Carl Jonas Love Almqvist
— sveriges modernaste författare
AV Ulrika Knutson
1. Därför att han var Sveriges modernaste författare, enligt Ellen Key. Det är han fortfarande.
2. Därför att han skrev Det går an. Denna lilla radikala roman (1839) om kärlek utan äktenskap, och kvinnans rätt till myndighet och näringsfrihet var svårsmält. Almqvist blev av med prästkragen, och kallades ungdomens förförare. Men den förnuftiga Sara Videbäck och hennes förälskade sergeant Albert – en mjuk man – speglar förstås framtiden.
3. Därför att han också som reporter var nyskapande. Det går an kan läsas som ett resereportage, med ångbåtar, skjutshåll och gästgivargårdar. Och när den allvetande berättaren sitter vid sängkanten där de älskande, rufsiga och trötta, får en välbehövlig kopp starkt kaffe på morgonkvisten, ja, då befinner man sig mitt i en erotisk dokusåpa.
4. Därför att han han skrev Drottningens juvelsmycke (1834) som handlar om mordet på Gustav III. Här blandar Almqvist ren dokumentär med gränslös romantik. Huvudpersonen Tintomara är ett androgynt väsen, som lockar både män och kvinnor, människor och djur. Hon har inte förlorat sin dragningskraft.
5. Därför att han var en ordkonstnär också som lärare. Almqvist blev rektor för Nya elemantarläroverket, och skrev en rolig rättstavningslära. Så här hanterade han å-ljudet: ”Att tråckla, fålla, sålla, vålma hö och plåstra på sår, det har af ålder varit quinnors göra. Månne de ej ofta vållat gräl? Jo visst. Men det månde ej alltid hafva varit deras fel.”
6. Därför att han som kritiker var flitig, inte minst med att ge konkurrenterna ett tjuvnyp. Framför allt Fredrika Bremer och Emilie Flygare-Carlén, som sålde bättre. En av hans roligaste texter är Tråkigheten, stadd på uppvaktningar, där Tråkigheten är en envis gubbe som erbjuder svenska författare sina tjänster. Hos Flygare-Carlén blir han inte insläppt, men den snälla mamsell Bremer tar emot, därför att han tagit på sig en gudlig uppsyn, ”fällde en blågrå tår och hälsade från de fattiga”.
7. Därför att han förnyade den svenska poesin med Songes (1849). Små målande dikter om jungfru Maria, Jesusbarnet, betande lamm, fiskare och skördefolk, förtryckta kvinnor, krypande hot och vackra drömmar. Dikterna pendlar mellan naiv enkelhet och djup mystik, något av det vackraste han skrev.
• Om man bara ska läsa en bok av Almqvist (1793–1866) får det bli Det går an.
Publicerad i nummer 2, 2019
