Hoppa till huvudinnehåll

Fönstret Fönstret

Tio frågor

Med trauma som drivkraft

OMAR ALSHOGRE var bara 15 år när han greps och fängslades för att ha protesterat mot den syriska regimen under arabiska våren. I dag bor han i Sverige och föreläser om hur han vänt sina erfarenheter av tortyr och svält till en inre styrka. Han har talat inför den amerikanska kongressen och i våras fick han kungens stipendium för ungt ledarskap.

OMAR ALSHOGRE

Ålder: 25 år.

Familj: Mamma, syster och två bröder samt min svenska familj.

Bor: I Stockholm.

Gör: Människorättsaktivist, föreläser i Sverige och internationellt. Har en ledande position i organisationen Syrian Emergency Task Force i Washington D.C.

Bakgrund: Uppväxt i Syrien. Under tonåren greps han sju gånger och satt fängslad i sammanlagt tre år för att ha protesterat mot regimen. När han släpptes sista gången vägde han 35 kilo och var svårt sjuk i tbc. 2015 flydde han till Sverige tillsammans med sin lillebror.

Utmärkelser: En av fyra som 2020 utsågs till Kompassrosstipendiat av svenska kungens stiftelse för ungt ledarskap.

Nyfiken? Se Omar Alshogres TED-talk, finns på Youtube.


1. Hur började du föreläsa?

– Efter fem månader i Sverige träffade jag en person som ville hjälpa mig att nå ut med min historia. Det ledde till en första föreläsning på Gustavsbergs teater. Flera av de 200 personerna som kom bjöd in mig till deras skolor och andra ställen.


2. Vad pratar du om?

– Om trauma som drivkraft. Det kan vara tortyr som i mitt fall, men också handla om att förlora sina föräldrar eller att göra slut med sin partner. Jag överlevde ju, så hur kan jag utnyttja det? Vi kan inte dra i väg från det vi har varit med om – det är bättre att omvandla det till en styrka vid andra motgångar.


3. Varför vill du berätta din historia?

– Jag vill belysa vad människor i krig går igenom så att de som aldrig varit i en sådan situation kan ta till sig det. Jag vill ge perspektiv på livet och möjlighet att känna uppskattning. Men jag gör det också för att behandla mitt eget trauma.


4. Hur förmedlar du det hemska du var med om i fängelset?

– Jag pratar inte så mycket om det brutala, mer om psykologin bakom, mer om tacksamhet än om ont. Till exempel om hur vi fångar byggde relationer och hur vi utnyttjade varandras resurser i fängelset och skapade hopp.


5. Vad var det ni fångar kallade ”the university of whisperers” (visknings universitetet)?

– Vi fick inte prata, så vi viskade för att vakterna inte skulle höra. Läkaren berättade om hur vi skulle ta hand om våra sår, läraren om hur vi delar kunskap, advokaten om hur vi bygger ett diktaturfritt samhälle, psykologen om hur vi kunde bli starkare mentalt. Alla använde sina kunskaper och sin mänsklighet till att rädda andra. Det var unikt.


6. Vad betyder kunskap för dig i dag?

– Den viktigaste kunskapen får vi när vi socialiserar med andra. Det är vad vi behöver i situationer av kris, och för att bli bättre människor. Vi behöver kunskap för att känna tacksamhet, över det goda vi har och över frånvaron av svåra upplevelser.


7. Återupplever du inte det hemska du utsattes för när du talar om det?

– Jag har bestämt mig för att komma ihåg allt. Det är inte en källa till smärta utan till energi. Jag har bilder på vakterna i fängelset uppsatta och de är det första jag ser när jag vaknar. De försökte mörda mig psykiskt och fysiskt men misslyckades – jag har vunnit kampen genom att bli stark igen.


8. Hur är du som föreläsare?

– Jag kör så spontant som möjligt utifrån några huvudpunkter för att människor ska förstå att berättelserna kommer från mitt hjärta. Jag använder metaforer och exempel för det är inte mina ord som åhörarna kommer att komma ihåg, utan de bilder jag målar i deras hjärnor.


9. Du har fått stipendium av kungen – vad betyder det?

– Jag är stolt för äran men också för att det innebär en bättre plattform att nå ut. Jag berättar ju också om människor som satt i fängelset med mig. De förtjänar att minnas och få en röst. Det är ett viktigt ansvar.


10. Hur vill du vara som ledare?

– Ledare blir man genom sina handlingar och genom sin handlingskraft, för att det man gör inspirerar andra människor. Jag vill inte vara någon särskild typ av ledare men en förebild för andra ungdomar så att de hittar hopp.


3 ledare jag beundrar

EVA HAMILTON – Min svenska mamma (som tidigare var vd för SVTs reds anm). För handlingskraften att ta emot mig och min lillebror när vi just hade kommit till Sverige, för viljan att ge oss ett bättre liv och för att hon inspirerar andra svenskar att ta personligt ansvar för världskrisen.

MIN MAMMA – För hennes modiga och omtänksamma beslut att låta mig och min lillebror åka i väg från henne till Europa för behandling av min sjukdom. Jag fick tbc i fängelset.

NELSON MANDELA – För hans ofattbara styrka och förmåga att förlåta och förena människor.

Publicerad i nummer 3, 2020