Kayo Mpoyi

– min svenska kom med Astrid Lindgren

Kayo Mpoyis debutroman Mai betyder vatten belönades med Katapultpriset. Nu är hen aktuell med En övning i revolution som har kopplingar till den boken. I intervjun med Fönstret berättar Kayo Mpoyi om att många sagt att hens stil är ”så afrikansk”, men att hen själv tycker att hen hittade sitt språk med hjälp av barndomshjältar som Maria Gripe, Astrid Lindgren och Selma Lagerlöf.

KAYO MPOYI
Född: 1986, i Zaire. Kom till Sverige som 10-åring.
Bor: I Bagarmossen, i södra Stockholm.
Bakgrund: Debutroman Mai betyder vatten, 2019. Barnboken Kitoko, 2022.
Aktuell: Med sin andra roman En övning i revolution som gavs ut i augusti.

Solen lyser och det är varmt i vindsvåningen på Skeppsholmen i Stockholm. Kayo Mpoyi börjar snart sitt tredje år på Kungliga Konsthögskolan och vi ses i hens elevateljé. Omgiven av sina teckningar, målningar och grafiska verk berättar hen om sitt parallella skapande i text och bild.

– Att skriva har alltid varit mitt sätt att hantera saker och förstå världen. I dag har jag insett att jag behöver teckna för att hitta till texten och att teckningarna kan bli något eget.

I En övning i revolution har Kayo Mpoyi utgått från en mors tystnad och hens egen sorg över att inte ha sin mammas historia. Skrivandet på den nya boken började med en resväska med foton från hela mammans liv. Men redan vid enkla frågor om detaljerna på bilderna reagerade modern med stor misstänksamhet.

– Och om det var så svårt att svara på det, hur ska hon då kunna svara på hur hon tänkte, vad hon ville, hur hon mådde? Jag hade foton som ett slags lämningar av en person som inte kan ge svar. Så mitt arbete var lite som en arkeologs.

En övning i revolution handlar om Kapi som flyttar med mor och syster till Sverige, till kusinerna och mormor Ma. Där bor de trångt och Ma försöker övertala Kapis mamma att lämna pappan som är kvar i Kongo och tala om för de svenska myndigheterna att han är farlig. I vardagen för kvinnorna i familjen beskrivs deras arbete, önskningar och hur de på olika sätt förhandlar med livet.

Kayo Mpoyi är noga med att påpeka att den nya romanen inte är hens mors livsberättelse. Att tystnaden som hennes mor och andra kan visa upp är ett uttryck för förtryck och det trauma som följer av det. Och att de bakomliggande förtrycken är flera: kolonialism, kvinnoförtryck och rasism, bland annat.

Kayo Mpoyi har bland annat inspirerats av Augusto Boals metod för hur förtryck kan spelas upp som teater varpå publiken ska komma med förslag på lösningar.

– Han omnämner det som ”en övning i revolution”. De förtryckta sätter upp förtrycket så att det går att få syn på det och på möjligheterna till förändring.

Kayo Mpoyi berättar att En övning i revolution hänger ihop med debutboken Mai betyder vatten. I den nya boken finns ett eko av en gammal vrede som personerna inte tar tag i.

– När jag skrev den första romanen tänkte jag mycket på att modern i den romanen var tyst. Jag kände och tänkte att jag inte kunde hennes historia.

Kayo Mpoyi har redan ”lite lätt” börjat skriva på en tredje och sista roman i trilogin. Varje gång hen har försökt skriva andra mer lättsamma berättelser har de dött ut. Det är alltid just denna story hen återkommer till samt skildringar av smärta och förtryck.

– Jag vill inte fastna i det, men andra berättelser drar inte i mig på samma sätt och att skriva en roman kräver en viss besatthet för min del. Allt arbete och det känslomässiga jag måste utsätta mig för – det är nästan självplågeri vad man gör mot sig själv, säger hen och skrattar.

Under Kayo Mpoyis uppväxt hade läsandet en central roll. Pappan köpte böcker i stället för dockor och hen lärde sig läsa tidigt. När hen sedan som tioåring kom till Sverige fick läsandet en annan dimension.

– Det var genom böckerna jag snabbt lärde mig svenska och fick ett litterärt språk. Min svenska kommer från de här barndomshjältarna: Maria Gripe, Astrid Lindgren, Selma Lagerlöf … Mitt språk är grundat i det där. Det fanns en sådan kärlek till berättandet hos de här författarna att jag bara längtade till att också kunna skriva, säger Kayo Mpoyi.

Hen berättar att när debutboken kom ut var det många som påtalade att hens stil var magisk realism eller att den var ”så afrikansk”.

– Men jag läste Maria Gripe och kände att det kanske är mer henne det kommer från. Jag drogs till det mystiska och till vad hon kunde skapa med ord. Det var så jag blev förälskad i hantverket, säger Kayo Mpoyi.

Katapultpriset har gjort att hen i dag kan leva på sitt skrivande och konstnärskap. Debutboken har översatts till tyska, finska och franska. Kayo Mpoyi ser i dag ett större intresse för olika röster i dagens Litteratursverige.

– För några år sedan hade jag svårt att komma på svarta svenska författare. Johannes Anyuru och vem mer? Han är väl bland de första. Men de senaste fem åren har det kommit fler. Inte jättemånga, men ändå. Det är skönt, för ingen av oss kan representera allt.

Publicerad i nummer 3, 2022