Hoppa till huvudinnehåll

Fönstret Fönstret

Vetenskap

Är forskningen

en valfråga?

Den 11 september håller Sverige val, och en av många frågor som riksdag och regering behöver hantera under de kommande fyra åren är – forskningspolitik. Valet kan få stor betydelse för denna, men kanske inte på det sätt man kan föreställa sig.

Till det yttre tycks nämligen den politiska enigheten vara stor: alla partier tycker det är viktigt att satsa på forskning. Särskilt på naturvetenskap, teknik och medicin, som man tänker sig ger innovationer och tillväxt.

Alla partier tycker också att forskningen ska vara fri, även om ingen riktigt kan förklara vad de menar med den saken. Å ena sidan är det självklart att staten inte kan gå in och föreskriva vad forskningen ska komma fram till. Å andra sidan måste någon besluta vilka ämnen och frågor det ska satsas pengar på att utforska. Och sådana beslut går alltid i slutänden tillbaka på politiska prioriteringar, eller politiska utnämningar av dem som gör prioriteringarna.

Frågar man aktiva forskare är dock den mest laddade forskningspolitiska frågan hur nästa steg i fördelningen av pengar ska gå till. Hur resurser ska fördelas mellan olika forskare och deras projekt. Där det finns två fundamentalt olika sätt att göra den fördelningen. Som bägge i dag används parallellt.

Det ena sättet är att ge pengar till universiteten, som fördelar dem mellan sina vetenskapsområden, som fördelar dem mellan sina institutioner, som fördelar dem mellan sina forskare. Man talar lite slarvigt om sådana pengar som ”fakultetsanslag”.

Den andra är att ge pengar till forskningsråd (störst av dem är Vetenskapsrådet), dit forskare kan skicka ansökningar med projektplaner och meritlistor, som sedan bedöms av grupper av framstående forskare i de olika subfälten, som bestämmer vilka som ska få anslag, och hur mycket.

Mycket pengar i fakultetsanslag ger trygghet för dem som redan har, och tenderar att gynna sådan forskning som redan finns på ett universitet. Och, menar många, dem som har goda förbindelser med folk högre upp i det egna universitetets hierarkier. Mycket pengar till forskningsråd ger i stället större chanser för nya personer med nya idéer, liksom för den som trots goda resultat gjort sig obekväm på sitt hemuniversitet. Jag tycker därför det är bra med mycket pengar genom forskningsråd.

Andra menar dock att anslag genom forskningsråd styr forskningen till just de frågor som forskningsrådens kommittéer just nu gillar. Och att forskningen blir friare om forskningsråden läggs ner, och alla pengar blir fakultetsanslag.

Några partilinjer kring denna fråga går dock inte att hitta. Den kommer därför inte att avgöras av vilket block som vinner valet. I stället kommer den att avgöras av vilka personer som i pusselläggandet efter valet råkar bli minister och statssekreterare för forskning. Och vilket av sätten just de tycker är vettigast.

Publicerad i nummer 3, 2022