Se på mig!

– här är konsthistoriens bästa selfies

Selfien är äldre än både Facebook och digitalkameran. Redan grottmålningarnas streckgubbar tycks ropa ut: ”Det här är jag, se vad jag har gjort!” Det menar Antikrundans mångårige konstexpert CLAES MOSER. Här presenterar han konsthistoriens bästa selfies – från Leonardo da Vinci till August Strindberg.

Du förväntas ta 28 000 selfies under din livstid, har någon räknat ut. Till synes som just ett sätt att synas. Men för Claes Moser är det en självklarhet att något av allt det som plåtas i dag, en dag kommer att klassas som konst.

– Selfien är ett jättebra konstnärligt instrument som lär den som tar den att tänka konstnärlig komposition av sitt självporträtt.

– Det är också en demokratisk revolution vi har gått igenom, en möjlighet att visa upp sig själv som alla har tillgång till, både apparaturen och kanalen. Och det kostar nästan ingenting.

Claes Moser ser en selfielinje ända tillbaka till konstens vagga, till de enkla grottmålningarnas ”streckgubbar”.

– De figurer vi ser på grottväggarna är ett slags selfies från forntiden. Självporträtten från den här tiden har kanske inte främst en konstnärlig ambition, men de visar ett tidlöst mänskligt behov av att skänka omgivningen sin egen livsberättelse. Det gäller även runstenarna, med sina korta ”statusuppdateringar” om vad som hänt huvudpersonen.

Riktiga ”selfiestjärnor” – konstens ”influencers” om vi så vill – får vi först med renässansen, från 1400-talet.

– Före renässansen har vi inga självständiga konstnärer. De ses före dess som anonyma hantverkare som utför beställarens önskemål. Och eftersom beställaren så gott som alltid är hovet eller kyrkan handlar det då om att måla glorifierande motiv av kungamakten eller Bibelns religiösa budskap.

– Men med Leonardo da Vinci och Albrecht Dürer tar konstnären nu steget att bli en superkändis i sig själv. Och då gör de såklart även självporträtt, som visar att det här minsann är ”jag” det handlar om, att de inte är en perifer hantverkare utan en konstnärlig huvudperson. Med ett utpräglat ego.

En tanke som i dag, 500 år senare, alltså – med teknikens hjälp – kan praktiseras, och spridas, av vem som helst av oss alla.

”Det här är en selfie som strålar av självförtroende”

1. Självporträtt i röd krita

Konstnär: Leonardo da Vinci (1452–1519).

År: 1513.

Mått: 33 x 22 cm.

Stil: Tidig italiensk renässans, en realistisk stil.

Bakgrund: – Leonardo da Vinci ägnar det mesta av sin tid åt vetenskap och tekniska uppfinningar. Han ritar försvarsverk för Venedig, konstruerar stenslungor, miniräknare och skissar även på flygmaskiner. Parallellt med detta gör han en superkarriär som konstnär, med ett 20-tal målningar som hör till konsthistoriens klassiker. Allra mest känd för La Giaconda – Mona Lisa.

Därför är den här en mästarselfie: – Här ser vi en av få selfies av världens kanske mest kända konstnär. En enkel handteckning, ingen ansats att förhäva sig genom att t ex välja en mer färgsprakande målning.

Titta extra noga på: – Leonardo vågar måla sig helt utan försköning, han är på toppen av sin karriär och vet att hans status ändå inte är hotad på något sätt. Det här är en selfie som strålar av självförtroende. Här finns ingen ansats till glädje, snarare en min som tyder på missnöje med arvodet han får från fursten som betalar hans konstnärliga verksamhet.

Finns att se: Biblioteca Reale (Kungliga biblioteket) i Turin i Italien.

Värde i dag: – Leonardo da Vincis Salvator Mundi såldes nyligen som världens dyraste målning någonsin, för 450 miljoner USA-dollar. Och det här självporträttet skulle också nå miljardvärde.

”Det här kan vara tidernas kaxigaste selfie”

2. Självporträtt

Konstnär: Albrecht Dürer (1471–1528).

År: 1500.

Mått: 66 x 49 cm.

Stil: Nordeuropeisk renässans.

Bakgrund: – Dürer jobbar med etsningar (som lätt kan mångfaldigas) och kan alltså nå större upplagor än de som bara målar på duk. Han slår också igenom samtidigt som boktryckarkonsten, och får en stor publik.

– Han blir känd för sina korstågsmålningar men också för sina djurbilder, efter vetenskapliga ideal, så han befinner sig helt i linje med tidens renässansideal, att det inte bara är religiös propaganda utan även den senaste vetenskapen som hamnar på målardukarna.

Därför är den här en mästarselfie: – För att han är först. Före Dürer finns det inga kaxiga självporträtt.

Så togs den emot: – Som mycket utmanande, inte minst mot kyrkan som inte alls tyckte om det här sättet att sätta den enskilda världsliga människan i centrum. Tänk på skillnaden mot Lucas Cranach, en annan konstnärsstjärna från samma tid, som målar små blekfeta änglar i linje med kyrkans budskap och ideal.

Titta extra noga på: – Här ser vi en ledargestalt. Dürer upphöjer konstnären till en piedestal, där det är tillåtet att vara sig själv närmast. Han är den som kanske mest av alla bidrar till att ge konstnären en egen identitet. Från att ha varit anonyma hantverkare kliver nu ett helt konstnärsskrå fram som är mer självständigt gentemot sina uppdragsgivare.

Finns att se: Alte Pinakothek, i München.

Värde i dag: – Miljarder.

”Han placerar sig själv högre än kungen”

3. Las Meninas (Hovdamerna)

Konstnär: Diego Velázques (1599–1660).

År: 1656.

Mått: 3,18 x 2,78 m.

Stil: – Barock, 1600-talets stora modestil, med starka känslor och effektfulla kontraster mellan mörker och ljus.

Bakgrund: – Velázques var hovmålare åt den spanske kungen, och här ser vi den spanska kungafamiljen, med prinsessorna längst fram, och hovmålaren själv centralt placerad i bilden, medan uppdragsgivaren kungen diskret betraktar huvudpersonerna från dörrposten i bakgrunden.

Därför är den här en mästarselfie: – Med den här målningen tar Velàzques verkligen ton. Visar att han ser sig som ledaren av sitt skrå. Det är mycket djärvt av honom att placera sig i en position som till och med är högre än chefens, kungens.

Så togs den emot: – Kungen var nöjd och målningen blir monumentalt känd redan från start.

Titta extra noga på: – Hur det här är en oväntat realistisk och oförskönad avbildning av samhällets yttersta elit. Spanien är en global supermakt, politiskt och kulturellt, vid den här tiden. Och det här är ett märkvärdigt mänskligt porträtt av den mäktigaste familjen av alla.

Finns att se: Pradomuseet, i Madrid.

Värde i dag: – Här handlar det också om miljardnivå.

”Det här är som en hel podd om psykisk ohälsa...”

4. Självporträtt med bandagerat öra

Konstnär: Vincent van Gogh (1853–1890).

År: 1889.

Mått: 60 x 49 cm.

Stil: – Postimpressionism – snabbare, grövre och inte alls lika harmoniskt som impressionismen. Tidsandan har nu gjort det möjligt att visa det ömtåliga inre hos människor, inte en polerad bild av människans yttre som under i princip alla andra konstnärliga inriktningar tidigare. Och van Gogh målar den hårda verkligheten så som den ser ut, med utsatta människor utan försköning.

Bakgrund: – van Gogh bjuder ner sin vän och konstnärskollega Paul Gauguin till den lilla byn Arles väster om Marseilles, men det skär sig mellan de två vännerna, och slutar med att van Gogh en dag i affekt kastar sig ut ur bostaden och skär av sig sitt ena öra. Bara ett år senare tar han sitt liv.

Därför är den här en mästarselfie: – Att våga visa sin allra sköraste sida är oerhört vågat. Det är ju 1800-tal, inte dagens värld där unga människor berättar öppet och totalt självutlämnande om sin psykiska ohälsa i poddar. Det här är som ett 1800-talets Sommar i P1 där van Gogh ber oss ta del av hans psykiska ohälsa.

Så togs den emot: – Med stor förvåning. Som något fullkomligt ofattbart: ”Vad vill han med det här?” Ingen visste då det vi vet i dag, varför hans öra är bandagerat, nämligen av ett självskadebeteende.

Finns att se: Courtauld Galleries, i London.

Värde i dag: – van Gogh säljer bara en eller två målningar under sin livstid. Han anses osäljbar. Men redan ett par år efter sin död höjs han till skyarna, tar snabbt en tätposition. Hans livsöde bidrar till hans kändisskap. Den här skulle kunna bli världens dyraste konstverk om det kom ut på marknaden: 5 miljarder kronor kanske.

”Här har vi den svenska selfiens fader.”

5. Självporträtt i Stockholms skärgård

Konstnär: August Strindberg (1849–1912).

År: 1891.

Stil: Fotografi.

Bakgrund: – Strindberg är Sveriges största kulturman, alla tider. Motarbetad i egna ögon – av alla: etablissemanget, kvinnor, kolleger. Allt Strindberg experimenterar med blir världskänt, han är därför så nära en Leonardo da Vinci vi kan komma, åtminstone kulturellt, Leonardo var ju, till skillnad från Strindberg, även en stor ingenjör.

Därför är den här en mästarselfie: – Strindberg är väl insatt i fotokonsten, mer än andra i hans generation. Det här är ingen spontan ögonblicksbild, utan en väl genomtänkt och välkomponerad bild som ska visa en övermänniska.

Så togs den emot: – Utan större väsen. Under Strindbergs levnad intresserade sig omgivningen mest för hans skrivna verk. Som målare skuggades han t ex av sin nära vän Verner von Heidenstam, som var utbildad målare. Men framåt 1950–60-talen växte intresset för Strindberg även som konstnär och fotograf, och i dag är han ett världsnamn även inom dessa områden, långt mer känd än t ex Heidenstam, som fortfarande bara är känd i Sverige.

Titta extra noga på: – Den självgoda posen. Här ser vi den svenska selfiens fader. Självhävdelsebehovet är starkt i Strindbergs bilder. Ständigt revanschsugen, det är hans självbevarelsedrift. Han tar fullständigt loven av sin omgivning, är väldigt krävande som person, förgiftad av ångesten. Gör sig till ovän med alla.

Finns att se: Strindbergmuseet, i Stockholm.

Värde i dag: – Det här skulle nog kosta 20 000–25 000 kronor, Och det värdet kan behållas, för den finns inte i fler än ett 10-tal kopior. Och det kommer aldrig att kunna bli flera, för gamla tidens selfiesar baseras ju på ett negativ. Strindbergs målningar (200–300 stycken) börjar å sin sida närma sig 25-miljonerkronorsnivån.

”Här ser vi patriarken, så som han vill bli hågkommen.”

6. Självporträtt i vargskinnspäls

Konstnär: Anders Zorn (1860–1920).

År: 1915.

Mått: 17,7 x 11,9 cm.

Stil: Etsning,

Bakgrund: – Zorn kommer från enkla förhållanden, från ”myllan” uppe i Mora, har ingen djup bildning, men gifter sig in i societeten där man har sommarställen på Dalarö. Han bär på ett passivt revanschbegär, och bestämmer sig snabbt för att bo på de finaste adresserna vare sig det handlar om Strandvägen i Stockholm eller Brook street i London. Har både varmvattenberedare, badkar och det första kylskåpet i Sverige. Huset i Mora är ett skrytbygge i fornnordisk stil. Han grundlägger folkhögskolan i Mora. Köper restaurangen Gyldene Freden i Stockholm, och skänker den till Svenska Akademien.

– Zorn gör sig också ett societetsnamn i Amerika, och i dag hänger två Zornmålningar i Vita huset.

Därför är den här en mästarselfie: – Det här är urtypen av den pompösa framgångstypen som blir miljonär i 20-årsåldern. Zorn säger själv att det egentligen bara har funnits två etsare/grafiker av klass, ”den ena är Rembrandt och den andra är jag, eller egentligen är det nog bara jag”.

Så togs den emot: – Hyllande. Konstvärlden är överens om att hade Zorn struntat i att flytta hem till ”provinsen”, och i stället stannat kvar i New York, London och Paris, så hade han i dag varit ett lika stort namn som Renoir, Monet och Degas. Hans potential och kunskap var t o m bättre än deras. Med några få färger skapade han saker andra bara kunde drömma om.

Titta extra noga på: – En otroligt självförhärligande bild. Att gå i en vargskinnspäls var naturligtvis förknippat med en stor kostnad, ett slags hövdingeideal. Det var så han ville bli hågkommen, som en storsvensk, som patriark över den svenska kulturhistorien.

Finns att se: Zornmuseet i Mora.

Värde i dag: – En etsning av det här slaget kostar 10 000–15 000 kronor, upplagan ligger ju på så mycket som 500 exemplar. Den finns också som oljemålning, och den går då på 10–12 miljoner.

”Nazisterna förbjöd honom att måla.”

7. Självporträtt

Konstnär: Emil Nolde (1867–1956).

År: 1917.

Mått: 83,5 x 65 cm.

Stil: Tysk expressionism. En stil som nazisterna 1937 förklarar som ”degenererad” och ”oönskad” och förbjuder att visas i Tredje Riket.

Bakgrund: – Nolde ansluter sig till nazistpartiet men förbjuds ändå att måla av nazi-regimen, som avskyr expressionismen och anser att Nolde är en galning. Han drar sig tillbaka till sitt hus vid den dansk-tyska gränsen och målar i hemlighet under resten av nazitiden.

Därför är den här en mästarselfie: – Jämför med Dürer, det här är ingen kaxig ledarfigur, det här är en skrämd, livrädd människa, som sett spöken, påhittade eller politiska. Allting är ångest och kaos. Men det finns också något slags självbekräftelse i en sådan här bild, en stor psykologisk tyngd.

Så togs den emot: – Som en konsthistorisk sensation, när Nolde efter kriget väl visade upp det han målat i hemlighet under åren med yrkesförbud. Stilen var högst efterfrågad i de länder som drabbats av kriget, till skillnad från i Sverige, där vi inte känner igen oss i ångesten. Men för en tysk finns det en stor förståelse för livets umbäranden och konsekvenserna av orostiderna. Detta lever kvar än i dag, de flesta svenskar tycker att detta är frånstötande. Carl Larsson t ex var ingen muntergök, men vi har valt att ständigt upprepa bilden av hans lyckliga familjeliv i Sundborn.

Titta extra noga på: – Hur människan blir en demon, med stickande ögon som stirrar mot betraktaren. Den här är en tillintetgjord människa, i samma stil som Edvard Munchs Skriet. Båda dessa konstnärer var genier, men Nolde hart nog ännu fler strängar på sin lyra än Munch.

Finns att se: Louisiana museum för modern konst, i Danmark.

Värde i dag: – Porträtt är generellt sett billigare än annan konst. I Sverige kostar självporträtt max 2–3 miljoner kronor. Men det här är så starkt att det ändå skulle landa på 150 miljoner.

”Det här är starten på vår tids graffiti.”

8. Självporträtt II

Konstnär: Frida Kahlo (1907–54).

År: 1940.

Stil: – Mexikansk modernism, i folklorestil. Ett slags avstamp till vår tids graffiti. Både i sin stil, och i att det ofta målades som väggmålningar, på husväggarna runt torgen. Det var en medveten idé om att göra konsten tillgänglig för alla. Det för också med sig att motiven blir extra tydliga – idén med muralmålning är ju att du ska kunna stå 50 meter bort och ändå uppfatta vad målningen föreställer.

Bakgrund: – Frida Kahlo börjar måla som 18-åring när hon är sängliggande efter en svår bilolycka. Hon gifter sig några år senare med Diego Rivera (1886–1957), Mexikos och hela Latinamerikas mest kände konstnär vid den här tiden, och paret Rivera-Kahlo blir ett världsberömt konstnärspar. Hon blir känd för sina feministiska och politiska motiv, och för att hennes konst bidragit till att ge den relativt nybildade staten Mexiko sin identitet.

Titta extra noga på: – Här ser vi en person som kämpar för att ta plats, fullt förståeligt eftersom hennes make under hennes livstid alltid blev mer upplyft än hon.

Finns att se: Frida Kahlo Foundation, i Mexico City.

Värde: – Frida Kahlo lämnade efter sig en ganska liten produktion, och det här berömda porträttet skulle gå på 100–200 miljoner kronor.

”Det här är enastående självutplånande.”

9. Självporträtt med rött märke

Konstnär: Helene Schjerfbeck (1862–1946).

År: 1944.

Mått: 45 x 37 cm.

Stil: – Postimpressionism, inspirerad av Paul Gauguin, avskalade meditativa bilder som man snabbt ska se vad de handlar om. Som gamla kyrkfönster med färgfält som fogats samman.

Bakgrund: – Schjerfbeck växer upp under svåra förhållanden i Helsingfors men blir som elvaåring antagen vid Finska konstföreningens ritskola. Hon målar till en början traditionella gulliga motiv, men det hon gör mot slutet av sitt liv är helt otroligt: dödskallar, hål i ögonen, fullständigt oanpassade för marknadens smak. Schjerfbeck var inte road av pengar och ointresserad av att sälja. Hon levde ensam efter en misslyckad kärleksrelation som hon antagligen aldrig kom över. Vid sidan av Edvard Munch är hon den mest kända nordiska konstnären.

Därför är den här en mästarselfie: – Den är utlämnande, i samma stadium som Edvard Munchs galnaste målningar, med långa ogästvänliga penseldrag, inget förskönande någonstans. Det är enastående att slå igenom med den här typen av självutplånande bilder.

Så togs den emot: – Välvilligt. Schjerfbeck hade till skillnad från andra konstnärer i Finland inte bara en fransk touch, utan även en finsk. Det finns en sinnlighet, som om att tiden stängts av. Ångestladdat visst, men samtidigt blir man inte räddare än att man gärna sitter och mediterar framför den. Det är väldigt ovanligt att lyckas med den mixen. Det här är absolut inte bara anstötande.

Titta extra noga på: – Det här är en selfie från en människa som väljer att leva avskilt, helt utan ambitioner att spränga några vallar, till skillnad från t ex Anders Zorn, som levde för att hävda sig.

Finns att se: Ateneum – Finlands nationalgalleri, i Helsingfors.

Värde i dag: – 15 miljoner. För att vara ett skandinaviskt porträtt saknar det motstycke. Hon har nått ut i den stora världen där man inser att hon var en lågmäld storhet.

”Här ser vi en riktig vägbrytare.”

10. Självporträtt

Konstnär: Carin Ellberg (f. 1959).

År: 1980- och 90-tal.

Mått: 35 x 25 cm.

Stil: – En lätt naivistisk modernism, i klara färger.

Därför är den här en mästarselfie: – Här ser vi en riktig vägbrytare. Ellberg målar under ett års tid en daglig selfie, ett målat dagboksdokument över ”så här mår jag i dag”.

Så togs den emot: – Varken med hurrarop eller burop, men den omskrevs som någonting nytt för sin tid.

Titta extra noga på: – Humörskiftningar, känsloskiftningar, alla bilderna är i samma format, det här är en planerad gärning, helt fokuserad på den egna fysionomin, men för Carin Ellberg tar det ett år, det som den normala selfieproducenten i dag kan bränna av på en kväll.

Värde i dag: – Det här säljs inte som ett enhetligt verk. Ett enskilt av dessa porträtt går på 3 000–4 000 kronor.

Publicerad i nummer 1, 2021