Hoppa till huvudinnehåll

Fönstret Fönstret

Resor

Kulturkick i Paris

– följ vår resa timme för timme

Vintermörkret blev alltmer kompakt. Då reste Fönstrets redaktion till Paris för att intensivhämta inspiration. En lättplanerad tvådygnsresa som gav oss en tidseffektiv, fullmatad och prisvärd kulturkick när den behövdes som mest.

Dag 1


06.10 Samling på arlanda 

Vår trehövdade redaktion samlar ihop sig vid incheckningsdisken på terminal fem. Morgonmosiga i uppsynen men också upprymda på det där viset man är när man just ska byta vardaglig rutin mot nya utländska intryck.

09.50 Charles de gaulle 

Kulturkicken slår till direkt. Charles de Gaulle-flygplatsen börjar bli sliten men känns som en fossil från det mest hippa av sextiotalets hippa formspråk. Vi åker rymdinfluerad rulltrappa i tub. Mer lekfull än så kan knappast byggnadskonst bli.

11.00 Paris runt på 2 timmar 

Vi checkar in på hotellet och samlas i receptionen för resans första inspirationspass: En guidad rundtur med minibuss i centrala Paris.
Vår guide är i 25-årsåldern, pratar bra engelska och tar oss med genom ett antal av de tjugo områdena – ”arrondissementen” – som bildar centrala Paris. Han ger oss karaktäristika på vart och ett av dem. Från mer gyttrigt livfulla femte och sjätte till pampigt översnobbiga åttonde uppe vid Triumfbågen.
Gatorna i Paris bär namn efter historiens franska megakändisar. Och de är många. Från upplysningstid, fransk revolution och europeiska slagfält. Det är rue Descartes och quai de Voltaire (vetenskapsmän och filosofer), rue Molière (dramatiker), boulevard Victor Hugo (författare) och rue Bonaparte (ja, ni vet vem). Man inser att mycket av det som vi tycker är självklart i dag har utgått från just den här staden. Och Paris är bra på att påminna oss om det.
– Där bor för övrigt Jacques Chirac, förre presidenten, berättar vår guide. Där i hörnlägenheten, med utsikt över Seine. Och här är saluhallen Marché SaintGermain. Den syns knappt utifrån men till den ska ni absolut ta er om ni har tid.
Vi har trevligt. Men så passerar en sightseeingbuss med emblemet ”Paris i da Vinci-kodens spår” tryckt i storformat på karossen. Då fräser vår guide till.
– Da Vinci-koden... bah. Ingenting som står i den är ju sant.
Jaha ...? Den boken om någon har väl väckt ett fantastiskt stort intresse för att ta sig just till Paris? Det kanske parisarna inte tycker behövs, funderar vi, som lever i ett land som ständigt utvärderar hur man ska få utländska besökare att förstå varför de ska ta sig just till oss.
Vi kliver av en gång under turens gång. Det är vid Gustav Eiffels berömda torn från 1889. Det var tänkt att rivas efter den världsutställning som det byggdes till. I stället står det 122 år senare kvar som en av världens absolut mest omtyckta sevärdheter. Och för den som inte har varit i Paris en riktig vinterdag kan vi nu berätta att det berömda gjutjärnstornet är sagolikt vackert även i minusgrader och ymnigt snöfall.

13.00 Lunch på brasseri 

Nu ska det lunchas på ett genuint brasseri, en av dessa oräkneliga kvartersrestauranger i de parisiska gathörnen. På torget Place Saint Michel ser vi inom ett och samma synfält tre sådana etablissemang. Inga inkastare och inga turistmenyer i sikte. Vi väljer ett av dem.
Det visar sig vara ett bra val som vi har gjort. Stilfullt utan att vara flådigt. Runtomkring oss hör vi bara franska.
Menyn erbjuder dagens rätt, precis som i Sverige. Till ungefär samma pris. Här erbjuds också både för- och varmrätt och intressant nog blir tillägget så pass lågt att en trerätters kan intas för omkring 150lapppen. Utan vin, men den som vill förgylla vardagslunchen med den drycken behöver inte heller bli ruinerad. Glasen är också små, vilket väl måste anses som utmärkt just när det handlar om lunchvin.
Vi äter oss mätta på enkel men god fransk husmanskost. 

14.00 Eftermiddag på Louvren 

Man undrar hur han förde fram det. ”Jag tänker förnya ert tunga gamla kungaslott i sten med en stor glaspyramid.” Men dåvarande presidenten François Mitterand lät den kinesisk-amerikanska arkitekten Ieoh Ming Pei genomföra sina planer. Och som besökare i dag tackar man för det. Inte många historiska monumentalbyggnader kan ha moderniserats på ett läckrare sätt.
Pyramiden är inte bara strålande vacker. Den är också en fenomenalt praktisk lösning för ett megamuseum som höll på att spränga sina ramar. Med glaspyramiden som tak kunde entrén grävas ned och förläggas i en storslagen men ändå ljus underjordisk samlingssal.

Alla i vårt sällskap har varit på Louvren tidigare, men det var inte i går enas vi om. Och den här gången har vi bokat ett proffs att hålla i handen: guiden på Louvrens nittio minuter långa ”Introductory tour” som vi har köpt biljetter till.
Vår guide hälsar oss och det tiotaletandra personer från olika delar av världen som ska gå vår tur välkomna. Han är charmig och pratar utmärkt engelska. Grammatiskt sett. Men när han för fjärde gången berättar att den franske kungen köpte en tavla men uttalar det engelska ordet för att köpte som ”boat” istället för ”bought” går det inte att låta bli att fnissa. ”The king BOAT this painting ...” Men det han berättar om de tavlor som kungen ”boat” är intressant.
Vi möter de kända målningarna från det europeiska 1400–1800-talen. Vi bekantar oss också med några av antikens förnämsta skupturer. Här finns lågstämt vackra Venus från Milo och här finns mer vilt uttrycksfulla segerstatyn Nike från Samotrakhe som saknar huvud men måste vara innehavare av statyvärldens vackraste mage.
Guideturen är framme vid sin grande final – stjärnan bland alla andra stjärnor på Louvren: Mona Lisa. Här är hon – på riktigt.
Då snäser vår guide plötsligt till:
– Ja, ni har väl läst om henne i Dan Browns usla bok Da Vinci-koden ...
Turen är slut. Vi plockar fram var sin audioguide, som vi har hyrt vid entrén, går tillbaka och fördjupar oss i gamla och nyvunna favoriter i det berömda museets stora men behagliga salar och flyglar. 

20.00 Middag i salong 

Le Procope – Paris äldsta restaurang, grundad 1688. ”Voltaires favoritställe.” Restaurangens egna ord skulle kunna bädda för det värsta – ett turistfångarställe med dålig mat till höga priser. Det visar sig inte stämma.
Le Procope är inrymt i ett 1600-talspalats. I de trevliga salongerna en trappa upp känns det också som att man sitter hembjuden i vardagsrummet hos palatsets dåtida ägare. Maten är klassiskt fransk, god och värd sitt pris.

23.30 Hotellsängen

Nitton timmar på fötter. Tre lyckade kulturpass. Två rejäla franska måltider. Och tusentals promenadmeter i benen, utomhus och i långa museisalar.
Den som inte sover tungt efter en sådan kulturkick sover nog aldrig tungt. 


Dag 2

 

08.00 Frukost på hotellet 

Croissant, kaffe och marmelad. Tyvärr utan att ingå rumskostnaden.

09.00 Fri förmiddag 

Vi tillbringar den alla tre inne i de kända parisiska varuhusen Printemps och La Fayette (med sin extravagant läckra inomhuskupol) som ligger på rad längs boulevard Haussmann (den stora stadsomvandlaren, se guiden nästa uppslag) i närheten av den pampiga operan.

12.30 Platt paj! 

Lunchen i dag blir inte samma lyckoträff som under gårdagen. Vi går in på ett av kaféerna bredvid varuhusen som vi just har besökt. Har man en gång serverats en riktig quiche lorraine i Frankrike vet man att den är hög, fluffig och syrligt len. Men den uppgivet platta industripajen som vi får här skulle kunna komma från frysdisken hemma på Ica och Konsum. 

14.00 Kulturpass 3 

Det har blivit dags för vårt tredje kulturpass. Denna gång på Musée d’Orsay, byggt år 1900 som klassiskt vacker järnvägsstation. Nyinvigt 1986 som ”museet som tar vid där Louvren slutar”. Med konst från och med 1848, och fram till och med modernismens genombrott kring 1914. Här finns alltså de stora namnen inom alla de -ismer som slog igenom under andra hälften av 1800-talet: realister (som Courbet), impressionister (som Manet, Monet och Renoir) och postimpressionister (som Gaugain, Cezanne och van Gogh).
Vi köper även här biljetter till en guidad rundtur, med den lovande titeln: Masterpieces of Musee d’Orsay.
Guiden presenterar sig, även hon på god engelska med viss brytning. Och – kan ni tänka er – även hon börjar med att höja ett förmanande finger: ”Det är kul att se så många här, så att ni får lära er något annat om konst än det som Dan Brown lär ut i”... just det, Da Vinci-koden.

Vår guide vill inte bara varna oss för den amerikanske deckarförfattaren Dan Brown utan även för en del av konsten på hennes eget museum. Turen börjar med den etablerade stilen kring 1850: ”akademikonsten”. Den konststil som makthavarna tyckte om, och som lärdes ut vid konstakademierna. En pompös och pretentiös stil som trots allt också var folkligt populär i sin religiositet och sin hjältedyrkan av gamla väsen och mytiska människor och djur.
Vår guide har stannat vid ett typexempel på ett sådant ”akademiskt” verk: Venus födelse av Alexandre Cabanel. Hon ser nästan illamående ut, värre än när hon nyss nämnde Dan Browns namn.
Vi tittar på en snövit kvinna på fluffiga moln. ”Som om hon inte var gjord av kött och ben, utan rosa och vit marsipan”, fnyste impressionisten Manet.
– ”Kitsch”, fnyser också vår guide om tavlan och den stil som den representerar.
Vår tur tar oss genom -ism efter -ismoch vi närmar sig den store Vincent van Gogh. Men så tar den stopp just där. För här har någon blivit illamående på riktigt. Det proppfulla rummet töms plötsligen blixtsnabbt och spärras av. Förklaringen är att en spya har landat just framför ett van Gogh-mästerverk. Man får hoppas att tavlorna har någon form av stänkskydd.

19.00 Lyxfranskt – till reapris 

Det är inte alltid som man har marginalerna på sin sida, men inför den här resan läser vi i Dagens Nyheter att ett antal av Paris lyxkrogar har infört reapriser. Tanken är att under en period försöka locka nya gäster efter att man tappat många under finanskrisen.
Vi bokar bord på ett av dem – La Villa Victoria i närheten av Gare del Est. Vi undrar först om vi verkligen har kommit rätt. Lokalen är charmig men ser mer ut som ett trevligt dagenslunchställe men inte mer. Men när vi har ätit lammlägg med kött som faller av sina ben så förstår vi att vi verkligen har kommit till ett ställe som serverar parisisk elitmat. Just i kväll till enhetspriset tio euro per rätt.
Vi går till sängs mätta och belåtna. Morgonen efter är vi tillbaka i vardagslunken i Sverige igen. Dock med tvådygns kulturkick i Paris i bagaget.


Guide

Kulturkick i Paris

 

Rundtur med Sightseeingbuss

Att starta bekantskapen med ett nytt resmål med en guidad bussrundtur är ett standardtips i reseguidesammanhang.
Flera operatörer finns, t ex L’opentour och Les cars rouges. Hållplatser vid de större sevärdheterna. Möjligt köpa biljett på bussen.
Pris: Ca 20 euro för dagpass då man kan kliva på och av bussen så mycket man vill.
Är man inte ensam i resesällskapet blir det inte alltför mycket dyrare att testa sightseeingvarianten ”egen guide med minibuss”.
Vi valde turen ”Easy Paris” hos företaget Easy Dream Paris.
Pris: Ca 1 100 kr (120 euro) för hela sällskapet för två timmar med engelskspråkig guide.
Kontakt: easy-dream.com


Promenera

Till nya triumfbågen, Le Arc de defence, tar man tunnelbana, liksom möjligen till Mont Martre och dess kyrka Sacre Coeur på toppen av kullen. Men i övrigt är det fullt möjligt att orka med det mesta av Paris centrum till fots.


Museerna vi besökte

Louvren
www.louvre.fr 
Öppettider: Må, to, lö, sö 9–18. On, fr 9–22. Tisdagar stängt. 
Entré: 9,50 euro för vuxen. 
Rundturer: Det finns flera olika guidade turer att välja bland på Louvren. Vi valde ”Introductory tour” som tar nittio minuter. Varje dag utom tisdagar, kl 11 och kl 14. Biljetter köps i museets entré. Pris 9 euro/person. 
Audioguide: 6 euro för vuxen.

Musée d’Orsay
Öppettider: Ti–sö 9.30–18. Torsdagar öppet till 21.45. Måndagar stängt. 
Entré: 8 euro för vuxen. 
Rundturer: Vi valde guidade turen ”Masterpieces of Musee d’Orsay”, nittio minuter. Pris 6 euro. 
Audioguide: 5 euro.


Restaurangerna vi åt på

Lunch: Le Clou de Paris 
Stil: Genuint parisiskt brasseri med fransk husmanskost för både kontorsfolket i kvarteret och väninnorna på shoppingrunda. 
Pris: Dagens lunch för cirka 90–100 kr. 150 kr för trerätters. 
Adress: 1 rue Danton, nära metrostationen Saint Michel. 
Boka bord: Inte till lunch.

Middag, dag 1: Le Procope 
”Paris äldsta restaurang”, från 1686. Lyckas leva upp till förväntningarna som konceptet väcker. 
Stil: God klassisk och välkänd fransk mat – från patéer till ostron och boeuf bourgignon – i avslappnad och ombonad historisk salongsmiljö. 
Prisnivå: Medel, från relativt billiga rätter till dyrare skaldjursfat. 
Adress: 13 rue de l’Ancienne Comédie. 
Boka bord: www.procope.com

Middag, dag 2: Villa Victoria 
Stil: Gourmetbistro med enkel ombonad inredning där menyn på svarta tavlan ändras efter vilka råvaror som är bäst för tillfället. 
Adress: 52 rue Lamartine. Närmaste tunnalbana: Notre-Dame de Lorette. 
Prisnivå: Ca 300 kr för tre rätter, exkl drycker. 
Boka bord: www.la-villa-victoria.com


Bo

Hotel de Lille ★★ 
Små rum men mycket centralt läge. 
Adress: 40 rue de Lille. 
Pris dubbelrum: Från 129 euro. 
Bokning: www.hotel-paris-lille.com

Hotel Jeu de Paume ★★★★ 
Dyrare men oerhört romantiskt i en gammal handtennishall från 1600-talet. Familjärt hotell med hög hemma hos-känsla. Nästan löjligt centralt placerat på Ile de la Cité, en av de två öarna mitt i floden Seine. 
Adress: 54 rue Saint Louis en l’île. 
Pris dubbelrum: Från 285 euro. 
Bokning: www.jeudepaumehotel.com

Publicerad i nummer 1, 2011