Superhjältar mot Hitler!

USA bidrog inte bara med soldater, tanks och stridsflygplan i kriget mot nazismen i Europa. Man mönstrade även – Kalle Anka och Stålmannen. Och mot dessa seriehjältar hade Hitler inte mycket att sätta emot.

Andra världskriget utkämpades inte bara i markstrider, till sjöss och i luften. Striderna pågick också i serietidningar och tecknade filmer och bland de kämpande fanns Kalle Anka, Stora Stygga Vargen, Stålmannen, Läderlappen och Captain America.

Teckningar i krigspropagandasyfte var intet nytt. Under första världskriget hade båda sidor både använt sig av teckningar, antingen förlöjligande eller skräckinjagande. Men serietidningar var ett nytt fenomen. Det var först på 1930-talet som den amerikanska serietidningsindustrin etablerades. Walt Disney skapade Kalle Anka 1934 och 1938 dök Stålmannen upp för första gången i tidningen Action Comics.

Så hur hamnade alla dessa seriefigurer i propagandakriget? Enligt seriekännaren Scott Cord insåg myndigheterna tidigt att serier, som blivit oerhört populära bland allmänheten, kunde vara högst effektiva i propagandan. Men det var också så att serietidningsindustrin själva valde att ta ställning, de märkte att superhjältarnas popularitet växte genom att bekämpa axelmakterna.

Efter att USA gått med i kriget efter Japans attack mot Pearl Harbour, anslöt sig många av de amerikanska serietecknarna till War Writers Board, en privat organisation vars syfte var att propagera för landets krigspolitik. Snart uppgick dock organisationen i USAs statliga propagandamaskineri.

Det var en lång rad av superhjältar som kastades in i striden, Stålmannen, Green Hornet, Daredevil och ett av de stora serieförlagen. Marvel Comics lanserade till och med en ny superhjälte i propagandasyfte, Captain America, iförd en dräkt av ”Stars and Stripes”. På omslaget till det allra första numret ger han Adolf Hitler en präktig käftsmäll.

Walt Disney gjorde hela 32 tecknade propagandafilmer. Det var inte enbart av patriotiska skäl. Faktum är att propagandafilmerna räddade studion, som stod på konkursens brant efter att ha lagt ner en förmögenhet på sin tredje långfilm Fantasia (1940).

Disneys filmer berörde i stort alla sidor av kriget. Antingen de propagerade för att köpa krigsobligationer, betala skatt eller fördelarna med strategiska bombningar. Han gjorde också ett flertal filmer för att understryka hur nazisterna indoktrinerade Tysklands befolkning. I Der Furhrer’s face, som tilldelades en Oscar 1943, har Kalle Anka hamnat i en mardröm och jobbar 48-timmarspass på en vapenfabrik i Nazityskland. Mellan bomberna på det löpande bandet kommer porträtt av Hitler och Kalle tvingas göra Hitlerhälsning. I andra filmer förekommer Stora Stygga Vargen och Bror Duktig och det är onekligen märkligt att se de annars lustiga seriefigurerna i detta mörka sammanhang.

Även axelmakterna använde sig av serier. Fast man hade inga superhjältar att sätta emot, för dessa var trots allt ett amerikanskt fenomen. I Tyskland gav man ut Lustiger Blätter som bestod av korta serier och satiriska teckningar. Förutom nidteckningar av Stalin, Churchill och Roosevelt var den påstådda judiska sammansvärjningen ett återkommande tema.

I Frankrike anlade serietidningen Vica en annan ton efter den tyska ockupationen. Där kunde man följa hur Vica och hans kompis Tatave kämpade mot britter, ryssar och amerikaner. Men det var onekligen de allierade som vann kriget i seriernas värld, liksom i verkligheten.

Så vad betydde då de här insatserna? Väldigt mycket faktiskt. Samtida undersökningar visade att Disneys filmer var oerhört viktiga i propagandakriget, bland annat den bidragande orsaken till att en tredjedel av alla amerikaner köpte krigsobligationer och betalade sin skatt.

Publicerad i nummer 3, 2020