Hoppa till huvudinnehåll

Fönstret Fönstret

Historia

”Detta har vi sluppit sjunga!”

– här är låtarna som inte blev Sveriges nationalsång

Du gamla du fria har sjungits som nationalsång i drygt 150 år. Men kring förra sekelskiftet var det några högt uppsatta herrar som ville ändra på det. För att ge Sverige en ny och ”svenskare” nationalsång ordnade de ”Folksångstävlingen” – en nationalsångernas egen Mello-festival.

”FOLKSÅNGSTÄVLINGEN”
När: 1899–1901.
Varför: För att det var en meloditävling anordnad med syfte att ersätta Du gamla du fria med en mer nationalistisk nationalsång.


Hösten 1899 kallade kören i Neptuniorden* till ett stormöte i Stockholm. Läget var allvarligt, tyckte man, och något måste göras. Till mötet kom ett hundratal manskörssångare från olika körer i Stockholm. Syftet med mötet var att lösa problemet med Sveriges nationalsång. För Du gamla, du fria, eller Du gamla, du friska som man sjöng då, höll inte måttet tyckte man. Sverige omnämndes ju inte ens i texten. Möteskommittén beslutade därför att anordna en tävling, ”Folksångstävlingen”, där svenska tonsättare inbjöds att skriva bidrag till en ny nationalsång. En sorts ”Mello” med nationalistiska förtecken alltså.

Men var inte detta att bryta mot lagen? Att på eget bevåg försöka ersätta nationalsången med en ny? Nej faktiskt inte. För Du gamla, du friska – skriven 1844 av juristen och folklivsforskaren Richard Dybeck – hade aldrig lagförts som Sveriges nationalsång, och har det fortfarande inte. Riksdagen har ett flertal gånger under åren röstat i frågan, och varje gång landat i att ingen lagstadgad nationalsång behövs. Det räcker att Du gamla, du fria ”av hävd” ses som nationalsång för svenskarna. Så som den gjort sedan åtminstone 1893, då den framfördes vid en kungamiddag på Lunds universitet och kungen, Oskar II, blev så hänförd att han resolut ställde sig upp när den sjöngs.

Tävlingen fick stor uppmärksamhet. Allt som allt kom 116 bidrag in. Kommittén sållade fram de 10 bästa. Bidragens texter publicerades i förväg i Dagens Nyheter. Live skulle sångerna framföras inför jury och publik på en handfull orter, med avslutning i Musikaliska Akademins stora sal i Stockholm.

I april 1901 var det så dags för grand final och rösträkning. För framförandet stod Göta Gardes musikkår och 150 manskörsångare. 4 770 röster hade inkom-mit. Flest – 1 180 – fick Ivar Hallströms O sköna land i höga nord, strax före Henrik Heimers Sverige är mitt allt på jorden med 1 121, och Alice Tegnérs Du svenska bygd, med 926. I botten hittar vi August Lundhs Hell hell vårt land, från fädren ärfdt (69 röster) och August Enderbergs båda bidrag Du moders land, du faders land (52 röster) och Sverige, du vår gamla moder (50).

Men många av de närvarande kände nog att varken vinnarbidraget eller de andra trots allt kunde mäta sig med Du gamla, du friska. I publiken fanns kompositören Wilhelm Peterson-Berger som i Dagens Nyheter recenserade tävlingen under den totalsågande rubriken: ”Vad vi sluppit sjunga.”

”Nationalsångsmellot” blev ett fiasko. Ivar Hallströms vinnarbidrag är i dag i princip helt bortglömt. Du gamla, du fria har förblivit Sveriges nationalsång. Trots att låtens upphovsman själv, Dybeck, inte alls var nöjd med texten. Han kallade den för ett ”hastverk” han rafsat ner för att snabbt sätta ord till en vacker melodi.

Ord som trots allt efter 160 år tycks ha sjunkit in. Under mellanakten vid Melodifestivalen 2015 ändrade programledarna texten från ”Ja, jag vill leva jag vill dö i Norden” till ”på jorden”. Det ledde till 200 anmälningar till Granskningsnämnden. Dock, utan påföljder eftersom nationalsången inte är instiftad i lag.

Fritt fram att sjunga vad man vill, alltså, när man vill, om sitt Sverige.

Publicerad i nummer 2, 2020