Hoppa till huvudinnehåll

Fönstret Fönstret

Vetenskap

Konspirationsteorier

passar hjärnan!

Ständigt möter vi olika konspirationsteorier. Har covid-viruset rymt från ett laboratorium? Är viruset skapat av rymdödlor, för att lura i oss vacciner med elektroniska chips, som ska ta över våra hjärnor? Det första är fullt möjligt, det andra en fullfjädrad konspirationsteori. Men ibland kan det vara svårt att skilja dem åt.

Tänker vi efter har nog de flesta av oss också någon teori som vi har svårt att övertyga vår omgivning om. Men som vi tror på, för att bitarna passar så bra ihop.

Det är inte så konstigt. Vår hjärna har nämligen inte utvecklats för att skilja sant från falskt. Den har i stället av årmiljoners evolution gjorts riktigt duktig på att snabbt upptäcka tänkbara faror och hot. Tänkbara, inte säkra.

Lever man i en farlig värld är det ju bättre att snabbt dra slutsatsen att det kan stå ett rovdjur bakom busken än att efter en tidsödande tankeverksamhet ha listat ut hur sannolikt det är. Den som ägnar tid åt det senare riskerar bli uppäten under tiden. Och då kan man inte föra de gener vidare, som gjorde en till mästare på sannolikhetskalkyler.

Under de senaste årmiljonerna har våra förfäder dessutom blivit alltmer sociala och beroende av de grupper de levt i. Allt fler av de hot de mött har därmed kommit att vara sociala hot, och i takt med det har de utvecklat allt bättre förmåga att analysera sociala processer. För att snabbt kunna upptäcka sådant som att andra människor gaddar sig samman mot en. Konspirerar.

Att det hellre ska gå snabbt än bli riktigt när vi drar slutsatser backas upp av en hel del hjärnforskning. Bland annat av försök på personer som fått förbindelsen mellan sina två hjärnhalvor avskuren i försök att behandla svår epilepsi. De kom i realiteten att ha två separata hjärnor, som fick information från var sitt öga, och styrde var sin hand.

I ett omtalat experiment fick hos sådana personer de två hjärnhalvorna se var sin bild, varefter vardera handen skulle välja ett kort med en bild som passade det de sett. Exempelvis kunde en hand vars hjärnhalva sett en snöstorm välja en skyffel, medan en hand vars hjärnhalva sett en kyckling välja en fågelklo.

Nu styrs tal och språkförståelse huvudsakligen av den ena hjärnhalvan (hos de flesta den vänstra). När den hjärnhalvan sett en kyckling och valt en klo hade den inga problem med att verbalt förklara sitt val. Men när den tittade på skyffeln, som den andra hjärnhalvan valt efter att ha sett en snöstorm, förklarade den lika snabbt: ”Den behövs för att städa upp i hönshuset.”

Vår hjärna har helt enkelt utvecklats till att snabbt hitta tänkbara förklaringar till det den ser omkring sig, och foga in dem i till synes begripliga sammanhang. Utan att alltid bry sig om ifall förklaringen är korrekt eller inte.

Därför fogar vi som föreläser in de fakta vi ska förmedla i sammanhang och strukturer, för att hjälpa våra åhörare att greppa dem. Och de som lanserar nya konspirationsteorier väljer bitar från ett myller av iakttagelser, som bildar ett suggestivt hotfullt mönster. Vi anpassar oss alla till det sätt hjärnorna fungerar hos vår publik.

Publicerad i nummer 4, 2021

Läs mer vetenskapliga artiklar från Fönstret: