar, men i samma mening punktera sin uppblåsthet, så att ballongen pöser ihop och blottar en annan sanning. Läsaren skrattar och gråter om vartannat.

3. Därför att han skrev mästerverket Bergtagen, 1924. I sju år hade Mann slitit med denna tegelsten om tuberkelbaciller, hosta, dagdrivare i horisontalläge, snedögda skönheters nakna armar, döden och livet i gnistrande alplandskap. Det var hårda tider för Tyskland, som knäade under krigsskadestånd, hyperinflation och massarbetslöshet. Demokratin bekämpades både av nazister och kommunister. Mann hade tidigare lockats av nationalismen, men kommer med Bergtagen ut som demokrat och humanist. På ett kusligt sätt föregriper han nazi-eran.

4. Därför att han sammanfattar den rika tyska kulturen – med humor! Det har ingen annan klarat.

5. Därför att han var centrum i en stor familj av säregna konstnärer. Barnen Erika, Klaus och Golo Mann var alla fina författare. Alla var bisexuella och antiauktoritära. Erika övertygade pappa Mann att fly från Hitler 1938. Brodern Klaus skriver i brev: ”Vilken familj vi är! I framtiden kommer man att skriva om oss, var och en.”

6. Därför att som flykting i USA 1947 skrev Thomas Mann ett nytt storverk, Doktor Faustus. Det handlar om konstnären som säljer sin själ till djävulen. Kompositören Adrian Leverkühn är ett geni, men saknar förmågan att älska. Som en ström genom romanen går också locktonerna från nazismen.

7. Därför att Thomas Mann förblir den viktigaste skildraren av Europas mellankrigstid, dess storhet och fall. Hans författarskap är en sorgesång över den krossade humanismen.

• Om ni bara ska läsa en bok av Thomas Mann (1875–1955) så är det Bergtagen. Men man får gärna fortsätta med Buddenbrooks.

Publicerad i nummer 4, 2020