Han kom med första varningen
CARL VON LINNÉ i all ära. Men den vetenskapsman som flest floder, berg, växter och djurarter på jorden har uppkallats efter är – ALEXANDER VON HUMBOLDT, superforskaren som hade oturen att hamna i skuggan av CHARLES DARWIN. I dag uppmärksammas var Humboldt som den som var först av alla att varna för att människans rovdrift på naturen förr eller senare skulle leda till klimatförändringar.
AV MICHAEL DEE
HUMBOLDT FORUM
När: Hösten 2019 invigs Humboldt Forum – ett nytt museikomplex i det ombyggda Berlinpalatset, i centrala Berlin. Museet vänder sig till hela familjen och ämnar bli världens ledande center för kultur och vetenskap och vill väcka uppmärksamhet och debatt kring vår tids stora frågor: Den globala uppvärmningen, mat- och vattenförsörjning, migration, globalisering och religion. I linje med brödraparet som komplexet är uppkallat efter, Alexander von Humboldt (1769–1859) och Wilhelm von Humboldt (1767–1835).
Nog för att Wilhelm von Humboldt var känd på sin tid – som språkforskare, minister i den preussiska regeringen och grundare av Berlins universitet. Men två år yngre brodern Alexander var faktiskt en superkändis, lika känd som Napoleon sas det. Den som studerar en karta av månen stöter snart på Mare Humboldtianum, uppkallat efter honom och här nere på jorden har fler saker uppkallats efter honom än någon annan individ: Städer, floder, bergsmassiv, strömmar, vattenfall och bortåt 300 växter och över 100 djur. Även den som inte noterar hans namn märker av hans arv dagligen i väderleksrapporterna. För det var hans principer som la grunden för den moderna meteorologin. Han uppfann begreppet isotermer, de linjer på väderlekskartor som förbinder punkter med samma temperatur och han delade in världen i vegetations- och klimatzoner. Det var Alexander von Humboldt som skapade den moderna modellen för jordskikt och upptäckte den magnetiska ekvatorn. Han var också den förste att varna för klimatförändringar och miljöförstöring.
Alexander von Humboldt utbildade sig till geolog och tog 1792 anställning som gruvinspektör. Han hittade värdefulla guldådror, men utforskade också vegetationen i och omkring gruvorna och gav 1793 ut en bok om hur gruvnäringen påverkade den omgivande miljön.
1799 gav han sig i väg till Sydamerika, med den franske botanisten Aimé Bonpland som följeslagare. Resan tog dem fem år och omfattade Venezuela, Kuba, Anderna, Mexiko, de nuvarande länderna Ecuador, Bolivia, Colombia resan i Venezuela berättade befolkningen runt Valenciasjön att vattennivån börjat sjunka på ett oroande sätt. Von Humboldt utforskade saken och insåg att problemet uppstått inte bara för att det togs vatten från sjön för att bevattna fälten utan för att man fällt träd i den omgivande skogen. Han var den förste som förklarade de fundamentala funktioner som skogen har för ekosystemet och klimatet. Trädens förmåga att lagra vatten och berika atmosfären med fukt, hur de skyddar jordmånen och betydelsen av deras produktion av syre och påverkan på klimatet. Människans påverkan på miljön var enligt Alexander ”redan oöverskådlig” och skulle bli ”katastrofal om hon fortsätter att störa jorden så brutalt”.
Det här var något helt nytt. Att allting i denna värld hängde ihop som en enda stor organism. Humboldt förklarade efteråt att han kommit till denna insikt då han besteg Chimborazoberget i nuvarande Ecuador som man då trodde var världens högsta berg. Efter att ha återvänt till Europa bosatte han sig i Paris. Där sammanställde han den forskning han hade utfört genom åren i bokverket Kosmos. Han höll på med den femte volymen när han avled 1859.
Samma år gav Charles Darwin ut sin bok Om arternas uppkomst och den helt kom att dominera vetenskapsdebatten därefter. Alexander von Humboldt kom snart att bli i det närmaste bortglömd, åtminstone utanför Tyskland. På senare år har han dock genomgått en stor renässans. Naturfilmslegendaren sir David Attenborough refererar numera ständigt till Alexander von Humboldt. Hyllar honom som den förste som såg världen i sin helhet. Och för insikten att det inte går att sopa misstag under mattan. ”I denna kedja av orsaker och effekter kan intet fakta ses i isolering.” Allt hängde ihop i en väv och när det drogs i en tråd kunde alltihop brista.
Publicerad i nummer 3, 2018
