Fönstret

Jag är politiskt utbränd

Snart står vi i vallokalerna och avgör våra öden. Vi förseglar vår framtid med valsedlar i kuvert som slinker ner i valurnorna. Denna till synes simpla handling som blott kräver några minuter av våra liv kan få oanade konsekvenser för oss och våra barn och barnbarn.

Nu när vi är framme vid målsnöret kan jag erkänna att jag trots mina försök att strutsa mig igenom valfläsk, röstfiske och maratondebatter är politiskt utbränd. Till skillnad från andra valrörelser har jag under denna sommar försökt minimera min nyhetskonsumtion för att mitt hjärta nästan brister varje gång jag tar del av det som känns som en hjärtlös kapplöpning mot den råa retorikens botten. Ena dagen föreslår ett parti att man ska språktesta tvååringar, nästa dag kommer ett annat parti med förslaget att man ska adhd-testa förortsungar och på tredje dagen kommer ännu ett parti som försöker bräcka alla andra i kollektiv skam- och skuldbeläggning, avhumanisering och massivt misstänkliggörande av alla de som saknar röst i offentligheten och makt och möjlighet att påverka sina egna liv.

Makthungriga kandidater tävlar i vem som kan slå hårdast mot dem som redan ligger. De maktlösa, de marginaliserade, de segregerade är lätta måltavlor medan de rika och resursstarka som har makten att marginalisera och segregera kan slå tillbaka.

Ett parti gick så långt eller så lågt att de sa att de vill ”förnedra nioåringar” och ställa dem i samhällets skamvrå genom att tvinga dem att städa. Barnarbete i stället för skola alltså. Som om städning var en skam. Som om det vore stöld. Mina föräldrar har städat hela livet. Det är tunga, krävande, lågavlönade jobb och jag är oerhört stolt över att min familj, min släkt och hundratusentals andra har städat Sverige. Det är de som håller Sverige rent. Frågan är hur vi ska hålla landet rent från mentala sopor som rasism, sexism och klasshat. Moppar och dammvippor räcker inte när föraktet för de svagaste normaliseras.

Häromdagen såg jag också de partifärgade tunnelbanevagnarna som mina vänner och bekanta kör och städar. Partiets rättspolitiske talesman som kan bli nästa justitieminister liknade dem vid deportationståg. ”Enkel resa till Kabul”, skrev han på Twitter. Afghanistan är ett av världens värsta länder. Det enda landet i världen där flickor förbjuds att gå i skolan från högstadiet. Dit ska vi alltså massutvisa folk. Afghanistan ligger ändå långt bort. Värre är det för våra förorter som framställs som fiendenationer bebodda av potentiella terrorister, tyranner och parasiter. Samtidigt får man inte längre yppa ett ord om rasism och diskriminering, växande klassklyftor och skattesubventioner för överklassen. Det enda som lättar den politiska utbrändheten är insikten om att vi medborgare faktiskt har makt. I alla fall en dag vart fjärde år. Så skynda att rösta. I morgon kan det vara försent.

Publicerad i nummer 3, 2022