Freudianskt!
– superpsykiatrikerns uppgång och fall
Fönstrets MICHAEL DEE har besökt Freud museum i London och spanat in SIGMUND FREUDS terapisoffa – världens kanske mest berömda möbel. Och förklarar här varför dess ägare – som en gång slog igenom som psykoanalysens fader – i dag i princip ses som vetenskapligt ointressant. Men ändå anses ha förvandlat vårdens syn på patienten i grunden.
AV MICHAEL DEE
Sigmund Freuds schäslong finns i dag att beskåda på 20 Maresfield Gardens, en stilla villagata i norra London. Huset blev Freuds sista hem, dit han flydde från Wien efter att hemlandet Österrike annekterats av Nazityskland i mars 1938. Hit lyckades han få med sig sin enorma samling av indianska figurer, sitt arkiv och så schäslongen, som ju hade en central plats i Freuds verksamhet.
Freud la fram sin teori om människans psyke i boken Drömtydning, år 1900, där han beskrev sina djärva tankar om människans drömliv och det omedvetna. Han introducerade också samtalet, att patienten fick tala om vad han eller hon kände.
Det var något nytt. Innan dess hade patienter med psykiska sjukdomar spärrats in på mentalsjukhus, där de förväntades lida i tysthet. Behandlingarna kunde bestå av elektriska stötar och iskalla bad. Tills Freud började utgå från samtal.
Den mest dokumenterade formen av psykologisk obalans under 1800-talets andra hälft var ”hysteri”. Jean-Martin Charcot, känd som den moderna neurologins fader, ansågs som den främste experten på området och vintern 1885–86 studerade Freud hos honom på sjukhuset La Salpetrière i Paris. Charcot trodde att hysterin hade neurologiska orsaker. Men hur många avlidna hysteriska patienter han än obducerade hittade han inga fysiska spår av sjukdomen.
Freud återvände till Wien och kom fram till att Charcot var inne på helt fel spår. Att hysterin hade psykologiska orsaker. Freud ville därför höra sina patienter tala om sitt inre. I början använde han sig precis som Charcot av hypnos, men Freud var ingen vidare hypnotisör och även när han lyckades var det som kom fram närmast obegripligt. Men så började en av patienterna berätta om sina drömmar. Mörka, dramatiska. Här fanns nyckeln menade Freud. Hans patienter fick lägga sig på den berömda schäslongen och öppna sig, medan han – för att störa så lite som möjligt – satt på en stol bakom och förde anteckningar.
Ur detta skapade Freud sin modell av det mänskliga psyket: dynamiken mellan det medvetna och det omedvetna, mellan ”id”, ”ego” och ”superego”. Id är enligt teorin närvarande vid födseln och det agerar på ren instinkt, lust och nöd. Id växer aldrig upp. Alla behov ska tillfredsställas omedelbart. Om inte, sker det i fantasin – och drömmarna. Superegot – överjaget – som utgörs av moral och samhällets krav, håller koll på egot som får täta påstötningar från idet att det vill tillfredsställas. Ego ska alltså hela tiden balansera id och superego.
Teorierna chockerade då han la fram dem, framför allt för att Freud hävdade att neuroser uppstår på grund av förträngda eller förbjudna sexuella tankar. Och alla var inte övertygade. Kritiker menade att hans teorier var pseudovetenskapliga, att inget av det han la fram gick att verifiera. När Nobelkommittén 1928 övervägde att ge Nobelpriset i medicin till Freud skrev Albert Einstein ett längre brev till ledamöterna och avrådde, eftersom man inte kunde ”avgöra sanningshalten i Freuds läror”. Det blev inget pris.
I dag förkastar de flesta av Freuds nutida kolleger hans teorier. Han har betydligt högre anseende i populärkulturen än inom vetenskapen. I översiktsverk i psykiatri omnämns han bara helt kortfattat och inom psykologin har psykoanalysen konkurrerats ut av t ex KBT-terapin.
2017 gav professor Frederick Crews ut den digra biografin Freud – the making of an illusion, där han bl a påvisar hur Freud i privata brev beklagade sig över att han under flera års tid inte lyckats bota en enda patient. Crews pekar också på en orsak varför Freud fick ett sådant starkt grepp om sin tid – hans sinne för drama! Crews påpekar att Freuds favoritlitteratur var sir Arthur Doyles berättelser om Sherlock Holmes. Och det var på det sättet han beskrev sina fall, hur han själv likt mästerdetektiven med sitt skarpa sinne letade sig fram till sanningen om patientens psyke.
Men ingen kan ta ifrån Freud att det var han som på allvar introducerade samtalet inom mental hälsa, att inte lida i tysthet. Och den processen började på den där schäslongen som i dag finns att beskåda på Freud Museum på 20 Maresfield Gardens i London.
Publicerad i nummer 3, 2021
