Elise Karlsson

– följer sitt Rinkeby från 1970-talet till i dag

Hennes tidigare böcker ser hon själv som ganska smala. Nu har ELISE KARLSSON gett sig in på motsatsen – en svit av breda kollektivromaner som tar vid strax efter Per Anders Fogelströms berömda ”stadserie” om några familjers liv i Stockholm från 1800-talets slut till 1960-talet. Men i centrum för Elise Karlssons böcker står förorten Rinkeby och dess invånare. Först ut är Det finns liv här.

ELISE KARLSSON
Född: 1981.
Yrke: Författare och förläggare.
Utgivna romaner: Det f inns liv här (2023), Smuts (2021), Gränsen (2018), Linjen (2017), Klass (2016), Lonely Planet (2008), Fly (2007).

Det började med en lunch med kollegerna i jobbmatsalen på Norstedts. I ett samtal om vad de läste för tillfället började flera prata om Vilhelm Mobergs utvandrarsvit och Per Anders Fogelströms stadserie.

– Det är böcker som man går in, stannar kvar i och kan leva i. Vi började prata om varför sådant inte skrivs i dag. Sen började jag tänka: Om man skulle skriva en Mina drömmars stad nu, var skulle den utspela sig? För mig var det självklart – i Rinkeby, säger Elise Karlsson.

Sagt och gjort. Det finns liv här som i dagarna kom ut är första delen av Rinkebysviten. Den tar sin början bland lyftkranar, byggmaterial och malande betongtrummor 1971.

– Jag ville börja där Rinkeby börjar och följa hela utvecklingen, säger Elise Karlsson.

Vi får bland annat följa den tillreste amerikanske musikern Dexter, Joseph från Kenya med svensk fru och barn, studenten Kai, Rosanna med sin ensamstående mamma och Yeliz vars familj kommit till Sverige från Turkiet. Med människorna i centrum kommer Elise Karlsson att skriva fram samhällsutvecklingen under 50 år. Om Fogelström framför allt skildrade Sveriges förändring från fattigdom och ojämlikhet mot större jämlikhet ser Elise Karlsson en motsatt riktning från början på 70-talet där hennes historia tar sin början.

– Fogelströms svit tog slut då välfärdssamhället är på topp. Därefter går det att ana sprickor i vad man kan göra och hur villiga folk är att följa med.

Ett bärande tema i böckerna är därför gemenskap och frihet.

– Det är något karaktärerna brottas med på olika sätt. Dels finns viljan att bygga något gemensamt. Samtidigt finns i samhällsprojektet en oerhörd frihetslängtan som ibland går emot den här viljan till gemenskap.

Demografin i många av storstädernas förortsområden – som till exempel Rinkeby – har förändrats väsentligt sedan de byggdes. Merparten av dess invånare har i dag utländsk bakgrund.

– Samtidigt har det för mig varit viktigt att skildra den mångfald som redan från början existerade. Kanske har den varit lite osynlig ibland. Men det finns folk i dag som har levt här i flera generationer.

Hon tar den turkiska familjen i boken som exempel.

– För mig fanns det en poäng i att hon som är ung inte känner något annat hemland än Sverige. På det sättet är det självklart att hon är svensk och att Rinkeby alltid har varit en helt svensk plats. Alla som lever i Rinkeby är svenskar.

Själv bodde Elise Karlsson i Rinkeby tills hon var 23 år. I dag har nästan alla hon växte upp med flyttat. Rinkeby är en genomfartsort där folk inte alltid stannar, konstaterar hon. När Elise observerar uppväxtorten på distans ser hon att det är en plats där många utomstående förlägger sådant de ogillar i samhället.

– Bilden av att det är våldsamt och hög arbetslöshet har eskalerat på senare år. Samtidigt finns en samhällsutveckling där politiken har drivit på allt större ojämlikhet.

Elise Karlsson hoppas att hennes nya romansvit ska bli böcker för dem som bor eller har anknytning till Rinkeby på samma sätt som Fogelströms böcker blev viktiga verk för arbetarklassen att spegla sig i.

– Men jag vill förstås också att andra ska läsa om och få en annan syn på Rinkeby.

Tidigare har hon skrivit vad hon själv benämner som smalare, mer språkexperimentella och egensinniga böcker. Hennes näst senaste bok Smuts var en litterär gestaltning av den kulturklubb som drevs av den så kallade kulturprofilen Jean-Claude Arnault. I DNs granskning av kvinnor som utsatts för övergrepp av honom var hon en av dem som vittnade.

– Det var skönt att skriva den boken. Med det tyckte jag att jag kom loss från hela den historien. Jag har sagt det jag behövde säga.

Hon säger att Rinkebysviten är lite utanför hennes ”comfort zone” i meningen att det är mer folkligt och tillgängligt.

– Kanske är jag dålig på att skriva sådant, men det var kul att testa något annat.

Den första boken som nu getts ut berör hur hennes föräldrars generation pratade och levde. Nästa bok – som hon redan har kommit en bra bit på – handlar om 80-talet då hon själv var barn. I böckerna finns inte en utan en mängd huvudpersoner. Dessutom tillkommer tiden som ett nytt perspektiv.

– Det gör att det är mer att hålla koll på än om man skriver böcker som utspelar sig under ett år eller några veckor. Men det är också väldigt roligt att gå in i en värld och hänga i den. Det har jag börjat tänka mer på när jag läser böcker av andra, till exempel Tolkien eller Proust.

Publicerad i nummer 3, 2023